Nyhetsbrev 7 2004-09-14

Hej på er alla, long time no hear!

Idag söker vi med ljus och lykta efter en stor & bra lokal någonstans
innanför tullarna! Vi har tittat på två lokaler på Kungsholmen och tre på Söder.
Det svåra är att hitta lokalen som uppfyller våra kriterier som är, egen ingång
samt ligger i gatuplanet. Ser DU någon lokal som DU tycker skulle passa Svenska
Brukarföreningen så är vi tacksamma om du hör av dig!

Svenska Brukarföreningen har nu existerat i två år. Under denna relativt
korta tid har trots uteblivna ekonomiska anslag en enorm utveckling ägt rum. Vi
räknar med att medlemsantalet innan årets slut kommer att överstiga 1200 i
hela landet. Det är i dessas intresse den ekonomiska knappheten till trots vi
fortsatt vårt arbete.

Förväntningarna på vår förening har varit mycket stora. Ett stort antal
av våra anhöriga har anslutit sig till Svenska Brukarföreningens/Anhöriga.
De säger att de tidigare inte mött förståelse någonstans i samhället –
varken hos organisationerna eller myndigheterna eller inom vården.

Under föreningens två år har vi som är aktiva utvecklats mot en allt högre
grad av klarsyn. De nedvärderande attityderna till oss som är opiatberoende
och konsekvenserna av dessa attityder i form av repression och godtycke framstår
idag för oss som anmärkningsvärda och tragiska, vilket gör att det är i en
känsla av beklämning och sorg vi idag åter formulerar våra krav och arbetsmål.
Är det inte tragiskt att människor med ett beroende av ett visst preparat i
dagens Sverige måste strida för rätten till vård, eller för rätten att få
ha ett ord med i laget i utformningen av den egna behandlingen? Samma sak gäller
även i våra kontakter med socialtjänsten. Är det inte alarmerande att
organisering och kamp måste till för sätta kraft bakom kravet att narkomanvården
måste utformas enligt samma etiska principer som den övriga vården. Är det
inte irrationellt och mot allt vad vetenskap och beprövad erfarenhet heter att
vi ständigt skall behöva hamna i ideologiskt färgade konflikter då vi hävdar
att metadon och Subutex är effektiva medel mot opiatberoende och att alla som
behöver och önskar behandling med dessa preparat bör få den? Är det inte
att betrakta som en katastrof att de svenska substitutionsprogrammen är
utformade så att en frivilligorganisation måste till för att stödja och
uppmuntra människor som blivit utskrivna från dessa behandlingsprogram vilkas
uppgift är att hjälpa dem i deras kamp med sina beroendeproblem – människor
som till yttermera visso riskerar att avlida under den tid de måste vänta på
att få återgå i behandling? Nåväl. Vi har inga planer på att ge upp
kampen. Nöden bland oss är alltför stor och förväntningarna på oss är
alltför höga.

De flesta av oss har upplevt att substitutionsbehandlingens möjlighet är
den sista chansen här i livet. Det betyder att vi ofta efter år av tveksamhet
lagt viktiga beslut om oss själva, vårt fortsatta liv eller vår död i andras
händer. Under åren har denna upplevelse av maktlöshet varit ett genomgående
grundtema då vi försökt få inflytande över vår behandling. Vi anser att
man från substitutions-programmens sida måste vara medveten om det stora
ansvar som det innebär att ge högpotenta läkemedel (metadon, subutex etc.),
men vi har gång på gång erfarit hur man alltför lättvindigt skrivit ut människor
från programmen eller vidtagit godtyckliga repressiva åtgärder mot dom som
har det svårast. Oftast drabbas just de av våra kamrater som har svårigheter
att hitta sin plats.

Grundidén till Svenska Brukarföreningen är att de av oss som utan större
problem kunnat anpassa sig till programmens krav visar solidaritet med de
kamrater som har det besvärligare.

Programmens kvalité bestäms av hur man förmår stödja och bistå de sistnämnda.
Det är vår ambition att på ett konstruktivt sätt söka bidra till att
substitutionsprogrammen får en sådan utformning att de blir en väg ut ur
varje form av maktlöshet och en hjälp till ett värdigt liv där vi får och
ges möjlighet att ta ansvar för våra egna liv, ETT VÄRDIGT LIV utan
pekpinnar. Föreningen vill dessutom synliggöra våra, de Heroinberoendes
situation i samhället. Hittills har vi sett att de personer och organisationer
som fått komma till uttryck i de frågor som berör oss, helt saknat egen
erfarenhet av de förhållanden som de uttalar sig om, och påstår sig vara
experter på. Vi vet att vår förening kommer att vara en viktig röst i
framtidens svenska narkotikadebatt. Vi är brukarparten i dialog med övriga
intressenter i narkotikafrågan. Men oftast stöter vi på patrull, av någon
anledning ses vi som ett problem, en polis vi träffade på en konferens kom
fram till oss och sa; jag anser det skulle vara förbjudet för heroinister att
organisera sig! Jag kommer aktivt att kämpa emot er. Heroin är en relativt ny
drog i Sverige och allmänhetens fruktan och osäkerhet bidrar till vårt utanförskap.
Mycket i svensk narkotikapolitik är och har varit mer bestämt av politiska och
ideologiska hänsyn än av humanitära och hälsovårdande perspektiv.

Svenska Brukarföreningens målgrupp:

Initialt var det vår ambition att i stort sett uteslutande organisera människor
med ett opiatberoende, men i verkligheten är det så att många använder flera
droger tillsammans i en komplex problematik så att den snäva inriktningen på
opiatberoende kan vara svår att upprätthålla. Metadon och buprenorphine är
effektiva läkemedel men de former under vilka de administreras tillhör enligt
vårt förmenande en förfluten tid då substitutionsbehandling betraktades med
oblida ögon av i stort sett hela behandlings-etablisemanget. Moderna
forskningsresultat pekar entydigt på stora behandlingsframgångar vilket stöds
av våra egna erfarenheter. Vi anser att Subutex och Metadon skall ges till de
opiatberoende som anser sig behöva detta stöd. Endast då kan det så kallade
läckaget upphöra. Under arbetets gång har vi noterat att människor sällan får
hjälp då nöden är som störst. De flesta mottagningar och organisationer
villkorar sina insatser. För att få behandling överhuvudtaget måste man
kanske vara opåverkad av vissa droger medan andra tolereras. Ibland krävs det
att man ej uppvisar symtom på det beroende som man söker hjälp för. Detta gäller
även för medlemskap i de flesta så kallade ”kamratföreningar”!.

Vi vill inte resa murar mot våra medlemmar, vi tar emot och hjälper våra
kamrater oavsett sinnestillstånd eller skick.

Här följer en redogörelse av vad som är gjort, och vad vi fortsättningsvis
kommer att arbeta med…

Stöd till medlemmar:

Vi bistår medlemmar i svåra situationer med stöd, anmälningar och överklaganden
vid felbehandling och då de blivit utskrivna från program och behandlingar. Vi
lotsar de medlemmar rätt som behöver avgiftning och i samband därmed måste
ha socialtjänstens medverkan. Socialtjänstemän skall skriva utredningar och läkarna
remisser. Vi fungerar som personligt stöd åt människor i deras kontakter med
sjukvård, socialtjänst, rättsvårdande myndigheter och liknande. Vi deltar i
samtal med läkare, behandlingshemspersonal, kontaktmän på beroendekliniker
etcetera. Då människor begär substitutionsbehandling eller efterfrågar
behandlingshemsvistelse hjälper vi till med ansökningar.

Vi hjälper människor som efterfrågar professionell avgiftningsvård, eller
vård för annat missbruk. Personer som befinner sig under ofrivilliga
behandlingsformer eller som avtjänar fängelsestraff har vi hjälpt med ansökningar
och skött vissa av kontakterna med kliniken så att substitutionsbehandling påbörjas
samma dag de försatts på fri fot. Många medlemmar har behov av ett socialt
umgänge, kanske bara vill ha någonstans att gå för en kopp kaffe, vi vill
kunna erbjuda dem denna möjlighet i vår lokal bland mycket annat. Detta hoppas
vi kunna erbjuda inom någon månad.

Brukarråd:

Svenska Brukarföreningen har lyckats bidra till att brukarråd bildats på
44án, Rosenlundsteamet, St-Eriks teamet samt på Maria. Ombud finns på Fas-Ett.
Dessa brukarråd skall ha möten första måndagen varje månad. Där ska lokala
problem lösas. Några dagar senare ska personerna som ingår i brukarråden ha
möte med en personalgrupp, dit problemen som framkom på brukarrådet ska hänskjutas,
för att lösas. Löses inte problemen lokalt, så ska frågan vidare upp till
kvalitetsrådet. Brukarråden bör bestå av tre medlemmar samt suppleanter.

Personerna i brukarråden viktigaste uppgift är att vara ett stöd åt de
kamrater som hamnat i eller närmar sig återfall samt att företräda Svenska
Brukarföreningen och alltid försvara våra stadgar och målsättningar Det
finns individer samt organisationer som inget hellre ser än att vi går i
graven.

Alla vi som jobbar med Svenska Brukarföreningen har samtliga skrivit under
två olika överenskommelser, den ena handlar om att iaktta tystnadsplikt (förbud
att föra information om föreningens medlemmar samt föreningshemligheter utanför
gruppen.) Den andra överenskommelsen är om solidaritet gentemot vårt
medlemskollektiv.

Solidaritetsöverenskommelse för Brukarföreningens aktivister:

”I denna överenskommelse har båda parter rättigheter och skyldigheter.
För att arbetet ska fungera i praktiken förutsätts att båda parter fullgör
sina skyldigheter.
I aktivistens skyldigheter ingår ansvar gentemot Dina kamrater så som att
meddela om Du inte kommer och att Du försöker fullgöra det arbete som Du tar
på Dig, annars fungerar inte verksamheten.
I aktivistens skyldigheter ingår också att bruk av alkohol och eller andra
droger inte får förekomma på arbetstid eller på något annat sätt påverka
Din förmåga att fullgöra Ditt arbete.
Vi har ju alla en likartad problematik och det är inte uteslutet att vi då och
då hamnar i svackor. Om Du till exempel vet med Dig att ett återfall är förestående,
var uppriktig med detta inom arbetsgruppen. Kanske kan vi hjälpa Dig på något
vis.
I vårt arbete är vi sårbara och vi måste vara ett stöd för varandra. Du
kan räkna med stöd ifrån dina arbetskamrater men det är för föreningens
skull viktigt att vi inte är drogpåverkade på jobbet. Vi har dagliga besök
av myndighetspersoner och andra som om de fick ett dåligt intryck skulle kunna
skada vår sak. När problemen har löst sig återgår Du naturligtvis i arbete
igen. Kommer Du påverkad till arbetet blir Du ombedd att stanna hemma men kan
som sagt påräkna de övrigas hjälp.”

Kvalitetsråd:

Vid Stockholms Beroendecentrum samt vid Maria Beroendecentrum har kvalitetsråd
skapats. Råden diskuterar frågor som är av övergripande, generell karaktär
och som rör narkomanvården, regelverket kring Metadon och Subutex samt frågor
som rör samverkan mellan olika myndigheter som socialtjänst, arbetsförmedling,
försäkringskassa, studievägledning. Vi diskuterar även frågor med
anknytning till allmän sjukvård. I dessa råd sitter förutom representanter
från Brukarföreningen och ledningen från respektive klinik även
landstingspolitiker, kommunpolitiker samt till nästkommande möten även en
ledamot från Sveriges riksdag.

Samtalsgrupp:

På Rosenlundskliniken ska Svenska Brukarföreningen i samarbete med
psykologen Lars Folcke starta en samtalsgrupp som ska vara ett öppet forum där
man kan tala om sina problem. Gruppens huvudfokus är riktat mot brotts- och återfallsprevention.

Anhöriggrupp/Anhörigstöd:

Svenska Brukarföreningens/Anhöriga utvidgar ständigt sin verksamhet
eftersom vi konstaterat att det finns ett stort uppdämt behov att samråda
bland föräldrar och andra anhöriga till människor med beroendeproblem. Det
är tänkt att gruppen skall bli en fristående sektion av Svenska Brukar-föreningen.
Verkställande utskottet kommer på årsmötet föreslå Gunnel Ajneling till
ordförande. Anhörigföreningen kommer i vår nya lokal träffas varannan vecka
för att där tala om sina problem och ge varandra uppmuntran och stöd. Ett förslag
är varannan onsdagar.

Invandrare:

Ett område som ligger oss varmt om hjärtat är invandrares problem då de
hamnat i beroende. Här råder kulturella skillnader i synen på droger och man
har svårigheter inte minst av språklig art att orientera sig bland svenska
myndigheter, institutioner och sjukvårdsinrättningar. Vi arbetar aktivt med
att få kontakt med invandrarorganisationer. Bland annat för vi diskussioner
med företrädare för muslimska församlingar i Stockholm. Vi söker till detta
projekt en person av utländsk härkomst.

Lönebidragsanställningar:

En vision vi arbetar efter är att mycket av det arbete som bedrivs på vårt
kansli eller i föreningens hägn ska utformas som lönebidragsanställningar.
Vidare räknar vi med att kunna erbjuda möjligheter till olika former av
arbetsträning. Föreningen skulle på så sätt kunna bli en rehabiliterande
station på vägen ut i arbetslivet. Vi kommer att informera er om detta allt
eftersom projektet fortskrider.

Övervakningsuppdrag:

Ett samarbete har inletts med Frivården vid Hornstull (övervakningsuppdrag).

Intern informationsverksamhet, demokratifrågor inom föreningen:

Vår förening skall förmedla brukarerfarenheter och vi anser att det är av
yttersta vikt att sörja för autenciteten i detta perspektiv på de frågor som
vi engagerar oss i. För att kunna åstadkomma ett principdokument (värdegrund)
som anger föreningens huvudinriktning och prioriteringar ämnar vi genomföra
ett remissförfarande där samtliga medlemmar skall beredas möjlighet att yttra
sig om den nuvarande inriktningen och om de framtida målen. Vi ber er alla att
inkomma med förslag på frågor som kan passa inom det som föreningen har
uttalat i Målsättningar. Vi har sedan första dagen bett er om att inkomma med
”fallbeskrivningar” och ”incidentrapporter”. Detta är också en viktig
del av vårt arbete. Kansliet sammanställer varannan månad rapporter som vi
sedan skickar till berörda politiker respektive myndigheter. På detta sett kan
vi på ett enkelt sett berätta hur verkligheten ser ut för oss.

Extern informationsverksamhet:

På medlemmarnas uppdrag strävar vi efter att inför allmänheten och de
ansvariga för narkomanvård och narkotikapolitik vara en brukarröst genom att
delta i den offentliga debatten. Vi talar med journalister och andra
opinionsbildare och har blivit intervjuade i flera nyhetsprogram på TV och i
radio samt har deltagit i debatter och konferenser. För att skapa intresse för
vårt perspektiv på narkotikafrågorna lägger vi ned mycket arbete på att
uttrycka oss väl i skrift i form av artiklar och insändare.

Brukarföreningens funktion som remissinstans:

Svenska Brukarföreningen har under det senaste året ombetts avge remissvar
i frågor om narkomanvård och narkotikafrågor. Remissyttranden har begärts av
Socialdepartementet angående sprutbyte och LVM och av Socialstyrelsen angående
nya riktlinjer för läkemedelsassisterad behandling samt av Läkemedelsverket i
frågan om Psykiatriker ej anslutna till beroendekliniker respektive smärtkliniker
ska få skriva ut metadon. Vidare har vi fungerat som kunskapsbank åt
Landstinget i deras produktion av ”FOCUS rapport 2004”.

Vi är en mycket utsatt grupp i samhället som tidigare haft svårigheter att
göra oss gällande i olika sammanhang. Behoven av en fungerande förening är
mycket stort. Dagligen får vi rapporter om kamrater som avlidit till följd av
repressiva åtgärder eller på grund av att de inte har blivit accepterade för
avgiftningsbehandling. Efter två års arbete konstaterar vi att vår förening
kommer att utgöra en ny representationsform för de narkotikaberoende och då i
synnerhet de Heroinberoende i Sverige.

Vi avslutar detta nyhetsbrev med följande ord som vi formulerade inför
Brukarföreningens start men som fortfarande är ytterst relevanta.

”Vårt hjärta finns framför allt hos de mest utsatta av våra medlemmar.
Det är människor som har svårigheter med att klara av ambitiösa öppenvårdsprogram
och som därför riskerar att hamna mellan de glest placerade stolar som den
nedbantade narkomanvården idag erbjuder oss narkomaner. Kanske kan vi alla äntligen
få komma till uttryck med våra livserfarenheter genom Svenska Brukarföreningen,
och förhoppningsvis kan därmed en fruktbar dialog med vårdgivare,
myndigheter, verk, organisationer och med resten av samhället komma igång.”

Organisationer vi är medlemmar i, eller Samarbetar med:

· Rainbow/Sweden (paraplyorganisation för klientorganisationer: Basta,
convictus, Rfhl, Dianova, mfl). Svenska Brukarföreningen är adjungerad i
Rainbows styrelse
· NAMA (är en internationell paraplyorganisation för i första hand
organisationer som organiserar opiatbrukare. Nama finns bla i New Zeeland, USA,
England, Italien, Danmark osv)
· Stockholms Beroendecentrum (landstingsägt erbjuder generell narkomanvård
med bla metadon & subutex)
· Maria Beroendecentrum (privat vårdgivare som bla erbjuder subutex. Är i
startgropen för uppstart av metadonbehandling).
· Brooks House (behandlingshem med subutex)
· ENCOD (Svenska Brukarföreningen är ej fullvärdig medlem, däremot har vi
accepterat att vara med i en styrgrupp inom ENCOD). Problemet vi har med ENCOD
är, fokuserat för mycket på specifika preparat, istället för att tala i
generella termer om hur människor som har ett annat beteende blir behandlade av
samhället. Europeisk paraplyorganisation för organisationer som arbetar med
narkotikafrågor. Blandningen av organisationer är stor, allt från hasch till
föräldraföreningar.
· Vi är i förhandling med Din Support ang samarbete. Inget bestämt vi får
se hur det utvecklar sig. Vi håller er informerade.

OBS!

Vi har sagt det förut men vi säger det igen: vi behöver fallbeskrivningar
och incidentrapporter!

Snälla ni skriv, det behöver inte vara några långa texter, det räcker
med några rader. Om ni inte vill skriva själva, ring då till Ewa Lindberg
(0704-682852, hon ringer tillbaka) och berätta så skriver hon. Själfallet är
alla anonyma, vi publicerar aldrig namn utan tillåtelse.

DET ÄR NOG NU!

Svenska Brukarföreningen