Rosenlunds beroendemottagning torsdag den 13 oktober.

?Efter lite strul i morgontrafiken kommer jag slutlgen fram till Rosenlund. På parkeringen ser jag några välkända personer. Jag hejar på dem och sedan åker de med mig upp. Jag kokar kaffe och dukar fram fikat jag har med mig.

En killle säger att han inte ätit sedan igår morse. Plötsligt kommer det flera stycken personer in i rummet. En av dem har jag aldrig sett här förut. Han presenterar sig och frågar om föreningen, vad vi gör osv. Jag berättar om oss och säger att han är välkommen. Han säger att han kanske kommer till oss redan på måndag.

En tjej berättar att hon haft metadon i fjorton år. Att hon under lång tid gick en gång i veckan på mottagningen men att hon numera går varje dag.

?Efter lite strul i morgontrafiken kommer jag slutlgen fram till Rosenlund. På parkeringen ser jag några välkända personer. Jag hejar på dem och sedan åker de med mig upp. Jag kokar kaffe och dukar fram fikat jag har med mig.

En killle säger att han inte ätit sedan igår morse. Plötsligt kommer det flera stycken personer in i rummet. En av dem har jag aldrig sett här förut. Han presenterar sig och frågar om föreningen, vad vi gör osv. Jag berättar om oss och säger att han är välkommen. Han säger att han kanske kommer till oss redan på måndag.

En tjej berättar att hon haft metadon i fjorton år. Att hon under lång tid gick en gång i veckan på mottagningen men att hon numera går varje dag.

En kille nämner vårat julbord och hur fantastiskt det brukar vara. En tjej diskuterar falsk ryktesspridning och egoism. Hon berättar för mig hur less hon är på att ständigt bli oskyldigt anklagad för saker och ting.

De flesta går efter att de fikat och suttit ner en stund. Men några är kvar. En av dem berättar att han är less på beroendet som metadonet försätter honom i. Han säger att han är trött på att bli nedvärderad av människorna som jobbar inom beroendevården. Han vill sluta med metadon och har som målsättning att klara det. Det enda råd jag kan ge honom är att lyssna på sitt inre och inte stressa eller pressa sig själv. Att ta det lugnt och ha tålamod tror jag är viktigt då man funderar på att ta det stora klivet som att sluta med substitutionsbehandling faktiskt är.

En kille frågar mig om jag vet några fonder som är bra att söka. Jag lovar att jag ska kolla upp det med mina kollegor på föreningen, om de vet.

Förmiddagen på Rosenlund går fort och fikat är slut. Plockar undan efter mig, ber dem vara rädda om sig och säger hejdå för denna gång.

Skrivet av Linn Nystedt.