Patient kallad X, är gift med Patient Y.
Y får under hösten 2002 diagnosen ”Tumör i lunga”
X går då till läkare och får rohypnol utskrivet för sömnproblem på grund av Y´s sjukdom som är livshotande.
Y blir gripen av polis, vid husrannsakan finner polisen även bencodiacepiner utan recept, X erkänner och tar på sig dessa, dom blir konfiskerade.
Y blir häktad och senare dömd till 3 års fängelse.
X och Y har tillhört Stockholms metadonprogram sedan drygt 20 år, varav dom sista 15 utan några positiva urinprover, vilket betyder att dom ej har haft något återfall under dessa år.
Y blir i slutet av januari upptagen i Stockholms metadonprograms utskrivningsnämnd på grund av dessa händelser. Att Y har skött sig exemplariskt under 15 år försvårar Y´s ärende enligt nämndens sett att se, Y skulle ha vetat om vad X gjorde. Allt detta slutar med att X blir av med sitt metadon.
Att Y har en livshotande sjukdom betydde i detta läge ingenting.
X blir indirekt dömd på grund av vad Y gjort.