Besök påSt:Eriksteamet onsdag den 28 september.

Denna tidiga onsdag morgon bjuder på hårt regn ch tät dimma. Den otroligt fina sommaren verkar ha dragit sig tillbaka till förmån för hösten. Jag brer smörgåsar och plockar ihop två påsar med fika. Sedan åker jag iväg mot Fridhemsplan.

Jag börjar som vanligt med att titta in i väntrummet men där är det tyst och tomt. Så jag plockar fram det jag har med mig och sätter på kaffet. Plötsligt kommer en person in i rummet. Det är han som varit uppe i utskrivningsnämnden nyligen. Jag blir så glad att se honom och få veta att han får gå kvar här på teamet. Den tid som varade i ovisshet och förtvivlan har enligt honom varit fullt av ångest och oro vilket jag verkligen kan förstå. Men nu får han fortsätta att komma hit och hämta sitt metadon.

Denna tidiga onsdag morgon bjuder på hårt regn ch tät dimma. Den otroligt fina sommaren verkar ha dragit sig tillbaka till förmån för hösten. Jag brer smörgåsar och plockar ihop två påsar med fika. Sedan åker jag iväg mot Fridhemsplan.

Jag börjar som vanligt med att titta in i väntrummet men där är det tyst och tomt. Så jag plockar fram det jag har med mig och sätter på kaffet. Plötsligt kommer en person in i rummet. Det är han som varit uppe i utskrivningsnämnden nyligen. Jag blir så glad att se honom och få veta att han får gå kvar här på teamet. Den tid som varade i ovisshet och förtvivlan har enligt honom varit fullt av ångest och oro vilket jag verkligen kan förstå. Men nu får han fortsätta att komma hit och hämta sitt metadon.

Några till kommer in i rummet, tar av fikat och slår sig ner. En av personerna säger att utskrivningarna på just detta team verkar vara alltför många. Han frågar om vi i föreningen har någr siffror på antal personer som skrivs ut på respektive team. Jag lovar honom at fråga mina kollegor på föreningen eftersom jag själv inte har någon aning.

Det stundande amerikanska valet kommer på tal. Spekulationerna kring detta är många. En av personerna verar kunna det här med politik. Han redogör för en massa fakta och det slår mig ännu en gång att personerna i det här rummet är väldigt smarta. En grupp som oftast smutskastas är egentligen individer med värdefulla kunskaper och erfarenheter.

Det finns människor på mottagningen som känner att personalen här inte tycker om dem, att vissa i personalen verkar ogilla patienterna. Jag har hört de säga det förr och jag blir lika ledsen varje gång jag hör det. Det är verkligen tråkigt att människor ska behöva känna att deras behandlare och läkare har en fientlig inställning til brukare.

Jag hinner just tänka att jag tycker det är lite folk här idag så kommer plötsligt en massa människor in i rummet. Många är blöta efter att ha kommit utifrån i regnvädret. Jag kokar mer kaffe. Några kommer in men går på en gång, några stannar kvar ett tag.

En kille frågar mig om brukarföreningen och vad vi gör. jag berättar kortfattat om vår verksamhet och att han alltid är välkommen till oss. Han skriver ner adressen och telefonnumret till oss.

En tjej kommer in och slår sig ner. Hon vill snacka så jag slår mig ner vid hennes bord. Hon berättar att hon är på väg att få en sysselsättning. Hennes glädje över detta är påtaglig. Jag berättar hur viktigt mitt eget engagemang med brukarföreningen är. Hur gott det gjort och gör mig att få vara volontär i föreningen.

Denna förmiddag går fort. Fikat är slut och kaffet likaså. Jag börjar plocka undan och torkar av borden. Sedan tackar jag dem alla för idag och säger på återseende om en vecka.

Skrivet av Linn Nystedt.