Årets sista Rådslag hölls som vanligt i ABF-huset på Sveavägen. Rådslaget, initierat av Stockholms Beroendecentrum, har blivit ett välkommet forum där socialtjänsten men även organisationer och föreningar som arbetar med hemlöshet, kriminalitet, psykatri och missbruk utbyter kunskap och erfarenheter. ”Rådslagen” ger dessutom ett utmärkt tillfälle att berätta om ny forskning samt om de olika projekt som planeras av kommun och landsting och andra aktörer.
Svenska Brukarföreningen berättar i korthet om några inslag från mötet.
Ett av de mer intressanta projekten (kriminalvården, socialtjänsten och Beroendecentrum Stockholm i samarbete) berättade Malin Andersson om. ”Brupenorfin och psykosociala insatser för kriminella opiatmissbrukare dömda till kontraktsvård” som projektet heter är tänkt att starta januari februari. Bakgrunden är att dels att återfallsfrekvensen för opiatmissbrukare som dömts till fängelse är så hög som 85-86% efter tre år, dels att underhållsbehandling med Subutex eller metadon – i synnerhet i kombination med terapi, återfallsprevention och så kallad positiv förstärkning otvetydigt är den mest effektiva behandling mot opiatberoende!
Programmet består av fem delar: Subutex/Subuxone, PRISMA som är ett kognitivt påverkansprogram som leder till metoder till självinsikt inhämtat från kriminalvården, boende i öppen- eller slutenvård, socialt stöd samt sysselsättning/studier.
Det fanns en oro bland några i publiken som undrade om det fanns risk för att personer kan komma att ”tvingas” till medicinsk behandling för att slippa fängelse. Svenska Brukarföreningen erfarenhet är att knappast någon med ett mångårigt opiatmissbruk skulle tacka nej till underhållsbehandling. Tvärtom, så erbjuder medicinsk behandling i kombination med andra insatser möjligheten att hålla den tvångsmässiga längtan efter en fix borta!
Nadja Ericsson, sektionschef för metadonenheten, Stockholms Beroendecentrum, berättade lite om de nya föreskrifterna. I Stockholm är nu 500 patienter inskrivna. Det nya innebär bland annat att vårdplanen som upprättas mellan socialtjänst/mottagning/patient kommer att förstärkas och bli mer detaljerad. Hon sa vidare att behandlare såväl som patienterna själva tidigare varit dåliga på att fokusera på patientens resurser. Dom vill man lyfta fram nu. Man vill också fokusera på drogfri tid i behandling istället för återfallen. Om konsekvenserna blir desamma, det vill säga samma fokus på urinprover och tätare besök (utan samtal) vid återfall blir det snarare än lek med ord och leder inte till någon förändring. Fokus bör ligga på snabb positiv förstärkning, tillexempel take-away doser vid rena prover enligt Svenska Brukarföreningen.
Johan Kakko, biträdande sektionschef under Nadja Ericsson och överläkare vid Subutexenheten Rosenlund berättade bland annat om den forskning som bedrivs vid sidan om den reguljära Subutexemottagningen på Rosenlund.
”3G-studien” innebär att hälften av patienterna får subuxone och hälften metadon (suboxone går inte att injicera!). Om de patienter som lottats med suboxone inte blir fria från sitt opiatsug efter 24 mg i dygnsdos sätts metadon in. Återfallsprevention och samtal är en del av behandlingen samt att man fokuserar på positiv förstärkning, det vill säga att patienten relativt snabbt får ta med sig dosen hem vid rena urinprover.
Kakko som beskrev sig som en typisk finsk melankoliker berättade att han hyst en oro över att den enkla tillgängligheten till underhållsbehandling( i samband med studien) skulle leda till många ”drop outs” (undertecknads benämning). Farhågorna kom emellertid på skam och det är hittills bara en person som fallit ur. Studien beräknas vara klar om ungefär ett år.
En kvinnlig representant från Kris vittnade om hur frälsning och medlemskapet i Kris hjälpt henne att bli drogfri. Hon berättade att de som driver den dagliga verksamheten gått en kurs i kompetenshöjning, vilket hjälpt dem att strukturera upp arbetet. Hennes framställning var mest en lovsång till den ”sanna” drogfriheten. Hon var starkt kritisk till behandling med Subutex och metadon och ondgjorde sig över att man kallar personer med underhållsbehandling ”före detta missbrukare”.
Snöpligt och irriterande nog slutade mötet där inför en förvånad församling. Mot åratal av forskning, mot vetenskap och beprövad erfarenhet inom underhållsbehandling mot opiatberoende ställs en före detta amfetaminsmissbrukare och får sista ordet.
Om någon givits plats för genmäle hade det kunnat bli en intressant diskussion. Härav blev intet. Tråkigt att moderatorn inte såg möjligheten när faktiskt tid fanns eftersom sista inslaget ställdes in. Och trist för den demokratiska mötesordningen. Skärpning till nästa gång!
Ewa Lindberg