Besök på St:Eriksteamet onsdag den 11 januari.

Det blåser hårt ute. Jag ger mig iväg i morgonen som är gråmulen. När jag komer fram till St:Erik är det tomt i väntrmmet. Jag kokar kaffe och plockar fram smörgåsar och kakor. Efter en liten stund kommer det flera patienter. De flesta tar fika och sätter sig sedan ner.

En person säger att han börjar känna sig riktigt sliten. Han började med droger redan som trettonåring och nu flertalet år senare känner han att kroppen börjar säga ifrån.

En annan person berättar att han är nervös inför urinprovet han lämnat på morgonen Han tog benzo för ett par veckor sedan och så länge han är positv kommer han fortätta vara tvungen att gå på helgmottagningen för att få sitt metadon.

Det blåser hårt ute. Jag ger mig iväg i morgonen som är gråmulen. När jag komer fram till St:Erik är det tomt i väntrmmet. Jag kokar kaffe och plockar fram smörgåsar och kakor. Efter en liten stund kommer det flera patienter. De flesta tar fika och sätter sig sedan ner.

En person säger att han börjar känna sig riktigt sliten. Han började med droger redan som trettonåring och nu flertalet år senare känner han att kroppen börjar säga ifrån.

En annan person berättar att han är nervös inför urinprovet han lämnat på morgonen Han tog benzo för ett par veckor sedan och så länge han är positv kommer han fortätta vara tvungen att gå på helgmottagningen för att få sitt metadon.

Han säger också att han tycker det är obehagligt att gå på helgerna eftersom det där erbjuds en massa droger. Problemet har försökt avhjälpts med att ha väkatre stående utanför men det funkar inte på drogförsäljarna som inget högre vill än att tjäna pengar på knarket.

Jag kokar mer kaffe. Upplever att det är rätt mycket folk på teamet idag. En kille pratar om sin barndom. Han berättar att hans pappa var arbetare men att hans mamma  var hemmafru. Han säger att det alltid fanns mat på bordet men att de inte hade något överflöd.

Personerna som sitter i soffan börjar diskutera olika droger, sämre och bättre sorter. Olika verksningstider och utslag på urinprover. En av dem säger att det finns en ny, jättebra tablett på marknaden.

Jag kokar ännu mer kaffe. På slutet har de festa gått med undatag ev ett par personer. En person som sitter kvar i rummet säger att han ofta känner sig arg. Arg på felbehandling och kränkningar. Han säger att han är förbannad men att han inte kan visa det eftersom då rksrerar han att skrivas ut. Han ligger ofta vaken på nätterna och tänker.

Samma person säger att han en gång haft hepatit C. Att hans lever var väldigt illa däran men när han fick genomgå inteferonbehandlingen blev han frisk.

Klockan är strax efter elva och det sitter bara en person kvar i väntrummet. Han sitter kvar så länge som möjligt eftersom han ändå inte har något annat att göra.

Vi fortsätter att småparata medan jag plockar undan det jag ställt fram. Jag säger att jag håller tummarna för honom, att han imorgon kommer få ett positivt besked på de urinprov han lämnat idag. Ber han vara rädd om sig, tackar för idag och säger hejdå för denna gång.

Skrivet av Linn Nystedt.