Svenska Brukarföreningen manifestation den 1 november på Plattan, Sergels Torg, genomfördes under strålande sol och bitande höstkyla i värmens och solidaritetens tecken. Förutom TV4 och några journalister hade ett par hundra människor samlats för att hedra och minnas kamrater eller andra nära och kära som dött i så kallad narkotikarelaterad död.
En siffra som fyrdubblats på mindre än ett decennium. De svarta fanorna med de symboliska korsen vajade i vinden liksom skenen från marschallerna.
Imamen för Svensk – Islamska Samfundet, Abd al Haqq Kielan, och prästen för Klara kyrka Carl-Erik Sahlberg talade vid ceremonin.
Björn Hjerdin som tillsammans med ordförande Berne Stålenkrantz startade Svenska Brukarföreningen talade om den cynism som kännetecknar synen på människor som är beroende av illegala, beroendeskapande preparat. Hur viktigt det är att vi själva börjar agera!
Gunnel Ajneling ordförande för Svenska Brukarföreningens anhöriga läste en av många dikter hon skrivit i stunder av uppgivenhet och sorg.
Att de frågor som Svenska Brukarföreningen lyft fram engagerar många människor visades tydligt vid gårdagens manifestation. Alldeles spontant tog socionomen Martin Lagerkrantz mikrofonen och menade att man inte kan kasta ut människor från metadon- och Subutexprogrammen för att konsekvenserna alldeles för ofta leder till döden.
Sprängstoff från Tobias Lindqvist levererades i form av en uppläsning ur den egna diktsamlingen. Det är en isande läsning om de känslor han hyser för det samhälle som valt bort narkomaner.
Christian Gergils, debattör, menade att kärlek och acceptans av människor för vilka dom är, måste vara grundläggande.
När talen tystnat höll människor varandra i händerna och någon grät. En mamma vars son nyss gått bort stod själv. Den tysta minut som följde stördes bara av den tjutande sirenen från en ambulans.
Ewa Lindberg
†
Beppan, Barbro, Birgitta, Ian, Peter och Peter, Lolo, Björn, Gunnar, Marlene, Jeppe,Roger, Åsa, ni var mina bästisar och Ni finns inte kvar. Jag saknar er så. På sätt och vis led ni martyrdöden; utanförskapet och brist på behandlinggjorde livet svårare och onödigt kort. Som Beppan sa puss & kräm på Er!
Ewa Lindberg
†
Brukardagen på Sergels torg igår blev en fin och värdig manifestation för att minnas och hedra kamrater och anhöriga vars liv tog slut alldeles för tidigt.
Thomas, Owe, Lasse, Kristian, Pelle, Peter, Jörgen, jag saknar Er.
Håkan Wallén
†
Det blev tomt efter er, men vi som finns kvar i den här världen måste kämpa på trots att det är svårt och ibland känns meningslöst. Jag vill hedra mina döda kamrater: Aron, Eyob, Jimmy, Zekria, Jerry, Sammi och John.
Hälsningar: Mesfen
†
Jag var nere på plattan i måndags. Ni som låg bakom denna dag ska känna er stolta. Jag och alla andra i åhörarskaran lyssnade och rördes. Ni för fram en LIVS viktig sak. Jag saknar Peter-Lutte varje dag. Jag sörjer Paebo som dog 26 år gammal.
Jag är stolt över dig mamma, och överlycklig att du klarat det! Puss Mios
†
Manifestation på plattan för att hedra våra kamrater som gått en alldeles för tidig död tillmötes.Ett bra intiativ. JAg rördes till tårar där jag stod och tänkte på min man Ismo som hastigt dog för drygt ett åt sedan. Mina gamla vänner som inte längre lever dök återigen upp i mina tankar. Totte, Harry, LillRoger, Maja, RaggarKalle, VerktygsBjörne, Arne, Jimmy, Åke, Kenta, Hasse, Åhh det är så otroligt många! Det är skrämmande….. KAN VI FÅ ETT STOPP PÅ DETTA? Det handlar om människoliv, vi är inte bara nåt jävla nummer på ett papper eller nåt annat som inte betyder nåt! Vi är människor vi oxå, med känslor, barn, familjer, släkt, jobb, arbetskamrater precis som alla andra. VI måste få regeringen, makthavarna, vanliga svenssons att se oss som vanliga människor. Vi kräver respekt precis som alla andra! Jag önskar att jag hade min blivande man kvar i livet och kunna dela alla mina tankar och känslor med honom som vi gjorde jämt! Fan, vad jag känner mig ensam igen!
Kram Miou´
†
Hej allihop! Jag, mkt nära anhörig till en s k opiatmissbrukare, känner att jag vill skriva några rader i SBF:s gästbok. Till att börja med vill jag nämna Brukardagen på "plattan" den 1 nov i år, 2004. Tyvärr hade inte information gått fram tidigare om dagen för i så fall hade nog långt många fler varit där. Jag vet att SBF, Sthlm har otroligt mkt att göra fördelat på inte allt för många personer (en eloge till er alla!), så att man inte hunnit med att informera är inte så konstigt. Nu var det ju trots allt bra många människor där (kan det ha varit ett par hundra?!). Flera talare och mkt kloka ord. När SBF:s ordförande Berne S höll sitt tal, brast det för mig; gråten över alla dessa meningslösa alltför tidigt döda, gråten över min fästman som inte fick vara där p g a att han blivit frihetsberövad av de s k "samhällsbärararna", en av konsekvenserna av sitt mångåriga beroende, gråten över myndigheters kränkande behandling – inte bara av den beroende utan också oss anhöriga, gråten över människors okunskap: "det är ju bara att sluta". Tillsammans kan vi ändra på denna okunskap, genom att agera på olika sätt, informera, gå ut i media etc etc. Allt detta som SBF redan gjort och gör (förutom allt annat arbete de utför i form av support, möten och medverkan med de olika instanserna inom kommun och landsting etc etc etc…). JU FLER VI ÄR DESTO STARKARE BLIR VI! Den väldiga apparaten statsmakten med sina myndigheter kan inte få fortsätta agera enväldigt utan måste ifrågasättas, bjudas på motstånd! Mitt råd, om jag ska komma med något, är UT OCH VÄRVA MEDLEMMAR TILL SVENSKA BRUKARFÖRENINGEN! Förutom brukare själva; anhöriga, arbetskamrater, släkt o vänner, politiker i synnerhet, ja medmänniskor i största allmänhet. Därute finns en massa okunniga men välvilligt inställda människor. Bara de får veta att vi finns, kommer det inte att vara så svårt att få folk med oss, när vi berättar om alla kränkande behandlingar brukare och deras anhöriga får utstå!
Tack för att du orkade läsa. Nu ska jag förbereda mig för rättegång och jag hoppas, Gud vad jag hoppas att jag får hem min älskade idag! Kram på er alla och som Otto så väl uttryckte det; KAMPEN FORTSÄTTER!
†
Jimpa, gamle tokskalle. Vi hade så kul och för det mesta räckte ett ögonkast så asgarvade vi. Det är inte rätt att du försvann så tidigt, du hade så mycket kvar att ge och få. Fan vad jag saknar dig gamle kompis. Jag hoppas vi ses igen.
Hälsningar från Benke och alla i "Boff Boys"
Lackana I miss U, Love U 4 ever
Berne
†
Jag tänker på ALLA mina älskade vänner som gick bort alltförtidigt, kenta, lillebengan, stefan, bettan, helen, lenny, tjorven, majsan, agge, glenn, roger, n. roger, svenne, samt alla ni andra som gick en tidig död till mötes. Hoppas ni har det bra i er himmel, och att vi ses någon gång
tess