Pressmeddelande: Sprututbytesprogrammet i Stockholm

Pressmeddelande.

SBF vill med detta pressmeddelande ge några kommentarer till diskussionen om sprututbytesprogrammets vara eller inte vara i Stockholm.

De aktörer som hittills haft möjlighet att uttala sina ståndpunkter i frågan sprutbytesprogram i Stockholm har beretts åtskilliga tillfällen att göra så under årens lopp utan att de direkt berörda fått komma till tals. Nu har emellertid en brukarförening för opiatberoende människor kommit till stånd och vi som dess talesmän vill å brukarkollektivets vägnar redovisa vår uppfattning.

Det främsta och viktigaste skälet till att vi vill se ett sprutbytesprogram förverkligat i Stockholm är att rätten till rena sprutor är en HÄLSOFRÅGA och ingenting annat.
Vi anser att människor skall beredas alla till buds stående möjligheter att kunna undvika hivsmitta, sepsis och hepatit. Det bör vara en rättighet i Sverige alldeles oavsett om någon använder något olagligt preparat eller ej. Det är inte sjukvårdens uppgift att anlägga moraliska aspekter på mänskliga problem på det sätt som hittills skett i hanteringen av oss narkomaner.

Som det nu är ställs man utanför sjukvården på grund av att man är beroende av en substans som klassificerats som olaglig. Varför gäller inte principen om lika vård även för oss? Är det rätt att låta moral och politisk ideologi vara bestämmande i en fråga som handlar om människors hälsa och överlevnad. Att tala om att man från samhällets sida skulle ge några slags ”signaler” genom att tillåta distribution av rena sprutor är omoraliskt därför att det är en orättfärdighet mot människor som befinner sig på samhällets botten. Och hur skall man värdera den ideologi som då den realiseras i praktik leder till att de redan utanförställda tvingas ned i en allt djupare misär. Är det sjukvårdens uppgift att selektera bland de sjuka och till narkomanen säga; du har valt knarket och därför får du skylla dig själv om du ådrar dig någon smitta. En sådan ideologi är cynisk om den ens förtjänar namnet ideologi.

Två frågor måste hållas isär. Den ena handlar om synen på narkomanin, dess orsaker i samhälleliga och andra faktorer och om människosynen. Den andra om dem som ännu inte drabbats av det helvete som narkomanin är. Skulle dessa på något sätt lockas till missbruk om samhället försåg narkomanerna med rena sprutor? SBF finner det omöjligt att det skulle kunna uppfattas på det sättet. Är det inte snarare så att ungdomarnas tillit till samhället skulle stärkas om de upplevde att alla medborgare behandlades på ett jämlikt sätt? Ingen kan heller idag vara omedveten om att narkotikan är olaglig i vårt land. Man kan också fråga sig hur narkomanerna får tillgång till sprutor i dag? Vem förser dom? Framtidens narkotikaföre-byggande arbete måste prioritera upplysning och förebyggande arbete. I dag moraliserar och politiserar vi genom att ensidigt lägga ansvaret för missbruket på den enskilda individen. Varför skall narkomanerna, den mest marginaliserade gruppen i vårt samhälle, ensamma betala priset för misslyckandet i ”kriget mot narkotikan”? Att påstå att någon hamnade i narkotikaberoende genom ett medvetet val är nonsens.

För Svenska Brukarföreningen
Berne Stålenkrantz (ordförande) Allan Johansson (sekreterare) Björn Hjerdin (rådgivare)