Politikern Birgitta Rydberg vill stoppa det ekonomiska stödet till Svenska Brukarföreningen

Pressmeddelande 06 02 16

Folkpartisten Birgitta Rydberg har angripit Svenska Brukarföreningen på Folkpartiets hemsida samt genom att vända sig till media och till föreningens finansiärer Stockholms Socialtjänstförvaltning, Stockholms Läns Landsting och Socialstyrelsen. Hon har inte varit i kontakt med oss för att framföra sina synpunkter och hon har inte heller nedlåtit sig till att gå i polemik mot våra krav och diskussionsinlägg, samtliga framförda offentligt och arkiverade på vår hemsida. I SVT´s morgonsoffa den 15 februari jämförde hon Svenska Brukarföreningen med Nazistorganisationerna. Skulle hennes kampanj bli framgångsrik innebär det slutet för vår förening.

Rydberg undviker genom denna demagogiska taktik att ta ställning till de krav på förbättringar som vi narkotikabrukare ställer på sjukvården, socialtjänsten och politikerna. Vi skall helt enkelt tystas. Svenska Brukarföreningens medlemmar vill att rena sprutor skall kunna delas ut och att alla som behöver samt önskar skall kunna få substitutionsbehandling med Metadon och Subutex. De bidrag vi får från de ovan nämnda förvaltningarna räcker inte till att kunna betala löner utan allt arbete inom föreningen utförs av frivilliga. I första hand är vi en kamratförening för människor som är opiatberoende. Vår huvudtanke är att de mer problemfria visar solidaritet med medlemmar som har svårigheter att klara av ambitiösa behandlingsprogram. Många av våra medlemmar tillhör de kanske mest utstötta människorna i vårt land. Det är människor som helt saknar relationer till samhällets institutioner och hjälputbud. Vi är en ung förening och de aktiva har ingen tidigare erfarenhet av föreningsarbete och politiskt spel. Våra medlemmar vill endast kunna få möjligheter till ett drägligt liv med samma rättigheter som andra medborgare till sjukvård och annan service. För dem handlar frågor om rena sprutor och substitution inte om politik utan om den egna hälsan och den egna överlevnaden.

På ytan har Rydbergs attack handlat om vårt medlemskap i en förening som heter ENCOD, men vi kan inte uppfatta den som något annat än ett angrepp på den brukaraspekt på narkotikafrågorna som vi, vår oerfarenhet till trots lyckats få till stånd i den offentliga debatten. Vi menar att man bör kunna diskutera och ifrågasätta den svenska hållningen i narkotikafrågan, och har därför velat finnas med i ett större Europeiskt sammanhang. ENCOD är en lös sammanslutning av brukarorganisationer, forskare och biståndsarbetare. Här finns alla möjliga åsikter, somliga idiotiska och meningslösa, andra globalt väldiga och komplexa, men diskussionerna har i fall bidragit till att vi kunnat betrakta de svenska förhållandena utifrån nya aspekter. Saker och ting har inte längre tett sig som sådär en gång för alla givna. Det gäller till exempel den svenska visionen om ”det narkotikafria samhället”.

Målet om det narkotikafria samhället kan möjligen te sig som en vacker idé, men inget land som respekterar de mänskliga rättigheterna kan rimligen hoppas på att kunna eliminera narkotikabruket. Detta kan man nämligen bara lyckas med om man samtidigt eliminerar efterfrågan på narkotika, det vill säga narkomanerna själva.

Trots allt tal om det narkotikafria samhället så talar alltså allt för att det även framöver kommer att finnas gott om narkotika och narkomaner i Sverige. Narkotikapolitiken bör utgå från detta, hur obehagligt det än kan tyckas vara. En realistisk narkotikapolitik måste bygga på kunskap om hur människor beter sig, inte hur vi hoppas eller vill att de ska bete sig. Olika åtgärder för att lindra skadorna av narkotikabruket har därför en viktig roll att spela även i Sverige.

Skall en förening inte få framföra en sådan ståndpunkt och samtidigt kunna uppbära bidrag för att bedriva kamratstödjande arbete? Det är vad Rydbergs attack ytterst går ut på. Hon tycks mena att i Sverige får endast en officiellt sanktionerad åsikt uttryckas. Den uppkomna konflikten handlar således enligt vårt förmenande om vår rätt att offentligt få diskutera narkotikafrågor.

På uppdrag av Svenska Brukarföreningens verkställande utskott:
Berne Stålenkrantz
Björn Hjerdin