En fallbeskrivning:
Minskning av skadeverkningarna VS sk.Nolltollerans.
Arbetet ibland personalen på läkemedelsassisterade behandlingen bestod i att belöna det goda, fokusera på det som fungerade bra och förminska det som annars ofta lätt blir källan via regler till bestraffning och repressalier.
På avdelning I66 HuddingeSjukhus hade de tidigare arbetat med brukarnas behov och hälsa i fokus, temat var "minskning utav skadeverkningarna".
En lyckad modell för brukarna som då lättare kunde kvarstanna i behandlig. Enligt eget tycke då jag fick se båda modellerna som brukare och konsekvenserna av dem i praktiken. Var just modellen minskning utav skadeverkningarna en god och human behandlingsmetod. Dessutom var den lönsam då brukare kvarstannade i behandling och återföll allt mindre med tiden. Få blev utskrivna tilkskillnad mot under nolltollerans.
Som brukare var du vid återfall lovad en avgiftningsplats fyra gånger per kvartal på Huddingesjukhus avgiftningsavdelning, för att därefter snabbt komma tillbaks till din underhållningsplats med Subutex.
Återfall ledde under minskning utav skadeverkningarna inte till utskrivning däremot mindre lättnader via tätare besök på mottagningen och fler urinprover. Vid eget önskemål hade du dessutom möjlighet att ta Subutex/Buprenorfin dagligen istället för dubbeldos eller trippeldos. Detta ledde enligt brukarna till en jämnare dos och mindre sug och därmed mindre återfall.
I66 hade ett regelverk som byggde på belöning istället för repressalier, tankar och fokus var på det som fungerade bra för brukaren och när behandlingen fungerade belönades det via olika lättnader i strukturen, som att få ta hem en dygnsdos, ledigheter, färre urinprover m.m. Det var också en lyhördhet gällande dosering, om någon upplevde att dosen var för låg fanns det ingen rimlig anledning till att inte tro på brukarens utsago och höja dosen.
Förändringen på I66 från ett humant förhållningssätt till sk. Nolltollerans blev stor. Nya regler gjorde att de brukare som började efter nolltollerans infördes fick ta stötdoser med Subutex/Buprenorfin vare sig de ville eller inte. (Måndag, onsdag, fredag) Dosen sänktes också överlag rätt regält mot tidigare och med anledning "personalbrist" fick de nya på underhållsbehandlingen inta medicin tre gånger per vecka istället för sju.
Måndag och onsdag togs dubbeldos, fredag trippel. På fredagen fick de nya patienterna ta trippeldos. dos (innehöll både fredagens, lördagens och söndagens doser i ett).
Vissa brukare klagade redan på lördagen att dosen börjat dala samt att det ökande suget i stort. Flera återfall börjar inträffa mot tidigare. Symtomen ignorerades från personalens sida som menade att det enligt Fass skulle hålla i 72 timmar. Återfall ledde inte längre till en självklar plats in på avgiftningen för att senare komma tillbaks till programmet.
Nu skedde vid återfall utskrivning och endast en kort Subutexnedtrappning på fem dagar, därefter gällde för brukaren -att söka om underhållsbehandling med subutex. Den nya modellen kostade många brukare i tillfrisknandet på olika vis, några for riktigt illa pga. stötdoser, eller vid utskrivning efter återfall.
OBS!NYA REGLER LARO (Läkemedels Assisterad Rehabilitering Opiat) avdelning I66 Huddingesjukhus
Subutex är inte förenligt med alkohol eller bensodiazepiner. De dödsfall som rapporterats i samband med Subutex har i samtliga fall varit i kombination med alkohol och/eller bensodiazepiner Vid utskrivning kommer en kort nedtrappning på fem dagar att ske. Därefter avbryts Subutexbehandlingen.
|
Minskning utav skadeverkningarna
Love
Tack!
Annika Samuelsson Cederberg