Pressmeddelande 04-04-27

9 April fanns på Expressens ledarsida en utmärkt artikel Skriven av Isobel Hadley-Kamptz om en kvinna som nekats skadestånd av brottsoffermyndigheten på grund av att hon tagit amfetamin med förövaren som hållit henne inlåst, misshandlat och våldtagit henne under ett halvårs tid.
Svenska Brukarföreningen emot ser varje artikel som hjälper till att nyansera den narkotikapolitiska debatten som annars är lika inflammerad som en lever med kronisk C-hepatit.


Att vi som använt eller använder illegala droger länge misshandlats och diskriminerats av det svenska välfärdssystemet var det under många år ingen som vågade eller ville ta notis om. Allt har kunnat legitimeras med den svenska narkotikapolitiska parollens 0- tolerans och ett narkotikafritt Sverige. Att kritisera eller ifrågasätta ”den svenska modellen” har nästan per automatik kopplats ihop med knarkliberalism eller legalförespråkning.
Men äntligen verkar debatten vända och ta ett steg i en riktning, som åtminstone för Svenska Brukarföreningen, ter sig mer nyanserad. Björn Fries, regeringens narkotikasamordnare, ska ha en eloge som ständigt påminner om att hålla taket högt i diskussionerna.


Ett flertal organisationer och föreningar har påtagit sig rollen som självutnämnda experter genom att tala om oss de narkotikaberoende människorna, men var är deras mandat? Deras moral och deras attityder har i stora stycken lett människor med drogberoende längre och längre ut i utanförskapets träskmarker. Utsattheten för den gruppen ökade än mer 1988 då en kriminalisering av det egna bruket trädde i kraft. 1993 skärptes straffet ytterliggare och maxstraffet höjdes då från böter till sex månaders fängelse. Varför ska vi ha lagar som inte används? Svenska brukarföreningen påstår att ingen har blivit dömd till maxstraffet 6 månader i fängelse för det egna bruket, inte ens efter att ha blivit gripen 10-20 ggr för bruk av illegala preparat så blir det fängelse! De många anmälningarna från polisen om innehav för eget bruk och konsumtion har alltså inte lett till något annat än att polis och domstols-väsendet får allt mindre tid och färre resurser till att bekämpa den organiserade narkotikahandeln. Polisinsatserna har koncentrerats till att störa och trakassera missbrukarna med omfattande urin- och blodprover. Ingrepp i den personliga integriteten används medvetet i straffande syfte. Trakasseringen bygger också på skrämseltaktik med batonger, strupgrepp, kräkmedel, avföringsprover.
I en proposition gällande ”ett effektivare brottsmålsförfarande” gjorde regeringen följande bedömning: “kriminalisering som en metod för söka hindra överträdelse av olika normer i samhället bör användas med försiktighet. Rättsväsendet bör inte belastas med sådant som har ringa eller inget straffvärde. Kriminalisering är heller inte det enda och inte alltid det mest effektiva medlet för att motverka oönskade beteende” Motståndarna till prostitutionslagen säger att eftersom lagen knappt lett till några rättsliga påföljder är den uddlös och bör därför slopas. Det gäller i lika hög grad kriminaliseringen av egenkonsumtion av narkotika anser Svenska Brukarföreningen.


Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning, CAN, konstaterar att det är inte preparaten i sig som i första hand orsakar sjukdom och för tidig död. Att jämföra med drogerna tobak och alkohol som orsakar lung- och levercancer. Sockerberoende inverkar även det menligt på folkhälsan.
En professor i medicinsk och fysiologisk kemi, Charlotte Erlandson-Albertson, kallar socker för ”de snälla flickornas drog”. ”Gele´hallon är till skillnad från tobak, sprit och droger socialt accepterat.
Om man leker med tanken; vad skulle hända med Sverige och svenskarna om människor med ett problematiskt tobaks- alkohol och sockerintag kriminaliserades!


Okunskap, ideologier och moral är missbrukarnas värsta fiende!
I vanliga fall brukar politiska beslut präglas av sunt förnuft och kloka överväganden. Men den narkotikapolitiska debatten, till exempel sprutbytesfrågan präglas i hög grad av heta känslor med moraliska förtecken.


Svenska Brukarföreningen har tröttnat på det krig som förs emot människor som har fel sorts beroende. Vi måste avhjälpa känslan av hjälplöshet och vanmakt.
Drogberoende människor har nu i Svenska brukarföreningen börjat organisera sig. Vi vägrar att leva i hemlighet. Får vi adekvat vård, rätt behandling och slipper stämpeln ”kriminell” kan oerhörda krafter frigöras. I framtiden ska inte vårt beroende vara märkvärdigare än ett sockerberoende.
En avkriminalisering kunde bli det första steget till normalisering.


För information ring Svenska Brukarföreningen 0735-016101


Värme & Solidaritet