Pressmeddelande: Vad har drogpolitik med vetenskap att göra?

Pressmeddelande

2006-06-30

Vad har drogpolitik med vetenskap att göra?

Boken ”Sprututbyte” håller inte måttet för en vetenskaplig studie

Etikrådet vid Karolinska sjukhuset konstaterade nyligen att Boken ”Sprututbyte” av Kerstin Käll, et al. inte överensstämmer med gängse standard för systematisk granskning av ett forskningsområde ("Sprututbyte"-Kerstin Käll, Ulric Hermansson, Sten Rönnberg, Båb Bergvall – Fri Förlag – 2005). Etikrådet konstaterar att analysen inte kan betraktas som resultatet av en systematisk granskning och att slutsatserna därför riskerar att vilseleda läsarna, vilket även skulle kunna skada Karolinska Institutets anseende. (Karolinska Institutet, Universitetsförvaltningen – Etikrådet, Stefan Einhorn – ordförande brev till dekanus Jan Carlstedt-Duke 2006-05-22.)

Boken Sprututbyte har varit den svåraste stötestenen i de diskussioner vi från Svenska Brukarföreningens sida försökt initiera om sprutbyten. Sprutfrågan har varit mycket laddad, det har vi verkligen fått erfara, och det vanliga mönstret med två extrempolära ståndpunkter har varit mer tydligt i denna debatt än på något annat av de minfält som vi råkat beträda. Frågan om sprutorna verkade till och med vara mer kontroversiell än frågan om Metadon- och Subutexbehandlingen. I det senare fallet förelåg en tillförlitlig vetenskaplig dokumentation som Socialstyrelsen hade sammanställt som gjorde att det onyanserade motståndet föreföll oss osakligt och därför främst borde förstås som något slags partsintresse inom organisationskulturen. Men så fort vi vågade an tyda att rena sprutor borde få ges till narkomaner så dök den där vetenskapliga genomgången av Käll upp och därmed var diskussionen blockerad. Rena sprutor hade ingen inverkan på smittspridningen, och Brukarföreningen var en samling ”drogliberaler”.

Det är möjligt att författarna till boken om sprututbyte inte har ansett sig ha gjort något annat än en drogpolitisk partsinlaga, men sammanställningen har något officiöst över sig som om den var någon slags kunskapsöversikt gjord av Socialstyrelsen eller något i den stilen. I alla händelser har boken kommit att utnyttjats av starka partsintressen med anknytningar till organisationer som RNS och Carnegieinstitutet som om den var ett opartiskt vetenskapligt dokument. När vi diskuterade saken inom Svenska Brukarföreningen kom vi fram till att det var någonting konstigt med boken. Våra medlemmar – som väl måste betraktas som experter på området – ansåg att om det hade gått att få tag på rena sprutor så hade de kunnat undvika de livshotande sjukdomar som de nu bar på. Här stämde al ltså – för det första – inte erfarenheten överens med ”vetenskapen”. Vi är inga forskare i gängse mening men visst måste det – för det andra – vara något skumt med experter som bara redovisar uppgifter som stöder deras egen ståndpunkt, och vad har drogpolitiska ståndpunkter med vetenskap att göra?

Nu har Karolinska Institutets etikråd slagit fast att Källs rapport är tendensiös och vilseledande, så då hade vi rätt i våra aningar att det rörde sig om ytterligare en partsinlaga av några fundamentalister inom narkotikapolitiken. Det är ju bra att detta hinder för en saklig debatt nu har eliminerats så att de skadelindrande fördelarna med sprututbyte kanske kan bedömas mer objektivt, men visst är det tråkigt att det skall vara på det här viset i Sverige!

Björn Hjerdin
Ordförande i Svenska Brukarföreningens verkställande utskott