Besök på St:Eriksteamet onsdag den 2 november.

?Den andra dagen i november bjuder på en riktig försmak till den stundande vintern. Det blåser och snöar samtidigt plus att det är både blött och halt på marken. Jag ger mig iväg ut i rusket och åker till teamet.

Jag kokar kaffe och plockar fram smörgåsar och två sorters kakor. Det kommer in några stycken i väntrummet. En av dem berättar om ett möte som inte gick så bra. En annan säger att pengarna aldrig räcker till. Hon tar av fikat jag ställt fram och tycker det smakar gott eftersom hennes skafferi hemma ofta gapar tomt.

?Den andra dagen i november bjuder på en riktig försmak till den stundande vintern. Det blåser och snöar samtidigt plus att det är både blött och halt på marken. Jag ger mig iväg ut i rusket och åker till teamet.

Jag kokar kaffe och plockar fram smörgåsar och två sorters kakor. Det kommer in några stycken i väntrummet. En av dem berättar om ett möte som inte gick så bra. En annan säger att pengarna aldrig räcker till. Hon tar av fikat jag ställt fram och tycker det smakar gott eftersom hennes skafferi hemma ofta gapar tomt.

En kille säger att han snart ska upp i utskrivningsnämnden. Han känner sig såklart orolig men tror ändå att det kommer gå bra. Han har både boendestöd och socialen på sin sida. De möten som utskrivningsnämnden har gällande de som eventuellt ska skrivas ut är ett möte där patienterna själva inte får närvara.

En kille berättar att han är på väg att bli av med matadonet. För honom väntar en två veckors nedtrappning och sen är det bara att kliva ut i kylan igen. Det gör ont i mig varje gång jag ser människor som av olika anledningar sparkas ut från teamen. Jag skulle verkligen önska att det fanns en mer hållar planering där personerna i fråga fick extra stöd och hjälp om de själva vill det.

Det är rätt mycket folk på teamet idag och jag får koka kaffe flera omgångar. Många fryser och är blöta när de kommer in. Jag sätter upp en lapp på anslagstavlan där jag skriver att jag kommer vara borta de två kommande onsdagarna. Jag berättar också det för både patienterna och personal. Jag tackar för idag, ber dem vara rädda om sig och säger på återseende om tre veckor. Sedan lämnar jag St:Eriksteamet för denna gång.

Skrivet av Linn Nystedt.