Rosenlunds beroendemottagning torsdag den 24 november.

 

 

Den här morgonen är kallare än föregående men solen tränger sig fram och bjuder på ljus över staden.

Åker till Rosenlund där jag börjar med att koka kaffe och ställa fram fikat. Medan vi väntar på att kaffet ska bli klart börjar en kille i rummet att prata. Han berättar att han haft metdaon i 29 år och att detta känns som en osynlig, kemisk fotboja. Han är less på att springa på mottagningen två gånger varje vecka. Han säger att han en gång bott i Spanien och att metadonbehandlingen var bättre där.

Sedan börjar vi diskutera hur obotligt dumt kriminaliseringen av det egna bruket är. Detta förlegade förhållningssätt gynnar knappast oss brukare. Tvärtom så försärker det bara den utsatta gruppens utsatthet.

 

 

Den här morgonen är kallare än föregående men solen tränger sig fram och bjuder på ljus över staden.

Åker till Rosenlund där jag börjar med att koka kaffe och ställa fram fikat. Medan vi väntar på att kaffet ska bli klart börjar en kille i rummet att prata. Han berättar att han haft metdaon i 29 år och att detta känns som en osynlig, kemisk fotboja. Han är less på att springa på mottagningen två gånger varje vecka. Han säger att han en gång bott i Spanien och att metadonbehandlingen var bättre där.

Sedan börjar vi diskutera hur obotligt dumt kriminaliseringen av det egna bruket är. Detta förlegade förhållningssätt gynnar knappast oss brukare. Tvärtom så försärker det bara den utsatta gruppens utsatthet.

Det kommer in en tjej i rummet. Hon tar av fikat och frågar också om vår verksamhet. Jag berättar kortfattat om Brukarföreningen och säger att hon alltid är välkommen till oss.

Det kommer in en annan person som tar fika och sedan slår sig ner. Hon berättar om ett ställe hon nyligen varit på för att bli ren. Men att hon på stället blev erbjuden att köpa droger. Så vistelsen där blev inte längre än några dagar vilket jag kan förstå. Så tråkigt att männiksor ska behöva falla för frestelser på ett ställe som egentligen är till för att underlätta drogfrihet.

Det är väldigt lite folk här denna torsdag. Typ tio stycken har jag idag träffat på Rosenlund. När klockan är elva är rummet tomt och det är dags för mig att plocka undan. När fikakorgen är undanplockad så åker jag ner och går ut i den soliga förmiddagen.

Skrivet av Linn Nystedt.