Fria sprutor – behandling utesluter inte varandra

Replik på Debattartikel i Stockholm City torsdag 20 mars 2003 skriven av Birgitta Rydberg & Lennart Gabrielsson. Publicerad i RFHL:s tidning Oberoende nr 4/1-2002-2003 i april 2003.

 

Politikerna bör förse sjukvården med förstärkta ekonomiska medel där de anser att det är angeläget och därefter överlåta till forskarna och specialisterna att utforma innehållet i vården.

Missbruksvården är vad Brukarföreningen vet den enda vårdspecialiteten i världen som styrs av politisk ideologi och moral. Sjukvårdens kliniker, smittskyddsläkare och andra betraktar frågan om fria sprutor som en ren hälsofråga.

Birgitta Rydberg och Lennart Gabrielsson säger i tidningen City att heroinberoende personer ska ha tillgång till bra stödbehandling, och att den hårda begränsningen av patientantalet inom metadonbehandlingen ska bort.

Antalet får i dagsläget inte överstiga 850 personer. Fler skall få tillgång till läkemedelsassisterad behandling, säger man. I verkligheten förhåller det sig emellertid så att ingen hittills har blivit nekad metadonbehandling i Sverige på grund av att patientkvoten blivit fylld ! De tillgängliga platserna har faktiskt aldrig varit fullt utnyttjade. Vi föreslår att man till att börja med utformar programmen så att fler metadonpatienter stannar i behandling. Det vill säga att man till fullo tar de tillgängliga metadonplatserna i bruk. Platserna inom substitutions-programmen måste dessutom bli fler.

Varför existerar en svart Subutexmarknad? Naturligtvis därför att människor plågas av sitt heroinberoende och vill bli fria från det. Svenska Brukarföreningen vill gå ytterligare ett steg vad metadonbehandlingen beträffar genom att konkurrensutsätta den på samma sätt som redan sker med Subutex.

Rydberg och Gabrielsson hävdar att utdelning av sprutor till heroinberoende vore att ge felaktiga signaler. Vilka är de människor som skulle kunna läsa in ett budskap i förverkligandet av ett nationellt sprutbytesprogram ? Alla som röker, dricker eller injicerar vet att detta också är straffbart. Den signal vi däremot otvivelaktigt ger är att ”du får skylla dig själv om du blir smittad av hepatit eller HIV”. Med samma logik skulle man kunna hävda att den som kört bil berusad och därmed förorsakat sig själv skada borde behandlas på ett annat sätt än den som oskyldigt råkar ut för någonting.

Vi vill alla att de som har blivit beroende ska bli ”friska” men den hittillsvarande narkotikapolitiken har drivit människor in i ett allt svårare utanförskap, ett utanförskap som försvårar återgången till ett liv inom samhällets ramar.

Svenska Brukarföreningen anser att det är inkonsekvent att man i ett land som Sverige, där politiker ofta återkommer till orden solidaritet och jämställdhet, moraliserar över en grupp människor. Vi anser att målet måste vara att försöka hjälpa dem ut ur missbruket och då är det viktigt att de även är friska. Det är viktigt ur alla synvinklar, de anhörigas, samhällsekonomiskt och inte minst individens. Eftersom det nu är kriminellt att nyttja narkotika så bör staten på alla sätt sträva efter att göra det lättare för människor att kunna sluta.
Sjukdom är endast ett försvårande hinder i en sådan strävan.
 

För Svenska Brukarföreningen
Berne Stålenkrantz (ordförande) och
Björn Hjerdin (rådgivare)