Absurt inlägg

2006-02-23, Folkbladet, Ledare av Widar Andersson:


När utsatta och marginaliserade människor tar initiativ till självorganisering får de ofta möta dubbla och helt motsägelsefulla reaktioner från sin omvärld. Dels ses det som något positivt att folk försöker ta tag i sin egen situation genom att söka gemenskap med andra människor med liknande livsvillkor. Dels upplevs det ibland som provocerande när “svaga” personer som annars brukar företrädas av myndighetspersoner visar tendenser att vilja företräda sig själva. Särskilt provokativt blir det när självhjälpsgrupper driver krav och intar attityder som inte uppfattas vara helt politiskt korrekta. Synnerligt provocerande blir det i Sverige när brukare av förbjudna narkotikapreparat träder fram på den offentliga samhällsscenen.


Brukarföreningen organiserar människor med narkotikaberoendeproblematik. Under den senaste veckan har föreningen fått uppleva att det kostar på för den som vill gå sina egna vägar. Folkpartisten och oppositionslandstingsrådet i Stockholm, Birgitta Rydberg, har blåst till strid mot Brukarföreningen. Hon vill strypa alla offentliga bidrag till föreningen. Orsaken är att Brukarföreningen på sin hemsida har en länk till den europeiska lobbyorganisationen ENCOD.
Henrik Berggren på DN:s ledarredaktion skriver den 19 februari om Rydbergs reaktion. Han har, likt mig, besökt ENCOD:s hemsida och konstaterar att organisationen förefaller vara en “spretig paraplyorganisation för alltifrån aidsgrupper och engagerade socialarbetare till ägare av coffeshops och marijuanaodlare.”


Att Brukarföreningen länkar till den sortens organisationer är inte konstigt. De flesta självhjälpsgrupper och brukarorganisationer i världen samlas i liknande nätverk. De känner sig kort sagt inte välkomna i andra sammanhang. Självklart finns det i dessa yviga kretsar en och annan organisation och person som gärna vill utnyttja narkotikamissbrukare för sina egna politiska syften. Så är det också på den “andra sidan.”


Vid ett antal tillfällen har jag själv t ex hamnat på internationella seminarier mot droger och drogberoende där några av deltagarna och talarna har visat sig vara ruggiga högerkristna typer som representerar organisationer vilka dryper av hat mot narkomaner, homosexuella, muslimer och aborter. Från sådana personer och organisationer drar man sig snabbt undan. Jag har inget gemensamt med dem.
Brukarföreningen har i sin tur dragit sig undan ENCOD. Men Birgitta Rydberg är inte nöjd med detta. När hon nyligen satt i en televiserad morgonsoffa krävde hon dessutom att Brukarföreningen skulle ställa sig bakom parollen om ett “narkotikafritt samhälle” om de ville få offentliga bidrag för sin verksamhet.


Därmed antyder Rydberg att Brukarföreningen aktivt driver krav om t ex legalisering av narkotika. För detta har dock Rydberg inga belägg. Sant är att Brukarföreningen verkar för utvidgade medicinska stödprogram, sprututbyten för injektionsmissbrukare och humanare stödinsatser även för aktiva narkomaner. Om detta är givetvis Rydberg och alla vi andra välkomna att ha synpunkter och uppfattningar. Men det är absurt om Brukarföreningens ståndpunkter i dessa för dem mycket medlemsnära frågor skulle innebära indragna bidrag.
Man kan faktiskt, precis som Henrik Berggren skriver i DN, “vara mot drogberoende utan att tro på det narkotikafria samhället.”
För många av Brukarföreningens medlemmar är det faktiskt lätt att uppfatta kravet om ett narkotikafritt samhälle som ett krav om ett samhälle befriat från dem själva.


Widar Andersson
011-200 456