Brukardagen i Stockholm

Den 21 juli är sedan några år tillbaka en minnesdag för att hedra och minnas våra vänner som inte längre lever. Upphovet till denna dag kom till genom brukarföreningar i flertalet länder.
 
Vi i Stockholms brukarförening hade planerat dagen och även gått ut med information gällande eventet. Redan klockan tolv möttes vi upp på Sergels torg, även kallat plattan. Det hela drogs igång med utdelande av läkemedlet naloxon. Ett läkemedel vilket häver överdoser hos narkomaner och därmed räddar liv. Niklas visade hur injektionen på bästa sätt kommer till nytta för en person som är på väg in i medvetslöshet. Han höll också en kortfattad kurs i hur man ger hjärt- och lungräddning.
 

Den 21 juli är sedan några år tillbaka en minnesdag för att hedra och minnas våra vänner som inte längre lever. Upphovet till denna dag kom till genom brukarföreningar i flertalet länder.
 
Vi i Stockholms brukarförening hade planerat dagen och även gått ut med information gällande eventet. Redan klockan tolv möttes vi upp på Sergels torg, även kallat plattan. Det hela drogs igång med utdelande av läkemedlet naloxon. Ett läkemedel vilket häver överdoser hos narkomaner och därmed räddar liv. Niklas visade hur injektionen på bästa sätt kommer till nytta för en person som är på väg in i medvetslöshet. Han höll också en kortfattad kurs i hur man ger hjärt- och lungräddning.
 
Sedan gick vi tillsammans till Kulturhusets café för att äta en lättare lunch. Med lite mat i magen och en välbehövlig paus i skuggan var vi redo att åka vidare. I föreningens lokal vid Globen var det mesta förberett. Vi packade våra kylväskor med potatissallad, korvar, grönsaker och diverse tillbehör. Sedan åkte vi tillsammans till Årstaviken där våran minneshögtid väntade.
 
Trots den sena eftermiddagen stod solen högt på himlen. Allteftersom fylldes vår gemenskap på av människor som valt att komma hit för att minnas och hedra de liv som gått till spillo under året. Det lilla frö som en gång planterats just här hade vuxit till ett litet träd med gröna blad och robust stam djupt förankrad i marken.
 
Med lågmäld röst och famnen full av rosa rosor öppnade Kicki upp för kvällen. De som ville fick en ros, en blomma som symboliserade det liv som tyvärr avslutats för tidigt. Vi stod där tillsammans intill trädet och med solen vilande likt en kappa över viken. De som ville fick även säga något. Efteråt lade vi rosorna i vattnet där tillsammans fick sprida ett slags ljus i den djupaste förtvivlan.
 
Guppandes på vattenytan bildade våra blommor en tavla av minnen. Minnen som vi denna kväll delade med varandra.
 
Sedan tändes grillarna och maten packades upp. Med doften av grillad majs och hemgjord potatissallad avslutade vi vår kväll vid Årstaviken.
 
Vi hade samlats för att dela smärtan och förlusten. Men vi stod samtidigt där tillsammans intill trädets livskraftiga stam i våran kamp för alla brukares rätt till ett liv.