Besök på St:Eriksteamet onsdag den 5 oktober.

?I ett riktigt blåsväder ger jag mig iväg. Denna morgon har jag gjort smörgåsar med kalkonskivor. Kaffe, mjölk, kakor, muggar och socker finns också med i den välfyllda plastpåsen.

Väl framme på teamet dukar jag fram och kokar kaffe. Det är några stycken i väntrummet. De tar av fikat. Samtalet som vi för handlar om benzodiasepiner och vad dessa kan ställa till med. En kille berättar om en polare som ramlade ner på spåret. Han hade tagit flödder och dog där på spåret framför killens ögon. Jag blir berörd av de han berättar och förstår att denna skräckupplevelse alltid kommer finnas kvar i honom.

?I ett riktigt blåsväder ger jag mig iväg. Denna morgon har jag gjort smörgåsar med kalkonskivor. Kaffe, mjölk, kakor, muggar och socker finns också med i den välfyllda plastpåsen.

Väl framme på teamet dukar jag fram och kokar kaffe. Det är några stycken i väntrummet. De tar av fikat. Samtalet som vi för handlar om benzodiasepiner och vad dessa kan ställa till med. En kille berättar om en polare som ramlade ner på spåret. Han hade tagit flödder och dog där på spåret framför killens ögon. Jag blir berörd av de han berättar och förstår att denna skräckupplevelse alltid kommer finnas kvar i honom.

En tjej kommer in i rummet. Jag ser genast att hon skadat sig och frågar vad som hänt. Hon berättar att hon blivit rånad. Vi pratar en stund men läkaren väntr på henne så hon måste gå.

Några till kommer in, några av dem stannar kvar en stund men vissa går på en gång. En person beskriver hur jobbigt han tycker det är med den drogförsäljning som förekommer vid mottagningarna. Han säger att det är svårt att stå emot då frestelserna att köpa något är stor.

Vi pratar om metadonnedtrappning. De frågar mig hur jag upplevde avtändningen och hur lång tid det tog att bli ren.Flera av dem är livrädd för att sluta även fast några av dem säger att de egentligen vill. Jag säger att jag tror det är viktigt att låta saker och ting ha sin tid. En dag kanske man känner att man är redo. Eller så kanske man behöver sitt metadon resten av sitt liv. Att vara lyhörd för sig själv och försöka släppa självförebråelserna är en viktig del i processen vare sig man känner att man vill sluta med substitutionsbehandlingen eller inte.

En tjej kommer in i rummet och jag ser att hon är på strålande humör. Hon säger att hon mår bra och är jätteglad. Att se henne vid så gott mod gör även mig glad. Hon tar lite fika och vi småpratar ett tag. Hon visar även några nya plagg som hon nyligen inhandlat på en second hand butik.

Förmiddagen går mot sitt slut. Det är tomt i väntrummet eftersom mottagningen snart stänger. Plockar undan efter mig och ställer in mina grejer. Småpratar lite med en ersonal innan jag lämnar St:Eriksteamet för denna gång.

Skrivet av Linn Nystedt.