Sprututbyten: Superbytare i Finland

I Finland har man länge haft sprutubytesverksamheter, men de skiljer sig lite grann från dem i Sverige. Bl.a. har man något som kallas "Superbytare".

I Finland är det tillåtet för personer att få med sig stora mängder kanyler och sprutor från sprututbytesstationer, för att själva distribuera dessa till grupper som är svåra att nå på annat sätt. I huvudstadsregionen har man erfarenhet av dessa personer, som man kallar "Superbytare" (Supervaihtajat på finska).

I Finland har man länge haft sprutubytesverksamheter, men de skiljer sig lite grann från dem i Sverige. Bl.a. har man något som kallas "Superbytare".

I Finland är det tillåtet för personer att få med sig stora mängder kanyler och sprutor från sprututbytesstationer, för att själva distribuera dessa till grupper som är svåra att nå på annat sätt. I huvudstadsregionen har man erfarenhet av dessa personer, som man kallar "Superbytare" (Supervaihtajat på finska).

Marina Stendahl, som idag jobbar på en organisation för hemlösa människor med beroendeproblem, och som tidigare jobbat på A-klinikstiftelsen, Finlands motsvarighet till den öppna beroendevården i Sverige, säger att hon inte känner till att speciellt langare skulle vara involverade i distributionen.

Dessa personer är sådana som besöker sprutbytesstationerna, hämtar in stora mängder använda tyg från platser och som byts till rena. De har breda nätverk som de förser med rena kanyler. De personer de når är de som av en eller annan anledning valt, inte kan eller vill, uppsöka stationerna själv.

Enligt Marina kan de sänka tröskeln att använda de tjänster som sprututbytesstationerna erbjuder, som tester, läkarmöten, osv, men framförallt se till att rena kanyler finns tillgängliga på fältet.

Det går till så att superbytarna förbinder sig till att hämta in anonyma listor där de skriver in åldern, stadsdel, antalet utbytta kanyler och sprutor, personernas signatur, och om de uppsökt service inriktat för intravenösa brukare.

Stationerna som finansieras av Helsingfors stad har inte väckt någon speciell disskussion i media och fungerat väl.

Det är inte helt orimligt att anta att del langare också är superbytare. Frågan är om inte langare skulle vara ideala partners att också förse deras kunder med rena verktyg?

I Sverige finns det däremot inga planer på att ta efter Finland på detta sätt, men antal byten lär öka snabbt under 2017. I dagarna kommer nämligen Regeringens proposition som tar bort kommunvetot som länge stått i vägen för fler sprututbyten i landet.

 – Skitbra!
Det säger Niklas Eklund, från Stockholm Brukarförening, som anordnat deras eget sprutbyte sedan 2005.
 – Just klustertänkandet, att dem som säljer känner sina kunder väl, att det inte finns någon rädsla, alla känner alla, är ett effektivt sätt att nå fram till personer. Det är peertanken.

Skulle superbytare kunna fungera i Sverige?
 – Absolut, om det finns ekonomi för det. Det finns ett sånt sug efter verktyg.
 – De borde inte ens finnas en svart marknad överhuvudtaget. Det är helt galet att det existerar en svart marknad där folk betalar 50-100 kr för ett set. Folk borde få tag på dem till ett självkostnadspris. Verktygen borde inte kosta lika mycket som drogen.

Speciellt unga personer som börjat injicera och för folk på mindre orter är dessa superbytare extra viktiga, enligt Niklas.
 – Det är jättebra att det fångas upp tidigt och att man får tillgång till rena verktyg innan man smittas.

Sari från Finska Brukarföreningen, är en av dessa superbytare, och håller med Niklas.
 – Jag tycker det är väldigt bra om det finns folk som är superbytare. Vi har massor med folk som är oftast över 40, jobbar men är beroende på något och vill inte ha något att göra med sprutbytesplatser, dom vill inte möta folket som går där. Och jag fattar det väl för jag bor i Lahtis, en liten stad och jag hjälper gärna mina gamla polare.
 
 – Men jag tror att det är mycket bättre och lättare för alla om superbytaren inte själv behöver verktyg. Jag vet att om superbytarna använder hela tiden börjar dom deala dem. Men det funkar oftast bra med nästan alla superbytare, säger hon.
 – Nån 1-2 timmars kurs för superbytare skulle också vara bra, där de kan utbilda sig själva om att skydda sig och kanske berätta lite om HIV, HCV, HBV för dom som dom ger verktygen till.