EN HÄLSNING INFÖR JULEN 2005:

Vi önskar våra medlemmar och kamrater runt om i Sverige en mycket god jul med förhoppningar om att år 2006 skall bli ett gott år för er alla. Vi som arbetar aktivt inom Svenska Brukarföreningen kan se tillbaka på 2005 som ett på många sätt lyckosamt år. I dagarna har brukarföreningen i Malmö fått besked om att man beviljats kommunala bidrag. Sedan Stockholms Brukarförening i början av sommaren kunde ta en egen föreningslokal i besittning har mycket arbete där ägnats åt genomförandet av idéer och projekt som man tidigare inte haft möjligheter att förverkliga. Ett antal personer har kunnat få lönebidragsanställningar inom föreningens ram. I Stockholm har man nu möjlighet att kunna erbjuda kamraterna meningsfulla sysselsättningar med lokalen som bas. Föreningen har fått tillgång till en segelbåt för fri disposition och man kommer under sommaren att erbjuda segelturer för medlemmarna. Diskussioner förs med Stiftelsen Stockholms hotellhem om att kunna starta ett boende för människor som har Metadon och Subutex. På onsdagarna har Stockholmsföreningen haft öppet hus och då har olika föredragshållare talat i angelägna ämnen. Efteråt har det varit diskussion. Ted Goldberg var där liksom Johan Kakko och några till. Den 16 januari startar en studiecirkel vid Stockholms Brukarförening som tar sin utgångspunkt i Sven-Åke Lindgrens bok ”Den hotfulla njutningen”. Boken ställer frågan varför samhället reagerade så våldsamt mot bruket av droger medan andra allvarliga samhällsproblem aldrig fick samma intensiva uppmärksamhet.
Många personer som använder legala opiatprodukter men även bensodiazepiner och annat har under året hört av sig, och vi har insett att vi måste rikta mer uppmärksamhet åt deras problem i framtiden. Vi kommer självklart även fortsättningsvis att hålla oss informerade om vad som händer i substitutionsprogrammen och bevakningen av medlemmarnas intressen kommer att fortsätta med samma intensitet som tidigare.


Frågan om rena sprutor tycks gå mot en lösning. I början av december lade regeringen fram en proposition där ett nationellt sprutbytesprogram föreslogs. Beslut i frågan väntas tas i juli 2006. Spänningen i frågan om Metadon och övrig substitutionsbehandling tycks ha avtagit. Det ser faktiskt ut som om ett trendbrott ägt rum i denna tidigare så inflammerade fråga. Det är inte alls orealistiskt att tänka sig att Svenska Brukarföreningens krav på att alla människor i Sverige som behöver substitution snart skall komma att erbjudas behandling. Som Björn Johnsson betonar i boken ”Metadon på liv och död” ger även Metadon och Subutexdistribution utan vidhängande behandlingsprogram mycket goda resultat. Brukarföreningen har sedan starten pläderat för att så kallade ”lågtröskelbehandlingar” får möjlighet att startas.


Idag kan inte något kvalificerat motstånd mot Metadon- och Subutexbehandling noteras i den allmänna debatten även om en slentrianmässig avoghet fortfarande kan skönjas hos socialtjänstens personal. Här föreslår vi gemensamma riktlinjer för verksamheter som sysslar med drogproblem och mer kunskaper om droger. Givetvis torde Scientologikyrkan, RNS och de andra extremisterna fortfarande befinna sig i sin ringhörna, men det är ganska tyst därifrån nuförtiden. Svenska Brukarföreningen anses av analytikerna ha spelat en viktig roll i processen mot en nyansering av den hårt polariserade svenska narkotikadebatten, och på det praktiska planet har vi genom de mötesplatser som vi fått till stånd och på andra sätt bidragit till att lösa upp de hårda former som rått inom substitutionsprogrammen, men här återstår mycket arbete. Speciellt har vi gång på gång iakttagit fruktansvärda missförhållanden vid program som startats i landsorten. Det är därför av yttersta vikt att lokalavdelningar organiserar sig på sådana orter.


Vi återkommer som sagt till de här så kallade ”frågorna” i samband med studiet av Lindgrens bok, men redan nu kan vi konstatera att luften tycks kunna gå ur dessa som i fallet ”Metadonfrågan”, och vi har iakttagit att de gamla kombattanterna då hamnar i svårartade identitetskriser. Det är som om de hade definierat sin identitet utifrån de ställningstaganden man gjort i de olika ”frågorna”. När frågorna upplösts och dammet lagt sig hamnar organisationernas företrädare i vilsenhet och irrar omkring och ägnar sig åt allmänt tyckande baserat på någon vagt anad ”ideologisk” förståelse av verkligheten. Hur skall organisationerna förhålla sig till de ideologiska grundsatser som ställer till det så att man kommer i konflikt med verkligheten som i fallet ”metadonfrågan”? Vi menar att man inom organisationssfären bör ägna tid och eftertanke åt frågor om legitimitet, och om vilka intressen det är man arbetar för. Var finns till exempel de ”brukare” som man under år av politiskt manövrerande gjort sig till tolk för? Tyvärr går de politiskt styrda ekonomiska bidragen längs gamla kanaler i vanlig ordning till de etablerade föreningsfunktionärernas försörjning. Det betyder att när det gäller ekonomin så har det varit litet trögt för Svenska Brukarföreningen och dess lokalavdelningar så även under det kommande året lär vi bli tvungna att skjuta till av volontärers och medlemmars social- och sjukbidrag för att få verksamheterna att gå runt.


Emellertid dras inte Svenska Brukarföreningen med några identitetsproblem. Vi vet vilka vi är och vilka vi företräder. För oss handlar ”frågorna” om Metadon/Subutex och tillgång till rena sprutor inte om politik och ideologi utan om vår egen överlevnad och vår egen hälsa. Svenska Brukarföreningen är inte en organisation som måste hålla sig med en passabel uppsättning ”ställningstaganden” i olika ”frågor”, utan vi strävar tvärtom efter att komma runt den politiska diskurs enligt vilken ”narkotikafrågorna” hittills blivit definierade och som gjort att katastrofer kunnat äga rum i tysthet utan att någonsin få status av ”samhällsfrågor”. Under vår korta existens har vi lyckats visa att trots mycket blygsamma ekonomiska medel så kan mycket uträttas. Vi har kommit till tals med det samhälle som vänt oss ryggen. Nu vill vi uppmana våra medlemmar att sluta upp bakom det svåra arbete som vi bedriver, genom aktivt deltagande i verksamheterna eller genom att inkomma med synpunkter på det vi gör och uttalar. I allt vi företar oss och yttrar är det i alla fall vår strävan att låta de människor som utgör vårt medlemskollektiv finnas med. Till sist vill vi tacka alla de medlemmar som under året låtit oss ta del av berättelser om hur deras liv gestaltat sig och om enskilda händelser. Ofta är det tragiska och upprörande historier som berört oss djupt, men vi kan lova er att vi kommer att ta väl hand om det vi fått höra och att det även ger oss styrka i vårt fortsatta arbete.


Hälsningar:
Styrelsen för Svenska Brukarföreningen