Dikt skriven av anhörig

Till Svenska Brukarföreningen har inkommit denna dikt, skriven av en anhörig.


Jag bar ett barn under mitt hjärta,
Aldrig kunde jag ana det skulle bli så mycket smärta
Att leva med och i drogers makt,
Lyckliga ni ”alla” som sluppit detta förakt
Tänk om det var du eller ditt barn, som satt fast i drogernas garn
Då skulle ingen titta åt ditt håll, för då är människovärdet noll
Ingen skulle undra hur du mår, ej heller bry sig, ditt ögas tår
Men på din olycka blir någon fet, medan du är mager, sliten och blek
Så snälla ni “makten” som bestämmer, hjälp oss, som ni inte känner
Må ljuset komma snart, så vi kan tänka klart


Gunnel Ajneling