Besök St:Eriksteamet onsdag den 14 september.

?Onsdag igen vilket betyder besök på teamet. Med en fylld papperspåse beger jag mig iväg. När jag kommer fram börjar jag med att titta in i besöksrummet för att heja på de som är där. Det är rätt tomt där inne så jag går och fixar fikat. brygger kaffe och dukar fram smörgåsaroch kakor. Allteftersom fylls väntrummet på och plötsligt är det fullt med folk där inne.

En kille har med en tidning som innehåller reportage om hepatit c. Jag läser igenom artikeln och tycker den är bra. Att den fyller på med fakta kring viruset. Han som äger tidningen berättar att hans lever varit väldigt illa däran efter flera år som drabbad. Men tack vara den nya behandlingen har han blivit bra.

?Onsdag igen vilket betyder besök på teamet. Med en fylld papperspåse beger jag mig iväg. När jag kommer fram börjar jag med att titta in i besöksrummet för att heja på de som är där. Det är rätt tomt där inne så jag går och fixar fikat. brygger kaffe och dukar fram smörgåsaroch kakor. Allteftersom fylls väntrummet på och plötsligt är det fullt med folk där inne.

En kille har med en tidning som innehåller reportage om hepatit c. Jag läser igenom artikeln och tycker den är bra. Att den fyller på med fakta kring viruset. Han som äger tidningen berättar att hans lever varit väldigt illa däran efter flera år som drabbad. Men tack vara den nya behandlingen har han blivit bra.

En annan person i rummet verkar hängig och jag ser att han inte mår bra. Frågar varför han mår som han mår. Han säger att det är magen som krånglar. En person slår sg ner bredvid mig. Han säger att han är väldigt orolig eftersom han är uppe i utskrivningsnämnden. Han vet inte om han får vara kvar. Åker han ut är det enda han får en två veckors nedtrappning. Det låter väldigt jobbigt då jag vet att metadon behöver trappas ut långsamt. Känner en spontan oro för killen som jag träffat här under lång tid. Kramar om honom och önskar honom lycka till. Han får även numret till föreningen och jag säger att han gärna får höra av sig til oss om han vill.

Det är verkligen mycket folk här idag. Kaffet har en rykande åtgång och jag kokar mer. En tjej sätter sig ner och berättar om då hon var inlagd på avgiftning. Hur personalen inte hade tid med patienterna, att de inte lyssnade på dem.

En annan tjej kommer in och slår sig ner. Hon är på gott humör och jag blir så glad att se henne vid gott mod. Hon tar kaffe och börjar snacka. Hon berättar om överläkaren som hon gillar. Hur läkaren tar sig tid och förklarar varför de inte vill skriva ut benzodiasepiner. Hennes förklaring handlar om hur just benzodiasepiner sätter igng andra sug och många gånger leder till återfall.

Fikat är slut och rummet börjar tömmas. När jag dukat undan min saker så gör jag sällskap med de andra ut. Solen skiner och det är varmt. Vi röker en cigarett och sedan önskar jag dem alla en fortsatt bra dag, ber dem vara rädda om sig och säger hejdå för denna gång.

Skrivet av Linn Nystedt.