Fallbeskrivning; man 45 år,kallad X, Danderyd 110.

Mannen hade Subutexbehandling sedan 1 år tillbaka, han hade flyttat från S.t Eriks mottagning till sin lokala öppenvårdsmottagning, som tagit över hans Subutex-behandling. Hade haft återfall i heroin och bens, men lagt in sig på avgiftning med hjälp av mottagningen. Efter avgiftningen började han arbeta, gick i regelbunden terapi och hans liv började att normaliseras.
X fick fortsätta sin behandling i samråd med den lokala mottagningen under förutsättning att han kunde uppvisa ”rena” urinprover hädanefter. Dit gick han dagligen och hämtade medicinen och lämnade urinprov.
Mottagningen hade inte helgöppet och han skulle därför hämta medicinen på Danderyds sjukhus, avdelning 110, på helgerna.
Skötaren på mottagningen faxade på fredagarna över ordinationen och motringde 110:an för att få bekräftat att de mottagit denna.
Trots detta krånglade det ibland när X skulle hämta sin medicin på helgerna.
Han hade lång resväg och när han kom till mottagningen möttes han ofta av
stor förvåning. 3 helger fick han i alla fall efter mer eller mindre lång väntan till slut sin medicin, men den 4:e helgen, på söndagen, tillstötte mer problem än vanligt.
På grund av den långa resvägen hade X denna gång lyckats få bilskjuts av sina föräldrar, som skulle åt samma håll, vilket skulle visa sig vara mycket tursamt för hans del.
När X ringde på dörrklockan till avdelning 110, Danderyds sjukhus klockan 11:25 denna söndag möttes han inte oväntat av förvåning, han förklarade sitt ärende och berättade att han kom till 110:an för 4:e helgen i rad och att hans papper var infaxade under fredagen. Han blev då insläppt och fick lämna urinprov, då
var klockan 11:35. X blev ombedd att sitta ner, först inne på avdelningen. Han lade märke till att personalen verkade att leta efter en ”gul pärm”, men han visste inte om detta rörde honom eller inte. Efter en stund blev han ombedd att vänta ute i korridoren vid hissarna, klockan hade blivit 11:45.
Eftersom han fått skjuts och hade sagt till sina föräldrar att han bara skulle gå upp och hämta sin medicin, och både han och föräldrarna hade andra planer för helgen, började han bli otålig och påpekade återigen för personalen att han
varit här på helgerna innan och hämtat medicin och att hans skötare faxat in ordinationen till avdelningen under fredagen.


En stund senare, 11:50, kom en annan vårdare än de X pratat med innan och
sa: – “Tyvärr, vi hittar inte dina papper, vi kan inte göra så mycket då”!
X, som hade fått en ganska kraftig huvudvärk eftersom det hade gått mer än ett dygn sedan han tagit sin medicin, blev givetvis bestört.
Om en heroinist som behandlats med metadon eller subutex i 1 år, som var fallet här, och kanske innan det använt heroin dagligen i åratal, helt plötsligt slutar med denna, kan det innebära att ett års behandling går förlorad. De fysiska konsekvenserna kan vara livsfarliga och risken att personen återfaller i missbruk är nästan hundraprocentig.
Återfaller personen är risken för överdos mycket stor, om personen inte tagit heroin på länge och sedan tar samma dos som han/hon gjorde tidigare så innebär detta sannolikt en dödlig dos.
X gick därifrån och ut till bilen, där hans föräldrar väntade. De blev mycket upprörda när de fick höra vad som hänt och hans mamma gick då upp på avdelningen. Personalen blev än mer förvånade men sa då att de visst hade hans papper på avdelningen, det var bara så att det var mitt under deras lunch och de hade mycket att göra och det tog tid, 10 minuter, för urinprovet att analyseras.
Då var klockan 12:05 och det hade gått mer än 35 minuter sedan urinprovet lämnades.


Under tiden lyckades X få tag på sin skötare från den lokala mottagningen i hemmet på mobil-telefonen, denna blev också mycket upprörd och bekräftade
att han faxat och motringt avdelningen under fredagen för att det inte skulle uppstå några problem. X gick för att hämta sin mamma uppe på avdelningen,
och fick då reda på att personalen ändrat sig och att han visst skulle få sin medicin.
X var vid det här laget väldigt upprörd och hade dessutom en sprängande huvudvärk. Hans mamma var också mycket upprörd och diskussionen var livlig. Under tiden fick X sin medicin, klockan var då 12:10.
Personalen nekade till att de sagt att de inte kunde hitta hans papper och sa att X blivit arg för att han fått lämna urinprov, X påpekade då att han gjorde detta varje dag och att det inte spelade någon som helst roll för hans del, han ville bara få sin medicin.
En vårdare, som inte var född i Sverige, menade då att X och hans mamma var arga för att han var invandrare, men varken X eller hans mor har några fördomar mot invandrare. X själv bor i ett invandrartätt område där han trivs mycket bra och han har flera vänner som inte ursprungligen kommer från Sverige. De har också invandrare i släkten, vilket mamman påpekade.
Det var heller inte denna vårdare som de reagerat mot i första hand, utan en annan som förmodligen var av svensk härkomst, den vårdare som hade sagt att de tyvärr inte hittade pappren och som sedan kom med medicinen, men han syntes inte till mer.
Både X och hans mamma kände sig närmast kränkta för att bli beskyllda för att vara invandrarfientliga när det hela istället handlade om det självklara att X skulle hämta den medicin som han blivit förskriven på grund av sitt opiatberoende.
X och hans mamma hade blivit så upprörda av händelsen att de hade svårt att skaka av sig den, resterande delen av den här söndagen. De undrade om något liknande drabbat någon tidigare, någon som kanske inte hade kraften, förmågan eller turen och därför inte kunde stå på sig tills han/hon fick sin medicin och kanske istället återfallit till heroin.
X skrev ner händelsen för att kunna återge den, i hopp om att det kanske skulle kunna
leda till att detta någon gång kunde förhindra att något liknande drabbar honom själv eller någon annan.