Psykiatrisk tvångsvård (LPT)

Lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT) innehåller de centrala bestämmelserna om psykiatrisk tvångsvård i Sverige.

En huvudregel i svensk sjukvård är att ingen ska vårdas mot sin vilja eller behandlas utan samtycke. I vissa fall kan dock undantag göras från detta.

Kraven på tvångsvården är i Sverige högt ställda, eftersom den påtvingas människor och bör vara ett uttryck för omsorg och solidaritet. Tvånget ska ytterst syfta till att åter göra människan till en autonom person. Tvånget ska dessutom vara tydligt och öppet, patienten ska informeras om motivet och integritet och autonomi ska respekteras. Presumtivt samtycke ska eftersträvas.[3] Huruvida dessa högst ställda målsättningar verkligen uppfylls i praktiken är omdebatterat.

Tvångsåtgärder får användas ”om de står i rimlig proportion till syftet med åtgärderna”. Finns det möjlighet att bedriva vård med mindre ingripande åtgärder så ska dessa tillämpas.

För att tvångsvård enligt LPT ska bli aktuellt måste följande villkor vara uppfyllda:

  • Lider av en allvarlig psykisk störning (psykotiskt tillstånd med förvirring, tankestörningar, hallucinationer eller vanföreställningar, depressioner med risk för självmord, uttalade personlighetsstörningar)
  • Har ett oundgängligt behov av psykiatrisk vård (vården kan ej tillgodoses på annat sätt än genom inläggning).
  • Motsätter sig frivillig vård eller ej anses kunna ta ställning till detta.

Patienten ska vara delaktig i vårdplaneringen och en vårdplan ska upprättas snarast efter intagning på sjukvårdsinrättning och beskriva behandlingsåtgärder som behövs för att syftet med tvångsvården ska uppnås och för att resultaten av vården ska bestå.

Tvång ska användas så skonsamt som möjligt. Tvångsåtgärder kan innefatta tvångsmedicinering, kortvarig fastspänning, avgränsning från andra patienter, inskränkning att använda elektroniska kommunikationstjänster (telefon, internet).

Åtgärder som att lägga i bälte och avskilja patienten från övriga patienter är alltså reglerade och beslutas av chefsöverläkaren. Chefsöverläkaren är ytterst ansvarig för vård och behandling och är enligt lag tvungen att rapportera sina bedömningar gällande tvångsåtgärder till socialstyrelsen. Fastspänning och avskiljande från övriga får endast ske under kortare tid. Vid fastspänning ska det finnas vårdpersonal närvarande.

LPT kräver ett vårdintyg (läkarintyg) som skall grundas på en särskild läkarundersökning. En sådan undersökning får företas endast om det finns skälig anledning till det. Om undersökningen inte kan utföras med patientens samtycke, får patienten tas om hand för undersökning. Beslut om sådant omhändertagande får fattas endast av läkare i allmän tjänst eller av läkare som enligt avtal med landstinget har till uppgift att utföra undersökningar för vårdintyg.

Vårdintyget ska prövas av specialist inom psykiatri inom 24 timmar efter ankomsten till vårdinrättningen. Det får då inte vara äldre än fyra dagar. Beslut om intagning får endast fattas av en chefsöverläkare vid en enhet för psykiatrisk vård. För att garantera rättssäkerheten får beslutet inte fattas av samma läkare som utfärdat vårdintyget.

Efter beslut av länsrätten kan tvångsvården sedan den 1 september 2008 numera också bedrivas utanför sjukvårdsinrättning. Denna vårdform kallas för Öppen psykiatrisk tvångsvård (ÖPT). Den öppna psykiatriska tvångsvården får förenas med vissa villkor, som förvaltningsrätten beslutar om, exempelvis att patienten ska ta medicin, träffa sina kontaktpersoner etc.

När kriterierna för tvångsvård inte längre finns, ska patienten omedelbart överföras till frivillig vård. Bedömning om det är motiverat med LPT-vård måste ske fortlöpande under vårdtiden.

Om chefsöverläkaren anser att patienten behöver längre vårdtid än fyra veckor, måste han enligt 7 § före utgången av fyraveckorstiden hos förvaltningsrätten ansöka om medgivande till sådan vård. I ansökan ska anges vilka omständigheter som utgör grund för en sådan bedömning samt vilket stöd och vilken behandling patienten ska få. Därefter kan ny förlängningsansökan ske inom fyra månader (LPT §8), därefter ny ansökan var sjätte månad (LPT §9).

Patient som vårdas enligt LPT har enligt lagen rätt att:

  • inom 24 timmar från ankomsten till sjukvårdsinrättningen bli bedömd av psykiater
  • överklaga intagningen och vissa andra läkarbeslut till förvaltningsrätten
  • få tvångsvården prövad i förvaltningsrätten efter fyra veckor, därefter efter fyra månader och sedan efter sex månader.
  • Överläkaren kan dock själv besluta att avbryta pågående tvångsvård tidigare
  • få en vårdplan upprättad
  • få ha en närstående med i behandlingsplaneringen
  • få så kallad stödperson genom förtroendenämnden / patientombudsmannen, som kan bistå patienten under tvångsvårdstiden
  • upplysas av läkare om sina rättigheter
  • läsa lagtexten till LPT-lagen.

Alla som läggs in under LPT har rätt till en stödperson. En stödperson ska:

  • bistå patienten i personliga frågor
  • ha rätt att besöka patienten på avdelningen eller vårdplatsen
  • ha rätt att närvara vid förvaltningsrättens förhandlingar
  • följa reglerna om tystnadsplikt
  • hålla kontinuerlig kontakt med Förtroendenämndens kansli.