Jag vet inte var jag ska börja för jag har blivit så nedvärderad och trampad på av läkarna som jag är tvungen att ha. Det är så att jag har varit sjukskriven i sex år på grund av min ryggsmärta. Jag har bara fått en slätröntgen, för 5 år sedan. Sen har en läkare tittat på min rygg i 5 min. och konstaterat att en axel är 10cm högre än den andra. Ryggraden är nu S-formad.
Jag fick sjukgymnastik för ett år sedan 1 ggr/vecka i 30min. Sedan har jag bönat och bett om bad, mm, För två år sedan satte en doktor in metadon på mig eftersom jag hade en sådan intensiv smärta. Jag tog mig in privat där, allt för att gripa efter alla halmstrån.
Han gjorde blockader och mikrovågsbränning av nerver utan resultat. Sista gången han brände nacken fick jag ett ordentligt brännsår stort som en handflata mitt på ryggen så jag blev rädd och slutade.
Jag började på min vårdcentral i hopp om hjälp. Jag fick som sagt sjukgymnastik 30min/vecka i ett halvår. Sen fick min läkare för sig att jag åt ju metadon och då skrev han en remiss till beroende psyk, där går jag på en psykologutredning nu, och efter det ska jag träffa överläkaren på beroende psyk, som per telefon med mig en gång talat om för mig att detta metadon ska bort.
Jag har fått en ny läkare på vårdcentralen som gör allt för att jag ska må sämre och vara så ledsen som möjligt han tog över efter min första läkare. Bland annat hade jag åkt på en välbehövlig semester (har fem barn, varav två med handikapp), jag ringde honom därifrån jag var, eftersom det var dags att få nya mediciner. Jag blir delad en gång per vecka. Förut fick jag hundra åt gången men vi kom överens om att jag skulle hämta en gång i veckan eftersom jag ändå kom på gympa då, bara för att det skulle bli lättare (detta var min första jättefina läkare). Min fästman skulle möta upp mig, så vi fick semestra några dagar tillsammans.
Han vägrade lämna ut medicinerna och talade om för mig att jag skulle hämta dem som vanligt, så jag fick åka hem efter 4 dagar, fast jag grät för jag blev ju så himla ledsen. Mina mediciner är delade från tisdag morgon, kl. 7-måndag kväll kl. 22.
Jag har bönat och bett att jag ska få hämta mina mediciner måndag kväll så att jag har dem här på morgonen. Han vägrar, jag får hämta dem dagen efter, tisdag eftermiddag, fast jag uttryckligen talat om för honom att jag inte orkar, eftersom jag går med kryckor och ibland sitter i rullstol för jag har så ont att jag har snart inga tårar kvar.
Det enda svar jag får av honom(om jag får något)är att det är han som bestämmer och jag ska vara glad och tacksam att han skriver ut medicin än så länge. Han skrev ett brev till beroende psyks överläkare om att, OM jag inte gjorde som han sagt skulle han inte förskriva NÅGON medicin längre.
Till saken hör att jag har ALDRIG träffat honom så han vet inte vem jag är, han går bara på sina egna principer,(som han sa) och hörsägen eftersom han aldrig haft tid att träffa mig fast jag bett om det. Han tycker inte det är nödvändigt.
Detta jag skrivit är bara en liten del av allt som jag fått vara med om. Jag har blivit så illa behandlad så det är svårt att tala om i ett inlägg.
Dom har verkligen fått mig att förstå hur misslyckad jag är och att jag inte har någon annan att förlita mig på än dessa som varje gång gör mig mer och mer illa.