St:Eriksteamet onsdag den 7 december.

?Morgonen är grå men vädret är milt. Jag gör ostsmörgåsar och plockar ihop det jag ska ta med mig till teamet. Sedan åker jag iväg. Väl framme på mottagningen så börjar jag med att sätta upp lappar med inbjudan till julbordet den 15:e och 16:e december.

Jag kokar kaffe och sätter fram kakor och smörgåsar. Det kommer in några stycken, tar av fikat och slår sig ner. Jag berättar om vårat julbord somnärmar sig och flera verkar intresserad av att komma.

En person kommer in i rummet, frågar mig om han kan göra hepatit c test hos oss. Jag svarar att det inte går att göra men att han kan göra det på sprutbytet vid St:Göran.

?Morgonen är grå men vädret är milt. Jag gör ostsmörgåsar och plockar ihop det jag ska ta med mig till teamet. Sedan åker jag iväg. Väl framme på mottagningen så börjar jag med att sätta upp lappar med inbjudan till julbordet den 15:e och 16:e december.

Jag kokar kaffe och sätter fram kakor och smörgåsar. Det kommer in några stycken, tar av fikat och slår sig ner. Jag berättar om vårat julbord somnärmar sig och flera verkar intresserad av att komma.

En person kommer in i rummet, frågar mig om han kan göra hepatit c test hos oss. Jag svarar att det inte går att göra men att han kan göra det på sprutbytet vid St:Göran.

En tjej kommer in. Hon haltar när hon går varpå jag frågar henne om hon gjort sig illa. Hon berättar att hon ramlat i halkan under påverkan av benzodiasepiner. Hon berättar ocskå om en icke fungerande ADHD-medicinering. Hon har diagnosen men de vill inte ge henne den medicinering hon behöver. Hon säger också att hon har för låg dos metadon. Hon tar återfall på både benzo och heroin eftersom hon känner att det är något som fattas.

Det verkar finnas en vänskaplig och fin kontakt mellan patienterna här på St:Erik. De pratar med varandra, ger varandra kramar och verkar bry sig om varandra vilket känns bra att se.

Jag kokar mer kaffe. En kille berättar om familjehemmet han varit på. Han har sin hund där och saknar henne. Just nu är han bostadslös och är less på myndigheternas falska löften. Jag säger till honom att vi på brukarföreningen kan följa med honom på möte med tex soc eller läkare. Om han känner att han skulle vilja det vill säga.

En kille berättar att han snart ska börja arbetsträna. En annan kille säger att han är less på meningslösheten och den trista tillvaron. Där i det monotona och enformiga kommer tankarna på drogen och riksen för återfall är stor.

En person berättar om ADHD-utredningen som han gjort. Men han får ingen medicin på grund av att han har förhöjda levervärden. Jag ser uppgivenheten och maktlösheten i hans ögon då han berättar om läkarens beslut.

Så är klockan elva och fikat är slut. Morgonen har övergått i förmiddag och det är dags för mig att gå vidare. Jag tackar de två personerna som är kvar för pratstunden och ber dem vara rädda om sig. Säger också att de är hjärtligt välkomna på vårat julbord den 15 och 16 december. Torkar av bordet och ställer undan det jag plockat fram. Sedan säger jag hejdå och lämnar mottagningen för denna gång.

Skrivet av Linn Nystedt.