Besök Rosenlunds beroendemottagning torsdag den 14 juli.

?Strul i kollektivtrafiken denna morgon bidrog till att resan till Rosenlund drog ut på tiden. Men efter promenad, tunnelbana och buss kom jag slutligen fram. Solen stod högt på himlen och de vackra vyerna över staden var slående.

Framme vid sjukhuset åker jag hissen upp fem våningar. Det ser tomt ut så jag börjar med att klistra upp några affischer gällande den kommande minnesdagen. Åker ner igen och går ut. På en bänk en liten bit därifrån ser jag några personer som jag känner igen. Jag går fram till dem och säger "Hej". De känner igen mig. Berättar lite om minnesdagen och ger dem ett varsitt papper där det står tid, plats och datum. Frågar om de är sugen på fika. De vill de mer än gärna ha så jag säger att de kan komma upp om tio minuter.

?Strul i kollektivtrafiken denna morgon bidrog till att resan till Rosenlund drog ut på tiden. Men efter promenad, tunnelbana och buss kom jag slutligen fram. Solen stod högt på himlen och de vackra vyerna över staden var slående.

Framme vid sjukhuset åker jag hissen upp fem våningar. Det ser tomt ut så jag börjar med att klistra upp några affischer gällande den kommande minnesdagen. Åker ner igen och går ut. På en bänk en liten bit därifrån ser jag några personer som jag känner igen. Jag går fram till dem och säger "Hej". De känner igen mig. Berättar lite om minnesdagen och ger dem ett varsitt papper där det står tid, plats och datum. Frågar om de är sugen på fika. De vill de mer än gärna ha så jag säger att de kan komma upp om tio minuter.

Åker upp igen och ringer på. En personal följer med och öppnar dörren till rummet där korgen och bryggaren står. Hon berättar att deras kaffeautomat är trasig så patienterna har inte kunnat dricka något kaffe idag. Då känns det verkligen bra att jag kan erbjuda dem detta. Tar fram kakor, mjölk, socker och muggar. Brygger en full kanna kaffe och sätter mig sedan och väntar.

Efter en stund dyker de upp. Kaffet är klart och de fyller på sina koppar, tar kakor och sätter sig sedan. Vi börjar snacka. En av dem berättar att han väntar på att få förtidspension. Att vara beroende av socialen är osäkert och fyllt med krav enligt honom. Samtalet kommer sedan att handla om metadon, att vara beroende och lite avtrubbad som en av dem uttrycker sig. Jag försöker få honom att se den andra sidan också, dvs att medicinen för många ger en möjlighet att låta bli drogerna och slippa allt som följer med ett dagligt användande av tex heroin. Han håller med. En annan kille i rummet säger att han är sugen på att flytta utomlands. Sedan kommer samtalet in på HIV, ebola, hepatit C och andra sjukdomar. Två av de som sitter i rummet väntar på att snart få ta del av den nya behandlingen för hepatit C. Det glädjer mig och jag önskar dem lycka till.

Efter ett tag reser de sig och gör sig i ordning för att gå ut i solen. De tackar mig flera gånger för att jag bjöd dem på fika idag. Berättar att jag inte kommer hit nästa torsdag men att jag sedan ska försöka komma hit regelbundet. 

När de har gått sitter jag kvar ett tag. Det kommer slutligen ett par till. Jag säger att de gärna får ta fika varpå de fyller på med kaffe, kakor och går sedan. När rummet är tomt så plockar jag ihop. Låser in min korg och stänger igen dörren efter mig. Åker hissen ner och lämnar mottagningen och Rosenlunds sjukhus för denna gång.