Besök på Rosenlund torsdag den 28 juli.

 ?Med en välfylld papperspåse beger jag mig denna morgon mot Söder och Rosenlunds beroendemottagning. Kliver av bussen på Ringvägen och går mot sjukhuset. Vid ingången möter jag en tjej som jag vet att går här på mottagningen. Hejar på henne och säger att hon är välkommen upp på fika.

En personal låser upp dörren efter att jag presenterat mig och berättat varför jag är här. Kaffeautomaten som finns inne på mottagningen är fortfarande trasig och då känns det extra bra att jag kan erbjuda patienterna en kopp med nybryggt.

 ?Med en välfylld papperspåse beger jag mig denna morgon mot Söder och Rosenlunds beroendemottagning. Kliver av bussen på Ringvägen och går mot sjukhuset. Vid ingången möter jag en tjej som jag vet att går här på mottagningen. Hejar på henne och säger att hon är välkommen upp på fika.

En personal låser upp dörren efter att jag presenterat mig och berättat varför jag är här. Kaffeautomaten som finns inne på mottagningen är fortfarande trasig och då känns det extra bra att jag kan erbjuda patienterna en kopp med nybryggt.

Jag dukar fram ostsmörgåsar, mjölk, muggar och diverse tillbehör. Brygger en stor kanna med kaffe och sätter mig sedan i soffan. Två personer kommer in i rummet, pratar lite och tar fika. De säger att mottagningen tycks kasta ut folk hur som helst vilket enligt dem skapar otrygghet bland alla som går här.

Plötsligt kommer en tjej in i rummet, hon hejar glatt och jag känner igen henne från förra gången jag var här. Då pratade vi en hel del. Hon tar fika och slår sig ner bredvid mig. Berättar om en jobbig tid, återfall och uppbrott från killen.

Hon berättar även om det soc hon har och alla svikna löften från dessa myndighetspersoner. En gång blev hon lovad att få komma till ett stödboende, det mesta var klart men några dagar innan så fick hon veta att hon inte fick komma dit. En månad fick hon för lite pengar utan någon rimlig förklaring. Hon berättar även om alla gånger hon ringer dig och försöker få tag på sin handläggare utan att lyckas. De säger att de ska ringa tillbaka men det gör de aldrig.Jag berättar för tjejen att vi på Brukarföreningen kan bistå henne i möte med tex socialen. Hon vill komma till oss imorgon fast hon inte vet om hon vågar. Ger henne vårat nummer och säger att hon kan ringa så kan jag möta upp henne utanför om det känns bättre.

Plötsligt fylls rummet med massor av människor. Jag tar fram mer smörgåsar och kokar en till kanna kaffe. I soffan sitter flera personer med kaffekoppen i handen och smörgåsen på bordet. Jag får denna torsdag verkligen ta del av dessa människors resa. Jag får höra om en barndom som varit fylld av jobbiga händelser. Upplevelser, tankar, vardagliga episoder och substitutionsbehandlingens för och nackdelar.

När jag så småningom ska plocka undan och gå därifrån så känner jag en slags glädje, en positiv känsla för att jag börjar lära känna flera av dem. Och deras uppskattning över att jag bjuder på fika är så äkta. Att jag kan göra något genom att vara där, förse dem med något att äta och samtidigt snacka om sådant som är viktigt för dem.

Skrivet av Linn Nystedt.