Besök på Rosenlunds beroendemottagning torsdag den 12 januari 2017.

?Plusgraderna ute har gjort att snön har börjat smälta. Halt är det också. Därför går jag försiktigt från busshållsplatsen upp till Rosenlunds sjukhus. I huvudentren sitter ett gäng från teamet och snackar. Jag hälsar på dem och säger att de är välkommen upp på fika om de vill.

Jag brygger kaffe och ställer fram kakor och ostsmörgåsar. Efter en liten stund kommer de upp. De tar fika och sätter sig sedan ner. En person säger att han tycker det är dåligt av personalen på mottagningen, att de inte informerar patienterna muntligt om de kurser som finns att tillgå. Han säger att han gått återfallsprevention och att det var givande.

En annan berättar att han varit patient på itok och att han gillade det. Det var finare lokaler där och även hans kontaktman var shysst.

?Plusgraderna ute har gjort att snön har börjat smälta. Halt är det också. Därför går jag försiktigt från busshållsplatsen upp till Rosenlunds sjukhus. I huvudentren sitter ett gäng från teamet och snackar. Jag hälsar på dem och säger att de är välkommen upp på fika om de vill.

Jag brygger kaffe och ställer fram kakor och ostsmörgåsar. Efter en liten stund kommer de upp. De tar fika och sätter sig sedan ner. En person säger att han tycker det är dåligt av personalen på mottagningen, att de inte informerar patienterna muntligt om de kurser som finns att tillgå. Han säger att han gått återfallsprevention och att det var givande.

En annan berättar att han varit patient på itok och att han gillade det. Det var finare lokaler där och även hans kontaktman var shysst.

En person säger att det finns en mottagning här i Stockholm som istället för urinprov har tester som tas i munhålan. Han tycker att det borde finnas på alla team vilket jag absolut också tycker.

Några går och några kommer. Kaffet är slut så jag brygger en till kanna. En tej som sitter i soffan säger att hon började gå hos en psykolog och att hon tyckte det var bra. Hon kände att hon kunde prata med honom. Men plötsligt avbröts det hela utan att hon fick veta varför. Hon tycker det är synd. Så tråkigt när hon började känna förtroende, att det inte ledde till en etablerad och längre kontakt.

En kille i rummet sitter och tittar ner. Hans ena fot är väldigt svullen. Han har haft lunginflamation. Han hamnade på sjukhus men blev hänvisad till St:Görans beroendemottagning, trots att han inte hade tagit några droger. Just nu är han bostadslös men bor tillfälligt hos en tjejkompis från samma team.

En tjej berättar att hon har en ADHD-diagnos. Att hon under flera år haft medicin för detta. Men läkaren på metadonmottagningen valde att ta bort medicinen. Hon är arg men kämpar för att få den livsviktiga medicinen tillbaka.

Klockan närmar sig elva och de flesta har gått. En kille väntar på att ha samtal med läkaren. Jag plockar undan och torkar av borden. Personen som är kvar tackar mig för att jag kommer hit och bjuder på fika Jag säger att nöjet helt är på min sida.

Jag klär på mig min jacka och åker hissen ner. Trots att det blåser kallt ute så är jag varm inombords. Så glad och tacksam för att jag får möjligheten att ett ögonblick få tillföra ngot för de personer jag får äran att träffa genom mitt volontärarbete på föreningen.

Skrivet av Linn Nystedt.