Smittskyddslagen

Smittskyddslagen är avsedd att skydda befolkningen mot spridning av smittsamma och allmänfarliga sjukdomar.

Lagen innehåller bland annat regler om anmälningsplikt och handläggning av vissa smittsamma sjukdomar och föreskrifter om smittskyddsåtgärder som riktar sig till människor. Med smittsamma sjukdomar avses alla sjukdomar som kan överföras till eller mellan människor och som kan innebära livsfara.

Lagen beskriver vissa rättigheter och skyldigheter för den som är smittad eller misstänks bära på smitta. Smittskyddslagen fastslår att var och en genom uppmärksamhet och rimliga försiktighetsåtgärder ska medverka till att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar.

Det betyder att en individ som drabbas av en av dessa sjukdomar en särskild plikt att söka vård och genomgå behandling och plikt att hjälpa till att spåra smittan och undvika att smitta andra. Samtidigt har individen rätt till kostnadsfri vård och fria läkemedel.

Den som bär på en allmänfarlig sjukdom får isoleras om

  • det av omständigheterna klart framgår att den enskilde inte är beredd eller i stånd att frivilligt underkasta sig de åtgärder som krävs för att förebygga eller så långt som möjligt minska risken för smittspridning, eller
  • det finns grundad anledning anta att den enskilde inte följer de förhållningsregler som har beslutats.

Möjligheterna till smittskyddsåtgärder som kan vara integritetskränkande begränsas till vissa så kallade allmänfarliga sjukdomar. Tyngdpunkten i smittskyddsarbetet bör ligga på det frivilliga förebyggande arbetet. Särreglering av hiv-infektion bör begränsas så långt möjligt.

Landstinget har ansvaret för att behövliga smittskyddsåtgärder vidtas inom landstinget. Ansvaret för direkta smittskyddsåtgärder vilar på smittskyddsläkarna och de behandlande läkarna.

Lista på anmälningspliktiga sjukdomar.

  • Campylobacterinfektion
  • Difteri
  • Fågelinfluensa (H5N1)
  • Infektion med enterohemorragisk E.coli (EHEC)
  • Giardiainfektion
  • Gonorré
  • Hepatit A-E
  • HIV-infektion
  • Infektion med HTLV I eller II
  • klamydiainfektion
  • Kolera
  • Infektion med meticillinresistenta gula stafylokocker (MRSA)
  • Mjältbrand
  • Paratyfoidfeber
  • Pest
  • Infektion med pneumokocker med nedsatt känslighet för penicillin G
  • Polio
  • Rabies
  • Salmonellainfektion
  • Shigellainfektion
  • Smittkoppor
  • Svininfluensan
  • Svår akut respiratorisk sjukdom (SARS)
  • Syfilis
  • tuberkulos
  • tyfoidfeber
  • Virala hemorragiska febrar exkl. Denguefeber
  • Sorkfeber (nefropathia epidemica).