St:Eriksteamet onsdag den 12 oktober.

?Staden bjuder på en gråmulen morgon. Jag gör det jag ska och ger mig sedan i väg i rusningstrafiken. Väl framme på St:Eriksteamet möts jag i korridoren av både patienter och personal. De säger att jag är efterlängtad. Föreningens kaffebryggare verkar börja ge upp så jag får långa en bryggare av de som jobbar här. Till min och patienternas stora glädje kan jag bjuda dem på nybryggt kaffe. Jag plockar fram ostsmörgåsarna, ett paket kakor, socker,muggar, mjölk och skedar.

?Staden bjuder på en gråmulen morgon. Jag gör det jag ska och ger mig sedan i väg i rusningstrafiken. Väl framme på St:Eriksteamet möts jag i korridoren av både patienter och personal. De säger att jag är efterlängtad. Föreningens kaffebryggare verkar börja ge upp så jag får långa en bryggare av de som jobbar här. Till min och patienternas stora glädje kan jag bjuda dem på nybryggt kaffe. Jag plockar fram ostsmörgåsarna, ett paket kakor, socker,muggar, mjölk och skedar.

I väntrummet är det fullt med folk. De sitter och snackar med tv:n på i bakgrunden. Ser en kille som jag inte sett här på mycket länge. Han berättar att han arbetstränat men varit tvungen att sluta på grund av smärta i benen. Nu är han tillbaka på teamet och går här varje dag. Något han också vill göra. Han tycker det känns bra med någon slags kontiniutet i vardagen.

En tjej kommer in i rummet. Hon berättar om gårdagen där hon fick spendera flera timmar hos polisen.  Hon blev arg på en kvinna i tunnelbanan. Kvinnan i fråga hade gjort en anmälan. Efter en förmiddag i häktet släpptes hon slutligen.

En tjej berättar för mig om beroendet som är svårt att bryta. Hon säger att hon tar det mesta i drogväg. När ångesten och paniken slår till är det omöjligt att stå emot säger hon. Hon har varit uppe i utskrivningsnämnden men hon känner att läkaren stöttar och vill hjälpa henne vara kvar. Hon väntar nu på att få komma till ett behandlingshem utanför stan. Ett ställe där de har en krögare som kock. Det finns alltid två rätter att välja på säger hon. Det är kul att höra att det satsar på att maten ska vara näringsrik och god för de inskrivna.  

Fikat har en rykande åtgång och de tre kannor med kaffe jag brygger går åt. En kille kommer in,fyller på en kopp men går sedan. Han ska iväg till rätten. Han ser lite nervös ut vilket jag kan förstå.

En person visar mig sin jacka. Hon hade hittat den igår vid en busshållsplats. Den är fin och passar henne jättebra vilket jag även säger till henne.

En kille frågar mig om brukarföreningen, vad vi gör osv. Han har aldrig varit hos oss. Jag berättar om vår verksamhet. Han vill gärna komma dit och låna datorn någon dag. Jag skriver upp adressen, telefonnumret, öppettiderna och förklarar vägen. Säger att han är hjärtligt välkommen till oss. 

Fikat är slut sedan länge och den massiva människomassan i väntrummet har avtagit. Endast ett par stycken är kvar när det är dagsför mig att gå. Jag lämnar tillbaka bryggaren och tackar för lånet. Plockar undan och torkar av bordet. Tackar sedan mina vänner för idag, ber dem vara rädda om sig och säger på återseende om en vecka.

Skrivet av Linn Nystedt.