Svenska Brukarföreningen kritiserar Lots-projektet

SBF ser lotsprojektet som ytterligare en i raden av åtgärder som inte kommer att förändra något.

Försöket att komma tillrätta med den öppna droghandeln genom det så kallade Lots-projektet har misslyckats innan det ens har startat. Det existerar en myt om att den stora majoriteten bland ”knarkarna” inte vill sluta och därför måste tvingas in i behandling. Tanken att de narkotikaberoende inte själva kan bedöma vilka behov de har emanerar ursprungligen från Nils G. Bejerot vars felaktiga och djupt fördomsfulla grundtanke var att narkomanerna utgjorde ett slags speciellt självdestruktivt släkte utan egna resurser till bot och bättring. Nu har den gamla Bejerotska modellen dammats av och kommit till heders igen – skär vi bort roten till det onda, det vill säga missbrukaren, så försvinner narkotikan. Handlar inte dessa projekt snarare om att hålla rent framför de tjusiga galleriorna?

Knarkarna på ”plattorna” Segels torg, Gullmarsplan, Rinkeby, Tensta ska nu åter tvingas bort och motiveras att sluta. Tro oss, vi har i åratal försökt sluta. Att vi, de så kallade knarkarna, inte skulle vilja bli fria från droger är en myt. Vi har blivit inlåsta för tvångsvård, men avvisade från frivilliga avgiftningar. Man har kastat ut oss från behandlingar och inackorderingshem när vi visat upp de symtom som föranledde vår begäran om vård. Nu ska de gamla metoderna tillämpas igen och det enda nya med Lotsprojektet är att vi ska fångas in på plats! Om polisen på 80-talet tog struptag, strippade och tvingade knarkaren att lämna urin- och blodprover i jakten på knark ska man nu erbjuda skjuts till avgiftningen. Vi menar att polisen ska gripa och låsa in brottslingar och inte fungera som några slags uniformerade socialarbetare med batonger och revolvrar i bältet. Vi frågar oss om poliseskort innebär att vi automatiskt placeras i en gräddfil och lättare får vård och behandling än andra som kommit till avgiftningen med något annat färdmedel? Upplysningsvis kan vi informera om att slutenvård är få förunnat idag, en ”lyxpunktinsats” som kräver utredningar, remisser och noggrant planerad eftervård.

För första gången på flera år är det kö till Metadonprogrammet. Tiden från det att man beviljas substitutionsbehandling tills första dosen är idag sju månader! Många har dubbla beroenden, opiater ofta i kombination med lugnande medel. Kravet från substitutionsprogrammen är två månaders drogrena urinprover beträffande andra substanser än opiaterna. De skall lämnas inom ramen för något öppenvårdsprogram för att man ens skall komma ifråga för underhållsbehandling! Detta ska ses mot bakgrund av att man idag som Heroinberoende inte kan få avgiftningsvård när man söker på eget initiativ.

Lotsprogrammet kommer att innebära att ännu fler remisser kommer att lämnas in till substitutionsbehandlingarna, men stadsdelarna kommer inte att tillföras några extra resurser för att kunna ta hand om ett ökat antal människor med Heroinproblem. I en TV-intervju för några dagar sedan yttrade Socialborgarrådet i Stockholm Birgitta Olofsson på tal om detta att ”det trots allt är bättre att kunna ge litet mer vård än ingen vård alls”. Kanske beror bristerna i dagens beroendevård inte enbart på ekonomisk knapphet utan på att man inom missbruksprofessionerna dras med allvarliga systemfel. Vi inom Svenska Brukarföreningen kan i alla fall bidra med en mycket enkel och föga kostsam idé: Se till att fler behövande kan få Metadon och Subutex, under övervakning naturligtvis, och sluta fundera i termer av dessa resurskrävande program med sitt oumbärliga stöd och sina återfallsförebyggande åtgärder som ständigt varit stötestenen då vi krävt att fler Heroinister skall få ersättningsmedel. Vi som har egen erfarenhet av Metadonprogrammet och de olika Subutexprogrammen kan vittna om att det inte är så mycket bevänt med de här ”programmen” när det kommer till kritan. Lämnar man ett antal urinprover som innehåller någon otillåten substans så åker man ut i alla fall och sedan är man tillbaks på ”Plattan” igen.

För Svenska Brukarföreningen:
Björn Hjerdin/Ewa Lindberg/Berne Stålenkrantz/Håkan Wallén