Reflektioner kring den uppkomna situationen på Maria BC kontra Klientorganisationerna.


Maria Beroendecentrum har i samarbete med företrädarna för ett antal s.k
frivilligorganisationer initierat ett samarbete som syftar till något som man velat
kalla ”brukarsamverkan”. Modellen som programchefen på Maria Beroende-
– centrum initierat kallas ”Nottinghammodellen” eller ”The Forum”. Dock har man
inte bjudit Stockolms Brukarförening att delta i samarbetet.



Bakgrundshistoria:
Brukarföreningen har tidigare försökt att initiera ett samarbete med Maria BC.
Vi lyckades få till några möten med den dåvarande klinikledningen, men
åsikterna vad vi skulle fokusera på gick helt isär. Företrädarna för Maria ville
enbart diskutera sådana saker som eftervård, hur man skulle få ut folk i arbetslivet igen och annat som våra medlemmar inte såg som primära frågor. Brukarföreningen driver de frågor som våra medlemmar vill att vi ska driva, och i fallet med Maria så var det avarterna och problemen på kliniken som var aktuella för oss att hitta en lösning på. Detta var klinikledningen inte alls intresserad av att diskutera och på deras initiativ så avslutades samarbetet. Eftervård är inte det primära i vår tillvaro! Vi vill naturligtvis diskutera de problem som våra medlemmar anser vara angelägna. Men detta var alltså Marias företrädare inte intresserade av.


Brukarföreningen, som är en av ett fåtal äkta brukarorganisationer har inte fått
någon officiell inbjudan att delta i ”The Forum”. Och med tanke på att syftet med
hela ”Forum”gruppen är att uppnå brukarsamverkan så finner vi det mycket märkligt att man inte i samråd med Brukarföreningen, som är den i särklass största brukarorganisationen för Metadon/Subutex patienter i Sverige, dragit
upp riktlinjerna för hur ett sådant samarbete ska utformas?


Men nu har man plötsligt från frivilligorganisationernas sida svängt om och
påstår sig ha hittat en utmärkt modell för brukarsamverkan, d.v.s ”The Forum”. Problemet som vi ser det är att de organisationer som bjudits in att delta i detta arbete till stor del saknar praktiska kunskaper om just de frågor som de är så ivriga att driva.


Vem som helst kan läsa sig till teoretiska kunskaper om narkotika och beroende, men detta kan absolut inte ersätta den praktiska kunskap som vi som ”varit med ett tag” förvärvat på gatan. Jag vill hävda att vi alla (brukare) är de sanna experterna på området. Och Brukarföreningen består endast av brukare! Då förefaller det naturligt att vi borde få vara med och påverka vår behandling så att vi alla så småningom kan få en så dräglig tillvaro som möjligt.


Till skillnad från de organisationer som betecknas som ”samarbetande organisationer” så är brukarföreningen en äkta brukarorganisation. Detta innebär att det i vår styrelse endast får sitta brukare. Och då dessutom både aktiva och sådana som har läkemedelsassisterad behandling. Ickebrukare kan förvisso adjungeras in i styrelsen, men de har ingen rösträtt!


Sammanfattningsvis innebär detta att så länge vi accepterar Marias modell och låter oss förledas att tro att vi kommer få inflytande så lägger vi makten över beslut som rör våra liv i händerna på personer som tidigare inte velat ha med oss att göra.


Vi har stött på några av dessa personer i tidigare sammanhang och vi anser att de är så kallade ”proffstyckare”. Det vill säga att de uttalar sig, som jag tidigare nämnde, i frågor som de till stor del inte har någon praktisk erfarenhet av och dessutom är de avlönade för att göra detta, och lönerna är inte så låga heller i vissa fall, har vi förstått. Likt politiker lever de i en helt annan verklighet än vår. Då måste det vara svårt att förstå hur vår vardag ser ut. Det här känns för mig som brukare inte trovärdigt.


Faran man kan se i detta är att då brukarföreningen inte kunde anpassa sig till Maria BC´s krav så valde man från Marias håll att avsluta samarbetet och istället vända sig till organisationer som är långt ifrån lika kritiska och pådrivande som Brukarföreningen. Jag tycker att det är en mycket oroande utveckling om man sätter i system att tysta eller ignorera kritiker och istället välja att samarbeta med grupper som är mer villiga att samarbeta på klinikernas villkor.



INGEN SKALL KUNNA TYSTA ELLER IGNORERA OSS!
Vi anser oss självklart inte ha något monopol i dessa frågor men vi anser att det, när man arbetar med frågorna, måste finnas en smula trovärdighet i grunden och dessutom vill vi brukare ha full insyn i arbetet och vara säkra på att de frågor vi anser viktiga för oss verkligen kommer upp i diskussionerna med vårdgivarna.


En annan sak vi ställer oss undrar över är hur det kommer sig att vi som har läkemedelsassisterad behandling nu helt plötsligt är välkomna hos de organisationer som tidigare ansåg oss för kontroversiella att ha med. Man har till och med myntat uttryck: ”drogade zombies”, med vilket man avser att vi står på substitutionsmediciner. RFHL, som är en av de ovan nämnda organisationerna, kunde tidigare när vi hade ett samarbete inte acceptera att vi tog emot besök av påverkade personer! Dylika uttalanden och händelser tyder på att det hos många av dessa människor, som ändå förväntas ha en professionell inställning finns precis samma fördomar mot vår grupp som vi annars så ofta möter i vår vardag.


Vi sökte tidigare medlemskap i Rainbow. En paraplyorganisation för grupper som arbetar med beroendeproblematik. Vi fick inte bli medlemmar. Men skam den som ger sig. Det är inte Brukarföreningen kända för i alla fall. Så vi sökte medlemskap ytterligare en gång. Men även denna gång blev vi nekade medlemskap, nu med motiveringen att vi var alltför ”kontroversiella”.


Nu har de tydligen svängt i frågan men med facit i hand måste man fråga sig om de här organisationerna är de rätta personerna att företräda oss? Och vad är motivet till denna omsvängning? Jag personligen finner det svårt att tro att det är av omsorg för oss som de svängt i frågan och nu öppnar sina armar för oss! Nej, då ligger det närmast till hands att misstänka att det handlar om ekonomiska intressen.



Vår inställning:
Brukarföreningen har idag en utmärkt modell för brukarsamverkan som vi bland annat tillämpar på Beroendecentrum STHLM. Sedan det samarbetet drog igång så har de ofrivilliga utskrivningarna minskat med c.a 35%.
Varför har inte Maria BC tittat på och erbjudit sina patienter den modellen? Den fungerar ju bevisligen.


Brukarföreningens åsikt är att alla sätt som kan hjälpa en människa till ett värdigt liv är bra sätt. Men vi har också haft för vana att inte ge oss in i frågor som vi inte behärskar utan vi vill låta de riktiga experterna ta hand om de hjälpsökande som kommer till oss och inte riktigt tillhör vår ”målgrupp”. Det innebär att om någon med t.ex alkoholproblem söker hjälp hos oss så har vi hjälpt den personen att kontakta Länkarna eller liknande. Vill någon bli kristen så hjälper vi till att lotsa den personen till någon sådan plats.


Tillsammans är vi brukare en maktfaktor som inte kan ignoreras. Vi ska självklart driva de frågor vi själva väljer och kämpa för att förändra det vi vill ändra på. Vi begår ett stort misstag om vi ger bort den makten till högavlönade tjänstemän som lever i en helt annan verklighet än vad vi gör.


Allt detta som händer just nu på Maria BC gäller rätten till våra frågor. Den ska vi behålla, för den har vi kämpat hårt för att få.


Jag och fler med mig kan inte se att ”The Forum” har något mandat att besluta i våra frågor. Därför är det viktigt att vi inte låter oss bli överkörda (som så många gånger förut) och att vi avfärdar varje försök från mottagningarnas sida att skapa lydiga, okritiska patienter.



VI HAR SAMMA RÄTTIGHETER SOM ALLA ANDRA I VÅRDEN!


 


Jonas Palm Förbundssekreterare på Svenska Brukarföreningen
jonas.palm@svenskabrukarforeningen.se