Besök på St:Eriksteamet onsdag den 30 november.

?Jag packar ner en påse bullar, nygjorda ostsmörgåsar,kaffe, mjölk, muggar och skedar. Sedan åker jag iväg mot Fridhemsplan och St:Erik. I korridoren möter jag en kille som jag inte sett på ett tag. Han ser bekymrad ut varpå jag frågar hur läget är. Han säger att han imorgon ska iväg på behandling. Jag hoppas att det blir bra för honom trots att jag förstår att han nu är nervös inför det som komma skall.

Jag kokar kaffe och sätter fram tillbehören. Två killar kommer in i rummet. En av dem har köpt två trisslotter som de under spänning skrapar. Den andre personen berättar om en jobbig skilsmässa som bidrog till att han blev utkastad på gatan.

?Jag packar ner en påse bullar, nygjorda ostsmörgåsar,kaffe, mjölk, muggar och skedar. Sedan åker jag iväg mot Fridhemsplan och St:Erik. I korridoren möter jag en kille som jag inte sett på ett tag. Han ser bekymrad ut varpå jag frågar hur läget är. Han säger att han imorgon ska iväg på behandling. Jag hoppas att det blir bra för honom trots att jag förstår att han nu är nervös inför det som komma skall.

Jag kokar kaffe och sätter fram tillbehören. Två killar kommer in i rummet. En av dem har köpt två trisslotter som de under spänning skrapar. Den andre personen berättar om en jobbig skilsmässa som bidrog till att han blev utkastad på gatan.

Några till kommer in. De tar fika och sätter sig ner. En person berättar med besvikelse och uns av ilska hur less han är på att få mediciner med en massa otrevliga biverkningar. Han tycker det är så dåligt att man som beroende inte kan få effektfulla mediciner utskrivna eftersom man är brukare. Jag förstår verkligen hans frustration över detta tankesätt.

Det kommer fler personer och jag kokar en till kanna kaffe. En kille har kryckor. Han har ont i benet och har därför svårt att gå. Han väntar på att få komma till läkare. En annan berättar att han varit medvetslös och legat på sjukhus men att han nu mår bättre.

Jag berättar lite kortfattat om föreningens stundande julbord och lovar att nästa onsdag sätta upp lappar angående detta. En kille säger att han varit på julbord och att det verkligen var både uppskattat och bra.

Jag kokar ännu en kanna med kaffe. De flesta har gått  och några andra kommer. Två tjejer kommer in i rummet. En av dem berättar att hon kommit halvvägs i sin metadonnedtrappning. Vi pratar lite kring detta. Hon frågar hur det var för mig. Försöker poängtera vikten av att inte vara så hård mot sig själv och att inte försöka skynda sig fram. Saker och ting har sin tid och det som jag tror är a och o vid metadonutsättning är att gå försiktigt fram och låta det ta tid.

Klockan är strax efter elva och det är nästan tomt i väntrummet. Jag plockar undan efter mig och torkar av borden. Sedan lämnar jag teamet för denna gång.

Skrivet av Linn Nystedt.