Besök på Rosenlunds beroendemottagning torsdag den 15 september.

Sensommaren visar sig från sin bästa sida och bjuder på en solig morgon och värme i luften. Väl framme på mottagningen åker jag hissen upp och ringer på dörren till mottagningen. Personalen låser upp åt mig så att jag kan fixa fikat. Kokar kaffe och lägger fram det jag har med mig dvs bröd, kakor, mjölk, socker servetter och plastmuggar.

Det är rätt tomt i väntrummet idag och jag tror det beror på att vädret är fint. Efter tag kommer en person in. Hon tar fika och slår sig ner. Vi snackar om allt från benzodiasepiner och det beroende som tabletterna medför, barn och fina namn. En till person kommer in, frågar om hon får ta med sig en smörgås varpå jag säger "såklart".

Sensommaren visar sig från sin bästa sida och bjuder på en solig morgon och värme i luften. Väl framme på mottagningen åker jag hissen upp och ringer på dörren till mottagningen. Personalen låser upp åt mig så att jag kan fixa fikat. Kokar kaffe och lägger fram det jag har med mig dvs bröd, kakor, mjölk, socker servetter och plastmuggar.

Det är rätt tomt i väntrummet idag och jag tror det beror på att vädret är fint. Efter tag kommer en person in. Hon tar fika och slår sig ner. Vi snackar om allt från benzodiasepiner och det beroende som tabletterna medför, barn och fina namn. En till person kommer in, frågar om hon får ta med sig en smörgås varpå jag säger "såklart".

Jag kommer så småningom på idén att ta med mig fikat ut i det fina vädret. Så jag gör i ordning kaffe med mjälk, smörgåsar och kakor. Lägger allt i en papperspåse och åker ner till huvudentren. Ute sitter flera stycken från teamet. Jag dukar upp allt på träbordet på gräsmatten och säger att de gärna får ta för sig.

Det är flera stycken som kommer och slår sig ner och tar av fikat. De flesta känner jag igen men några är nya ansikten. Vi sitter i solen och småpratar ett tag. Det känns så bra att vi kan sitta ute i friskluften denna fina torsdag så här i mitten av månaden. De frågar lite om Brukarföreningen och min roll där. Jag berättar med stolthet om oss och vår verksamhet.

När fikat är slut och vi suttit ett tag och snackat är det dags för mig att gå. Jag ber dem vara rädda om sig och säger på återseénde om två veckor eftersom jag nästa torsdag är bortrest.

Skrivet av Linn Nystedt.