Pressmeddelande: Angående Socialstyrelsens förslag till riktlinjer för sprutbytesprogram

Pressmeddelande

Stockholm

2007-02-08

Angående Socialstyrelsens förslag till riktlinjer för sprutbytesprogram

Svenska Brukarföreningen lämnade nyligen ett remissvar. Yttrandet gällde de föreskrifter som Socialstyrelsen är i färd med att utarbeta för hur sprutbyte skall gå till.

Föreskrifterna måste givetvis utformas utifrån det beslut som fattades av Sveriges riksdag i april 2006. Bland annat bestämde man då att sprutor endast får delas ut där anknytningen till så kallade ”program” kan åstadkommas. I vårt svar till Socialstyrelsen betonade vi att föreskrifterna innehöll en mängd hinder mot förverkligandet av sprutbytesmottagningar, samt att vi tyckte oss se att motiven bakom förslaget mer handlade om ensidig oro för smittspridning när det gäller HIV, vilket vi tolkat som ett uttryck för den i svensk narkotikapolitik traditionella rädslan för smittspridning utanför narkomanernas krets.

Hur det går för de narkotikaberoende har alltid varit en underordnad för att inte säga obefintlig fråga när man talar om insatser. Om man brydde sig om narkomanerna skulle man även tala om hepatiter och andra smittor. På det hela taget utgjordes det förslag som vi fick ta ställning till av så många och långtgående krav att frågan var om det inte syftade mer till att förhindra än underlätta inrättandet av sprutbyte.

Landstingen omfattar flera kommuner och enligt förslaget måste alla kommuner i ett landsting vara eniga om att de vill starta. Hur skall sådana överenskommelser kunna åstadkommas? Vem skall ta initiativet och hur skall man kunna bli överens? Dessutom har socialstyrelsen orimliga krav på vilka specialistkompetenser som måste finnas hos den personal som skall arbeta på sprutbytesmottagningar. Man bestämmer således på förhand vilka behov som är relevanta att tillgodose. Där skall finnas specialister på infektionssjukdomar, barnmorskor och allt möjligt – ytterligare ett uttryck för att det inte handlar om att möta narkomanernas behov. Det är självklart att sådana uppbåd av specialister inte kommer att kunna uppbringas. Istället föreslog vi att personalen bör ha kompetens att kunna hjälpa människor att komma rätt inom sjukvården och kommunen, eftersom det måste vara omöjligt att på förhand kunna veta vilka behov som kommer att vara betydelsefulla för patienterna. Vi frågade oss vidare om kravet på överföring av information verkligen är förenligt med sekretesslagen?

Kort sagt gjorde vi gällande att ambitionen att kunna motivera människor till vård och behandling inte kan förverkligas utifrån detta förslag till riktlinjer. Alltför många kommer att dra sig för att begära rena sprutor eftersom man enligt förslaget kräver registrering, och alltför många kommer att falla ur de ”program” som måste finnas i anslutning till sprutbytet – speciellt de som mest behöver hjälpen. Istället för att exempelvis se på hur de arbetar i Oslo där de numera med nya metoder lyckats vända en negativ utveckling så går man i Sverige genom försvårande riktlinjer miste om en gyllene chans att skapa relationer med missbrukarna, relationer som verkligen skulle kunna leda till att spridningen av blodburna sjukdomar som HIV och hepatiter kunde begränsas. Smittskyddsläkarna kunde i samband med den informationskampanj som genomfördes vid slutet av åttiotalet konstatera att injektionsnarkomanerna var den riskgrupp som bäst tillgodogjorde sig informationen och ändrade sitt beteende. Sprutbyte skulle kunna vara något mycket enklare om huvudsyftet verkligen var att hindra smittspridning bland människor med narkotikaproblem och att kunna erbjuda dem behandling.

Björn Hjerdin på uppdrag av
Svenska Brukarföreningens verkställande utskott