?Jag börjar morgonen med att göra i ordning smörgåsar. Plockar ner dem tillsammans med resten av fikat. Åker sedan iväg mot Rosenlund. Det är några plusgrader och halt ute. Jag åker hissen upp till femte våningen. Kokar kaffe och ställer fram fikat.
Plötsligt kommer det in flera personer i rummet. En av dem berättar att den tagit återfall den senaste veckan.
De tar av fikat och slår sig ner. Kaffeautomaten på teamet är fortfarande avstängd. Detta på grund av att patienter lagt andra saker än mynt i denna. Detta har gjort att automaten gått sönder och personalen inte tycker det är någon ide att laga den igen.
En kille frågar mig om vi behöver folk på förenngen. Jag svarar att om han är intresserad av att hjälpa till hos oss är han välkommen någon måndag klockan elva då vi har personalmöte.
En tjej säger att hon har jätteont i sin arm. Hon har ramlat i en trapp och gjort sig illa. Men hon vill inte uppsöka sjukhus för skadan i armen.
Det är rätt mycket folk här idag. Jag kokar mer kaffe. Vi snackar och fikar. Några av dem rullar cigg.
En person berättar om sin resa i Californien. Hur häftigt det var då han bilade runt i USA.
En tjej tycker att det man säger til personalen på mottagningen oftast vänds emot en. Därför passar hon sig för vad hon berättar eftersom hon inte vill att det ska bli negativa konsekvenser av det hela.
Så är morgonen till ända och förmiddagen här. Fikat är slut och det är dags för mig att gå vidare. Jag plockar undan och torkar av borden. Sedan åker jag hissen ner och lämnar Rosenlund för denna gång.
Skrivet av Linn Nystedt.