Svenska Brukarföreningen: Avkriminalisera det egna narkotikabruket!



De flesta människor som brukat illegala droger har någon gång kommit
i kontakt med rättsväsendet. Vi har gripits, anhållits, häktats och dömts för ringa narkotikabrott, narkotikabrott eller grovt narkotikabrott.
Utan att ha den minsta kunskap om bevisprövning i narkotikamål kan säkert de flesta som dömts i narkotikamål uppleva att det råder olikheter inför lagen. Att vi upplever att vi som grupp, ”narkotikaberoende som handlar med narkotika ”, straffas hårdare än andra kriminella. Vi upplever att man inte ställer lika höga krav på bevisprövning som tillexempel vid mord, dråp, våldsbrott mot kvinnor och barn, eller för all del incest.
Vi döms ibland på sagolika, snarare än sannolika skäl.


Rent faktiskt vet vi att strafftiderna för narkotikabrott nästan tiofaldigats sen slutet av 1960-talet. Idag kan man få upp till 14, i något fall 16 års fängelse för grovt narkotikabrott. Strafftiderna är betydligt längre än för exempelvis grova våldsbrott mot kvinnor eller barn.
I början på 70- talet höjdes den övre gränsen för grovt narkotikabrott från fyra till tio års fängelse.
Kriminalisering av det egna bruket trädde i kraft 1988. Det blev med andra ordet förbjudet att ha narkotika i kroppsvätskorna.
Poliser på gatunivå säger själv att den lagen är uddlös och bara är till för att ”störa verksamheten, exempelvis på plattan”.
En avhandling gjord av Johan Furhoff stödjer delvis polisens uttalande.
I de allra flesta fall leder polisingripanden på till exempel plattan sällan till fällande dom. Under ett och ett halvt års tid ledde polisens ingripanden till att endast 11 personer fälldes för överlåtelse av heroin! Nästan samtliga fall hade skett på ”plattan”, där det sällan handlar om överlåtelse av mer än en kapsel!
Trots tiodubblade strafftider vid narkotikabrott och kriminalisering av det egna bruket (1988) vet alla att missbruket inte har minskat!
Hanns von Hofer, kriminologprofessor säger i en artikel i Dagens Nyheter att det inte finns belägg för att hårdare straff leder till att färre begår brott.
Om inte hårdare straff leder till minskad kriminalitet, varför skärps de då, lyder DNs fråga.
På det svarar Hanns von Hofer att precis som präster måste tro på Gud, måste jurister tro att straff har någon form av effekt.
Straffen höjs och missbruket ökar. De flesta som döms för narkotikabrott är själva beroende.
Svenska Brukarföreningen tycker att det tål att upprepas: SPAN class=ingressskilj på vård & behandling och narkotikabekämpning. En avkriminalisering av det egna bruket vore en logisk början.
Det är trist och tragiskt att samhällets människosyn på narkotikaberoende människor når ända upp i den juridiska stratosfären. Narkotikaberoende är inga ufon, vi tillhör samma planet som tingsrättens ledamöter till exempel, lekmän med rätt att döma.


Svenska Brukarföreningen har fått ta del av Johan Furhoffs avhandling SPAN class=ingress”Bevisprövning i narkotikamål”. Vi önskar intressant läsning!


Källor till ovanstående text: SPAN class=ingressDagens Nyheter SPAN class=ingressMikael Bergling samt SPAN class=ingressTT, Johan Furhoff


Bevisprövning i narkotikamål
av Johan Furhoff