Fallbeskrivning: Nya riktlinjerna i mindre städer

Personen har sökt substitutionsbehandling genom psykiatrin i en mindre stad. Hen har sökt detta ca 8 gånger senaste två åren, men har fått ett nej varje gång eftersom beroendet inte gäller opiater utan opioider.

Tidigare har det endast funnits riktlinjer för opiater och inte för opioider. Men i februari i år så kom det även riktlinjer för opioder för att inte en hel grupp patienter skulle stå utan möjlighet till behandling. Så personen skickade än en gång in en egen vårdbegäran. Detta var i mitten av Mars i år.

Personen har sökt substitutionsbehandling genom psykiatrin i en mindre stad. Hen har sökt detta ca 8 gånger senaste två åren, men har fått ett nej varje gång eftersom beroendet inte gäller opiater utan opioider.

Tidigare har det endast funnits riktlinjer för opiater och inte för opioider. Men i februari i år så kom det även riktlinjer för opioder för att inte en hel grupp patienter skulle stå utan möjlighet till behandling. Så personen skickade än en gång in en egen vårdbegäran. Detta var i mitten av Mars i år.

Personen väntade och väntade men hörde inget av dom. Till slut i mitten av Juni så fick hen nog och ringer till sjuksköterskan på kliniken. De kunde bara säga att dom inte hunnit göra något. Dagen efter ringer syrran upp och sa att hen skulle komma dit och lämna urinprov några dagar senare. Hen gick dit och gjorde detta samt svarade på några frågor. I slutet av samma vecka ringde syrran igen och sa att hen skulle få träffa läkaren. Men inte förrän i mitten av Augusti, vilket var två månader senare.

Hen väntade och höll modet uppe eftersom hen nu var säkra på att hen skulle få den hjälp hen behövde pga de nya riktlinjerna. Den 15e Augusti träffade hen läkaren, som ställer en massa frågor men avslutade med att de inte kunde ge nåt svar direkt eftersom de inte hade hunnit göra ett dugg ännu. En vecka efter mötet så ringer personen för att höra vad som hände, och sjuksköterskan svarade att dom skulle ha en rond den 29e Augusti och att de skulle höra av sig efter det.

Personen väntade och väntade en hel vecka efter att dom skulle ha den påstådda ronden. Till slut ringer hen upp igen men får inget svar. Inte heller svarade de när hen ringde. Veckan därpå försökte hen också få tag på syrran, men då hade hen gått på semester en vecka?! Efter flera veckor och mycket fram och tillbaka får hen till sist den 12/10 tag i sjuksköterskan och då sa hen att personen skulle få svar i brev.

Svaret fick hen den 14/10 och där stod det att hen inte fick börja där, eftersom kommunen valt att inte ansvara för opiodberoende trots att de nya riktlinjerna säger att hela Sverige ska ansvara för detta.

Sju månader tog det att få ett svar och personen hade kunnat dö tio gånger om under den tiden!

Personen hör då av sig till en klinik i en grannkommun för att undersöka möjligheterna av en utomlänsremiss, sjuksköterskan där bekräftar att folk faller mellan springorna innan dom hunnit omvända de nya riktlinjerna i praktiken.

Att personen fått vänta såhär länge har VERKLIGEN orsakat hen mycket onödigt lidande. Om hen visste att det skulle bli ett nej så hade de kunnat säga det istället för att dra ut på det så otroligt länge!

Protest utanför Filippinernas ambassad i London [VIDEO]

Förra veckans höll protester organiserat av ANPUD och INPUD mot Filippinernas massmord av oss. Här är en video från demot utanför landets ambassad i London.

Se också vårt brev på svenska >>
http://www.svenskabrukarforeningen.se/node/7929
 

Förra veckans höll protester organiserat av ANPUD och INPUD mot Filippinernas massmord av oss. Här är en video från demot utanför landets ambassad i London.

Se också vårt brev på svenska >>
http://www.svenskabrukarforeningen.se/node/7929
 

ÖPPET BREV TILL FILIPPINSKA AMBASSADÖREN (OSLO)

Brevet är del av den internationella protestveckan mot det folkmord som nu pågår i Filippinerna mot människor som använder narkotika. Protesten leds och har arrangerats av ANPUD (asiatiska nätverket av människor som använder droger).

LÄS VÅRT BREV NEDAN:

ÖPPET BREV TILL AMBASSADÖREN FÖR REPUBLIKEN FILIPPINERNA

Brevet är del av den internationella protestveckan mot det folkmord som nu pågår i Filippinerna mot människor som använder narkotika. Protesten leds och har arrangerats av ANPUD (asiatiska nätverket av människor som använder droger).

LÄS VÅRT BREV NEDAN:

ÖPPET BREV TILL AMBASSADÖREN FÖR REPUBLIKEN FILIPPINERNA

Måste börja med att säga att vi skäms över våra regeringar som inte offentligt vågar uttala någon protest mot brotten mot de mänskliga rättigheterna och folkmordet som idag pågår i Filippinerna. Varför ska vi vara dom som gör det regeringen och utrikesministern ska göra. Man kan börja undra om tystnaden är någon form av osäkerhet var man står i frågan. Tycker man illa om att en president uttalat stöd att mörda sina medborgare så är det på plats att högljus protestera.

Svenska Brukarföreningen kräver NU ett omedelbart stopp för de utomrättsvidriga mördandet av människor I Filippinerna som använder droger men som också drabbar personer som kan befinna sig i närheten, det är dina medborgare och du har svurit ed på att försvara landets grundlag.

Vi bönfaller nu dig att börja fokusera på internationellt accepterade och evidensbaserade insatser för att minska lidandet av den grupp av dina medborgare som nu avrättas utan rättegång. Det handlar om att införa en politik riktad mot de som idag avrättas för att dom är beroende av droger. Den ska bygga på mänskliga rättigheter och ”harm reduction”. Herr president, det handlar också om hur du i historieböckerna vill bli ihågkommen.

Vill du vara presidenten som världssamfundet och dina medborgare minns som en stor humanist, eller vill du minnas som presidenten som splittrade samhället och den som offentligt stödde mördandet av fattiga och diskriminerade människor enbart för att dom var beroende av vissa droger.

För fattiga handlar det ofta om att ha mat eller inte på bordet. Att då en dag börja sälja droger blir det som kan ge barnen mat i magen. Vilket annat val har dessa människor, dina egna medborgare när samhället och dina institutioner inte har något att erbjuda. Då kan langning av droger bli deras enda chans till överlevnad.

Att hjälpa denna grupp upp ur fattigdom är ditt främsta uppdrag, vilket du också uttalat. Här ligger din utmaning, här ska du som president lägga din makt, och inte som du idag gör genom att uppmana och uppvigla till ett skoningslöst mördande.

Snälla president Duterte välj att bekämpa fattigdomen. Istället uppmanar du polisen att mörda och samtidigt lova ock ge total immunitet till de som mördar. Vidare och kanske medvetet så har dina uttalanden skapat medborgargarden, som uppenbart känner sig manade att gå på nattlig människojakt, med målet att mörda både med polisen och ditt goda minne, rent avskyvärt.

President Duterte, du är en utbildad advokat, och därför undra vi hur det kunde bli så här? Det som nu sker i ditt land med ditt uttalade godkännande går emot allt det som en advokat utbildats till och ska stå upp för?

Även om du nu avskyr människor som använder droger så är dom ändå människor precis som du, jag och alla andra på jorden. Vi är mödrar, fäder, söner, döttrar, systrar, bröder, far- och morföräldrar och vi har också vänner. Vi är studenter, arbetare, musiker, vårdgivare, konstnärer, arbetare och annat.

Dom som idag avrättas kommer som ofta från de lägsta samhällsgrupperna, de fattiga och marginaliserade i samhällets utkanter. Dom är idag livrädda för att gå ut på gatan och där möta polisen, en rädsla som är befogad då risken att bli mördad är överhängande.

President Duterte hur kan du som president och advokat stå ut med dig själv, hur kan du som advokat och president stå upp för, och uppmana till detta avskyvärda folkmord. Kanske är det inte så konstigt då du verkar ha den största mördaren i modern historia som någon form av hjälte och han hette Adolf Hitler, vilket du uttalade i en TV-intervju för någon vecka sedan (runt-2016-1okt).

Du har också i tidigare uttalanden berättat om att du har för avsikt att skapa stabilitet i Filippinerna, men sättet du gör det på är helt fel, allt mördande kommer i längden bara separera landet än mer, än att skapa en enhet.

Thaksin Shinawatra som 2003 var Thailands premiärminister lovade också offentligt, ungefär som president Duterte nu gjort, att drogproblemet i Thailand skulle vara löst på tre månader. Men som vi alla förstår så blev det inte så. Istället och under de 3 första månaderna så avrättades ca 30 människor om dagen, totalt på 90 dagar mördades runt 2800 (människor), och liksom i Filippinerna av poliser.

Vad jag vet så har ingen Thailändsk polis blivit dömd för något av morden. Situationen i Thailand är idag mycket större än vad den var före och efter 2003. Problemen kopplat till droger har bara förvärrats sedan 2003. Jag uppmanar dig president Duterte att ta lärdom av Thailands erfarenheter.

Jag upprepar mig igen, men våldet måste omedelbart upphöra. För varje langare ni mördar så skapas bara ett vakuum som direkt fylls av en ny langare. Inget problem är löst, det blir bara en rundgång av allt. Andra pragmatiska modeller måste istället till för att rädda livet på kommande generationer.

Olika modeller med fokus på skadereduktion och ett slut på fattigdomen, det är receptet och vad som på sikt kan förändra livet för de människor som idag använder droger och på dom som tjänar sitt levebröd på att langa droger. Ha i åtanke att det oftast är samma personer som langar droger som också är beroende.

600,000 narkotikaanvändare har på väldigt kort tid överlämnat sig till myndigheterna ock det i rädsla för att bli avrättade. Vad som nu kommer hända med alla 600,000 människorna vet vi inte. Så frågan måste därför ställas till president Duterte – vad är ditt budskap till alla de 600,000 människor som flytt från polis och medborgargarden i rädsla för att bli avrättade?

Nu sitter dom i fängelser och häkten som till bristningsgränsen är överfyllda och som säker mer påminner om koncentrationsläger än ett fängelse. Hur det sanitära ser ut kan vi säkert inte ens föreställa oss, vidare så måste vi också ställa frågan om hur sjuk- och hälsovården ser ut.

Herr President, läs på vad Internationella röda korset rekommenderar i sitt dokument ”spreading the light of science – guidelines on harm reduction related to injecting drug users” och vad WHO (Världshälsoorganisationen) rekommenderar, att inte glömma är den mänskliga rättigheten ”allas rätt till högsta standard av hälso- och sjukvård. Om du implementerar ovan och aktivt arbetet mot att minska fattigdomen så kommer du märka att situationen blir bättre. Att ha en politik som leder till ett hälsosamt, produktivt och välmående Filippinerna är väl ditt mål.

Vi bönfaller dig nu att börja arbetet på ditt löfte om att du ska avsluta ojämlikheten, att utrota fattigdomen och öka solidariteten med de fattiga och utslagna i hela Filippinerna. Men först och främst innan något arbete kan starta så måste det bli ett slut på mord, våld och diskriminering, då först kan ditt folk börja känna sig säkra.

Att det finns medborgargarden som på måfå mördar kommer i slutändan bara leda till mer hat, tänk den dagen då en mor med barn dödas, då lär det bli ett uppror, vilket vi hoppas aldrig kommer ske.

VI ÄR RÄTTSLÖSA (ARKIV)

Tänk dej att du har en livsfarlig form av cancer och är helt beroende av en medicin. Men så är läkaren missnöjd med ditt beteende och tar bort medicinen.
Visst låter det orimligt, men så ser verkligheten ut för de patienter som är inskrivna i metadonprogrammet i Stockholm. Metadonet håller heroinister borta från heroinet och bidrar därmed till att de överlever. Men man kan skrivas ut ur metadonprogrammet om man, enligt personalen, har ett felaktigt beteende. En utskrivning som är livsfarlig.

Tänk dej att du har en livsfarlig form av cancer och är helt beroende av en medicin. Men så är läkaren missnöjd med ditt beteende och tar bort medicinen.
Visst låter det orimligt, men så ser verkligheten ut för de patienter som är inskrivna i metadonprogrammet i Stockholm. Metadonet håller heroinister borta från heroinet och bidrar därmed till att de överlever. Men man kan skrivas ut ur metadonprogrammet om man, enligt personalen, har ett felaktigt beteende. En utskrivning som är livsfarlig.

VÄGEN TILL METADON
I juni 1991 grips Berne med 118 gram heroin i tullen på Arlanda. Han döms till fängelse i 4 år. På fängelset finns det gott om heroin och han fortsätter att använda drogen om än i mindre omfattning. Berne beviljas halvtidsfrigivning och släpps ut. Han börjar jobba så smått men börjar med heroin igen. Han inser att det inte kommer att hålla:
– Jag ansökte om metadon första gången i oktober-95. Jag visste att metadon fungerade för mej eftersom jag hade köpt det illegalt tidigare. Jag fick träffa en läkare men han sa att jag inte var tillräckligt nedgången för att få komma in i programmet som på den tiden omfattade 350 personer i Stockholm, berättar Berne
Under tiden mellan 1991 och 1998 försöker han få metadon men hans socialsekreterare menar att det inte är bra för honom. Under samma tid genomgår Berne 21 avgiftningar. Alla misslyckas eftersom han inte står ut med abstinensen:
– Man kan inte sova. Man får ett fruktansvärt bensprattel, ligger och brottas med suget. Man går in i duschen, duschar varmt som fan, klär på sig, går fram och tillbaka, in och ut i rökrummet.. När man samtidigt har en fruktansvärd ångest och dessutom diarré så är det för jävligt! Max två nätter klarade jag av att vara avgiftad , sen sprack det!
1997 hamnar Berne på kåken för 6,7 gram heroin. Han döms till ett halvår. Kommer ut. Grips igen och får sitta tre månader. När han kommer ut från kåken anser hans socialsekreterare helt plötsligt att metadon måste vara det rätta för Berne. Den 17 december 1998 får han sin första dos metadon. Sen dess har han aldrig tagit heroin.

INNE I METADONPROGRAMMET
När man börjar i metadonprogrammet är det meningen att man ska ta tag i patientens hela levnadssituation:
– Den första tiden är skitviktig, berättar Berne, då finns viljan till förändring, kraften att börja om på nytt. Misslyckas man med att hitta en lösning där vad det gäller den sociala situationen så är det lätt att fastna.
Berne fastnade:
– Hjulen rullar på. Man åker till Huddinge för att lämna urinproven. Det blir till en huvudsysselsättning att lämna urinprov. Det slutade med att jag åkte till Huddinge även dom dagar jag inte behövde lämna urinprov bara för att få nåt att göra, komma utanför dörren, för att inte livet skulle försvinna helt. Och som sysselsättning började jag jobba med de här metadonfrågorna, hjälpa andra. Jag märkte att man blev drabbad även fast man inte hade nåt återfall.

FÖR LÄTT ATT ÅKA UR
Berne upplever att det finns en stark misstro mot patienterna i metadonprogrammet från personalens sida:
– Ta bara en sån här sak! Jag ska ta mitt metadon på morgonen. Jag ställer det på handfatet på toaletten som vanligt och råkar sedan spilla ut det. Vad gör jag? Jo, jag åker till Huddinge och berättar vad som hänt och naturligtvis tror de mig inte. Tänk om du fuskar Berne då skulle du lyckas lura oss. Hur skulle det se ut om ni lyckades lura oss? Det slutade med att jag fick dricka metadon övervakat bara för ett misstag som kan hända vem som helst. Det berättar en del om inställningen till oss som är i programmet
Berne anser att det största problemet är utskrivningarna, att folk blir av med metadonet och att människor åker ur programmet på så lösa grunder:
– En kille blev av med metadonet för att hans kontaktman skulle ha sett honom hoppa in i en bil och killen saknade körkort. Kontaktmannen har inte lämnat in polisanmälan. Killen nekar. Det kanske inte var han, kontaktmannen kanske såg fel, bilen kanske var vänsterstyrd? Det spelar ingen roll, killen åker ur. De dömer utan en domstol. Det finns folk som blivit åtalade och frikända i rättegång men de blir ändå av med metadonet.
Det värsta som kan hända en patient i metadonprogrammet är att åka ur det. Berne menar att detta är något som utnyttjas i Stockholms metadonprogram:
– Ta det här med alkohol till exempel! Metadonprogrammet menar att person X dricker för mycket alkohol och säger: Du måste äta antabus! Vi kan inte tvinga dej att äta antabus men ifall du inte äter antabus tar vi upp det i utskrivningsnämnden. Naturligtvis börjar då X äta antabus eftersom han inte vill ta risken att åka ur.

SAMMA NÄMND
Som patient i metadonprogrammet kan man överklaga om man blivit utskriven ur programmet. Det finns bara en hake. Det är samma personer, metadonnämnden, som beslutar om patienten ska få metodon som beslutar om patienten ska åka ur programmet. Det är också samma personer i samma metadonnämnd som har hand om överklaganden
– Om man anses ha misskött sig och blir av med sitt metadon har man tio dagars nedtrappning, berättar Berne, men om du ska trappa ur dig för att sluta självmant är det en nedtrappning på minst ett år. Det är inhumant!
Vid utskrivning finns en spärrtid på ett år. Det vill säga patienten får inte komma in i programmet igen förrän efter ett år. Under en så lång tid hinner mycket hända en person som är beroende av heroin:
– Folk har dött. Ingen vet hur många men det kommer snart att finnas siffror på det! säger Berne

SVENSK BRUKARFÖRENING BILDAD
För att komma tillrätta med alla saker som är fel i metadonprogrammet har Berne tillsammans med ett antal andra brukare bildat svensk Brukarförening:
– Meningen med den här föreningen är att vi ska hjälpa till med olika praktiska frågor, överklaganden och sånt! Men vi hoppas också kunna lyfta på locket och debattera de här sakerna öppet. Som det är nu så vågar inte brukarna diskutera och anmäla olika saker de råkar ut för eftersom de är rädda att åka ur programmet som en sorts hämnd. Det fungerar inte så. Jag har diskuterat de här frågorna öppet under många år men jag har inte åkt ur. Samtidigt verkar de ansvariga för metadonprogrammet inte vara särskilt intresserade av att ha en diskussion för de vet att det är så här folk tänker, men de gör inget för att bryta det!
Föreningen ska även jobba med andra frågor. Till exempel med att betona hur viktigt det är att teamen är små och att det finns en personlig kontakt mellan patient och personal:
– Personalen måste ta tillvara patientens krafter och vilja till förändring. De måste vara lyhörda för vad patienten är kapabel till! Men rättssäkerheten är det viktigaste och det vi kommer att jobba mest med, att hälso- och sjukvårdslagen gäller för oss, vilket den formellt gör men inte på ett praktiskt plan. Som läget är nu är vi rättslösa och det måste vi ändra på.

Pressmeddelande: Kommentar angående artikel i Dagens Nyheter (Arkiv från 2002)

Arkiverad text från 2002.


Pressmeddelande.

Kommentar angående artikel i Dagens Nyheter 2002-11-12.

Arkiverad text från 2002.


Pressmeddelande.

Kommentar angående artikel i Dagens Nyheter 2002-11-12.

Vi inom Svenska Brukarföreningen anser i stort att det som står i artikeln i DN 2002-11-11 överensstämmer med vad vi anser om underhållsbehandling med Subutex. Vad vi däremot inte kan hålla med är Socialstyrelsen åsikt, om att det skulle vara ett problem med att 600 heroinister fick behandling med Subutex under förra året. Att dödsfallen inom gruppen minskat radikalt måste ses som ett lyckligt utfall av Subutexbehandling istället för att se det som ett problem, såsom Socialstyrelsen gör. Att Socialstyrelsen resonerar på detta sätt är ett bevis på att dom tänker med ryggmärgen, vilket i sig gör att människor dör i onödan, detta är istället problemet. Att Subutex skrivs ut och att överlevnaden ökat för dessa människor är något bra. I Sverige bedrivs all vård utifrån behov och vetenskap förutom narkomanvården som istället styrs av en ideologi och en repressivt tänkande vårdapparat som får sina riktlinjer från den myndighet som ska se till patienternas bästa.

Brukarföreningen ifrågasätter Socialstyrelsen etik och moral. Snart kommer Socialstyrelsen med nya riktlinjer för hur förskrivningen av Subutex ska se ut, och enligt förhandsbesked så kommer läkare utanför den ordinarie narkomanvården ej ha rätt att förskriva Subutex till behövande. Alla läkare svär en ed och den innebär att rädda liv i första hand allt annat är sekundärt, så kontentan av Socialstyrelsens nya riktlinjer, blir att många läkare blir tvungna mot sina etiska regler, att rädda liv. Detta kommer att leda till att fler människor dör en för tidig död.

Är det inte Socialstyrelsen som har ett problem?

För Svenska Brukarföreningen:
Berne Stålenkrantz (ordförande) berne.stalenkrantz@brukarforeningen.com
Allan Johansson (sekreterare) allan.johansson@brukarforeningen.com

Pressmedelande. KOMMENTAR TILL ARTIKEL I AFTONBLADET (Arkiv från 2002)

 

Arkiverat från 2002.


Pressmedelande.

KOMMENTAR TILL ARTIKEL I AFTONBLADET 2002-11-14 ”Knarkvården är ren fascism

Svenska Brukarföreningen håller fullständigt med i den kritik som Nicklas riktar mot Stockholm metadonprogram. Han är inte ensam om att ha kritik mot Stockholms metadonprogram. Styrelsen har 120 års erfarenheter av Heroinberoende, och ca 50 år av metadonbehandling. Och vi är starkt kritiska mot hur Stockholms metadonprogram behandlar sina patienter. Ett av våra krav är att Stockholms metadonprogram ska arbeta efter den filosofi som Professor Lars Gunnes bedrev på Ulleråkers metadonprogram. Vilket världen över anses ha varit det bästa Metadonprogramet någonsin.

 

Arkiverat från 2002.


Pressmedelande.

KOMMENTAR TILL ARTIKEL I AFTONBLADET 2002-11-14 ”Knarkvården är ren fascism

Svenska Brukarföreningen håller fullständigt med i den kritik som Nicklas riktar mot Stockholm metadonprogram. Han är inte ensam om att ha kritik mot Stockholms metadonprogram. Styrelsen har 120 års erfarenheter av Heroinberoende, och ca 50 år av metadonbehandling. Och vi är starkt kritiska mot hur Stockholms metadonprogram behandlar sina patienter. Ett av våra krav är att Stockholms metadonprogram ska arbeta efter den filosofi som Professor Lars Gunnes bedrev på Ulleråkers metadonprogram. Vilket världen över anses ha varit det bästa Metadonprogramet någonsin.

Stockholms Metadonprogram genomsyras idag tyvärr av en kultur som går ut på kontroll och alldeles för restriktiva regler, den vård som erbjuds är övervakade urinprover! Detta trots att Socialstyrelsen skriver i sin SoS-rapport 1997:22 ”att alltför restriktiva regler underhåller fortsatt missbruk och försenar behandling av opiatmissbrukare” vidare står det också ”flera forskare framhåller att en hög Metadondos bidrar till att patienten stannar kvar i behandlingen”. Alltså motsatsen till hur Nicklas behandlades. En patient som missbrukat Heroin i 15-20 år behöver åtskilliga år i behandling innan han/hon kan nå målet med drogfrihet, stabilisering och rehabilitering som i bästa fall lett till avlönat arbete eller studier.

Idag finns både Metadon och Subutex att tillgå för att hjälpa heroinister. Båda medicinerna visar upp goda resultat. Människor kan återgå till studier, arbete och annan sysselsättning i sina liv. Framförallt kan de frångå missbruk och kriminalitet och inte minst viktiga.
I och med det försvinner också riskerna för att dö i förtid på grund av överdos.
Politikerna påtalar alltid vikten av att narkomaner ska ha vård. Ingen annan patient grupp blir utskriven ur sin behandling ifall deras inte botar sjukdomen, då sätts andra resurser in. Men inom Stockholms Metadonprogram skrivs du ut ur din oftast livsavgörande behandling ifall patienten inte klarar av att stå emot återfall.
Hur kan dom ansvariga läkarna och annan personal inom Stockholm Metadonprogram med gott samvete bryta emot denna etik som ligger till grund för sjukvården.
Läkaretik säger bland annat ” min patients hälsa kommer i första hand” det gör den definitivt inte inom Stockholm Metadonprogram.

MEN VI TALAR JU OM NARKOMANER, ELLER HUR!

Här följer några av Etikreglerna tagna ifrån Läkarförbundets hemsida som Svenska Brukarföreningen anser att Stockholms metadonprograms styrande läkare bryter mot .
1. Läkaren skall i sin gärning ha patientens hälsa som det främsta målet och om möjligt bota, ofta lindra, alltid trösta, följande människokärlekens och hederns bud.
4. Läkaren skall behandla patienten med empati, omsorg och respekt och får inte genom sin yrkesauktoritet inkräkta på vederbörandes rätt att bestämma över sig själv.
5. Läkaren skall respektera patientens rätt till information om sitt hälsotillstånd och möjliga behandlingsalternativ och om möjligt i behandlingen utgå från informerat samtycke samt avstå från att lämna upplysningar som patienten inte önskar.
6. Läkaren skall aldrig frångå principen om människors lika värde och aldrig utsätta en patient för diskriminerande behandling eller bemötande.
8. Läkaren skall då så är motiverat anlita annan sakkunskap och tillmötesgå patientens eller närståendes rimliga önskemål att få tillfråga annan läkare.

Skrivet av
Berne Stalenkrantz (ordförande)
Allan Johansson (sekreterare)

Nyhetsbrev 1 – (Arkiv från 2002)

Här är en sammanfattning av det huvudsakliga som hunnits med sedan starten.

SBF kommer att ge ut ett Infoblad minst 1 gång i månaden för att ge fortlöpande information om vad som sker. Vi hoppas att detta skall vara en början på något nytt för oss som lever med metadon eller subutex. Och att vi tillsammans ska få till ett bättre och humanare metadonprogram, och med det ett bättre liv.

Medlemsantalet är idag ca: 170 stycken och ökar dagligen.

Styrelsen har träffats regelbundet och en struktur att arbeta efter har vuxit fram.

Vi har haft informationsmöte med personalen på Huddinge-teamet. Danderyd, 44án, Funkis och övriga Metadon/Subutexteamen ska informeras i slutet jan början feb.

På FAS 1 har vi en stående tid varannan månad, då vi informerar nyinställda på metadon.

Här är en sammanfattning av det huvudsakliga som hunnits med sedan starten.

SBF kommer att ge ut ett Infoblad minst 1 gång i månaden för att ge fortlöpande information om vad som sker. Vi hoppas att detta skall vara en början på något nytt för oss som lever med metadon eller subutex. Och att vi tillsammans ska få till ett bättre och humanare metadonprogram, och med det ett bättre liv.

Medlemsantalet är idag ca: 170 stycken och ökar dagligen.

Styrelsen har träffats regelbundet och en struktur att arbeta efter har vuxit fram.

Vi har haft informationsmöte med personalen på Huddinge-teamet. Danderyd, 44án, Funkis och övriga Metadon/Subutexteamen ska informeras i slutet jan början feb.

På FAS 1 har vi en stående tid varannan månad, då vi informerar nyinställda på metadon.

Ordförande (Berne Stålenkrantz) har haft möte med regeringens nationella narkotika samordnare ”general” Björn Fries och Christina Gynnå (stf nationell samordnare och kanslichef)

Ett nätverk av kontakter börjar växa fram. I detta nätverk ska organisationer och likatänkande finnas med. Detta för att få en maktbas att jobba ifrån. Där ingår dels en läkare/Docent, liksom Professor Gunne (startade Ulleråkers metadonprogram 1967) båda ställer upp med rådgivning. Vi har tillgång till en kriminolog och en jurist. Prof. Emeritus Lars Gunne, Björn Hjerdin och Sonja Wahlbom är hedersmedlemmar i SBF. En kontaktman på Socialstyrelsen är på gång. 

Patientnämnden kommer på vårat stormöte ta upp vikten av att anmäla det vi anser vara fel.   

Vi får fortlöpande inbjudningar till konferenser och seminarier med politiker, socialarbetare, läkare, representanter för subutex och metadon och andra

Vi har medverkat på ett antal konferenser och seminarium. Vilka är bra tillfällen att knyta kontakter.

I slutet av Mars kommer SBF att inbjuda till en konferens, där en debatt och annat intressant kommer att stå på programmet. Denna konferens kommer att ske i samarbete med RFHL

RFHL står till förfogande med kontorslokal, samt betalar en heltidstjänst för vår ordförande.

En kunskapsöversikt är utarbetat av en expertgrupp på Socialstyrelsen, den ska ligga till grund för nya riktlinjer åt metadon och subutexbehandling. Den gick ut på remis i november, där SBF var en av remissinstanserna. Yttrandet på 7a4 sid skickades till socialstyrelsen

I vecka 5 kommer vår ordförande att åka till Köpenhamn för att där studera den Danska Brukarföreningen, och se hur Jörgen Kjaer (ordföranden) organiserar sitt jobb.

Vi har också ett nära samarbete med Norska Brukarföreningen.

Vi är anslutna till NAMA ”National Alliance Methadone Advocates” www.methadone.org

NAMA har också ett internationellt nätverk med över 28.000 medlemmar (endast i USA) där vi är anslutna tillsammans med ett flertal andra länder (se länk sidan).

MVH/Allan Johansson sekreterare Svenska Brukarföreningen

KOLLEKTIV BESTRAFFNING PÅ AVD 369 (ARKIV)

PRESSMEDDELANDE från 19 oktober 2011

”KOLLEKTIV BESTRAFFNING PÅ AVD 369 (östra sjukhuset Göteborg)”

Göteborgs opiatklinik har i dagarna genomfört en kollektiv bestraffning – Alla patienter på kliniken straffas nu för något annan person gjort. Allt började med en intervju-artikel i Göteborgsposten. Där gick två patienetr på nämnda avd ut med beskyllningar om att kliniken skulle ”läcka” ut Buprenorfine och Metadon på svarta marknaden, ett påstående som saknar källa. Artiklen har nu bemöts i Göteborgs tidningen. Där gav Petra Sonesson en annan bild.

PRESSMEDDELANDE från 19 oktober 2011

”KOLLEKTIV BESTRAFFNING PÅ AVD 369 (östra sjukhuset Göteborg)”

Göteborgs opiatklinik har i dagarna genomfört en kollektiv bestraffning – Alla patienter på kliniken straffas nu för något annan person gjort. Allt började med en intervju-artikel i Göteborgsposten. Där gick två patienetr på nämnda avd ut med beskyllningar om att kliniken skulle ”läcka” ut Buprenorfine och Metadon på svarta marknaden, ett påstående som saknar källa. Artiklen har nu bemöts i Göteborgs tidningen. Där gav Petra Sonesson en annan bild.

Den första artiklen har nu lett till att samtliga patienter måste komma oftare för urinprover och medicinhämtning – alltså ALLA bestraffas för nått som annan person gjort utan att det finns någon gripen. Ett exempel är 2 patienetr som varit drogfria i mer än 6 år, dom har fram till nu kommit i gång var 14 dag, nu måste dom komma 2 gånger i veckan. Patienterna har även ett brev från klinikchefen där det uttryckligen står till mottagningen

Kollektiv bestraffning är förbjudet, brottsligt, enligt såväl fjärde Genèvekonventionen (vars 33:e artikel faktiskt likställer det med förödmjukelse och terrorism) som i FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter. I Sverige finns det flera fällande domar från bla JO och handikappasombudsmannen.

Svenska Brukarföreningen vill nu göra media uppmärksammad på denna avart.