Brukarvänspriset 2006 tilldelas Socialstyrelsen

Genom publiceringen av den evidensbaserade kunskapsöversikt som man publicerat och genom de nya riktlinjerna för substitutionsbehandling har man bidragit till att slutgiltigt etablera denna behandlingsform i Sverige. Vi kan konstatera att behandlingsmetoden har kommit för att stanna. Behandling med ersättningspreparaten Metadon och Subutex ges efter det att de nya riktlinjernas trädde i kraft idag vid en mängd kliniker spridda över hela vårt land. I den handbok om hur föreskrifterna skall efterlevas understryks vidare den humanitära andemeningen bakom texten. Svenska Brukarföreningen vill premiera att Socialstyrelsen efter trettio års vankelmod nu äntligen tagit tydlig ställning i den tidigare så laddade frågan om substitutionsbehandlingens vara eller icke vara i Sverige. Idag står det klart för alla som är insatta i frågan att Läkemedelsassisterad behandling på intet sätt konkurrerar med annan behandling. Det förhåller sig snarare så att det är först efter påbörjad medicinering som andra insatser kan ge full effekt. Det är uppenbart att den tidigare polariseringen mellan förespråkare för Metadon och motståndare inte längre spelar någon roll i det offentliga samtalet om narkotikaproblemet. Inför den bedövande sammanställningen av tillgänglig vetenskaplig dokumentation är det svårt att se hur en kvalificerad kritik skulle te sig, och mycket riktigt – motståndet låter om det överhuvud taget uttrycks i dag mest som slitna klyschor från narkotikadebattens anno dazumal – det sökande och förvirrade sjuttiotalet.


Läkemedelsassisterad behandling med Metadon och Subutex är den mest effektiva behandlingsformen vid opiatberoende. Metadon och Subutex är oslagbara livräddare och en effektiv skadereducerande insats för opiatbrukande människor. Det har man känt till sedan lång tid tillbaks, men trots det har det rått oenighet i Sverige i första hand runt Metadon. På samma sätt som “Metadonfrågan” varit kontroversiell har opiatanvändarna haft svårt att göra sig synliga och få sina rättigheter tillgodosedda. Det har varit som om man parallellt med denna kontrovers inte riktigt accepterat att det existerat opiatberoende i vårt land. I och med att substitutionsbehandlingen i dessa dagar vunnit erkännande har även de opiatberoendes problem och behov äntligen blivit bekräftade, och på några av dagens substitutionsmottagningar har man även insett värdet av att kunna ha en dialog med brukarna. Vi tycker oss här kunna skymta konturerna av en ny syn på narkotikaanvändarna befriad från den tidigare narkotikadiskursens politiska övertoner och moralism.


Emellertid har vi med beklagande kunnat konstatera att vid flera behandlingsinrättningar ute i landet som ger Metadon och Subutex är kvalitén i högsta grad varierande. På sina håll tillämpas kollektiva bestraffningar, dosförändringar utan patienternas samtycke genomförs och nyckfulla utskrivningar görs. Uppenbarligen har man på sådana ställen feltolkat anvisningarna från Socialstyrelsen. Vi efterlyser därför ett riksgemensamt förhållningssätt från landstingets sida till substitution. Kvalitén på den vård man får bör ju inte vara beroende av bostadsort. Det skulle även vara värdefullt om brukarsamverkan blev obligatorisk vid Sveriges samtliga mottagningar genom något slags direktiv. Ett arbete pågår som bäst inom Svenska Brukarföreningen med att ta fram ett system för kvalitetssäkring där någon form av poängsättning kanske skulle kunna komma i fråga. Så mycket arbete återstår för vår del för att komma till rätta med de repressiva inslagen i vissa behandlingskulturer, och här har vi ett starkt stöd av Socialstyrelsens kunskapsöversikt och riktlinjer.


Vi vill dock framhålla det goda exempel som Stockholms Beroendecentrum utgör. Här har man verkligen satt värde på Brukarföreningens medverkan i olika sammanhang. Vi upplever att man är genuint intresserad av våra synpunkter. Vi finns med i brukarråd och i utformningen av behandlingsprinciper, och då vi företräder medlemmar upplever vi att vi har fått möjlighet att påverka hanteringen av enskilda ärenden. Vi tycker oss här ana konturenrna av något som i framtiden skulle kunna utvecklas till en modell för brukarsamverkan med vårdgivare i hela landet.


För den som är intresserad av hur metadonfrågan gestaltat sig i den offentliga debatten och i socialpolitiken rekommenderar vi Björn Johnssons bok: ”Metadon på liv och död – En bok om narkomanvård och narkotikapolitik i Sverige.” – (Studentlitteratur, Lund 2005, Art.nr. 32296, ISBN 91-44-04557-3.) Björn var nominerad som den andre kandidaten till årets pris.