Ordförande om resan med den svenska regeringsdelegationen (UNGASS 2016)

 

UNGASS 2016

Mötet hölls i FN-huset i New York mellan 19-21 april, 2016.

 

UNGASS 2016

Mötet hölls i FN-huset i New York mellan 19-21 april, 2016.

Först lite historik. Förra UNGASS-mötet hölls 1998, alltså 18 år sedan. Då bestämde världens länder att världen år 2008 skulle vara ”drogfritt”, och slagordet ”yes, we can do it” kom till världen. År 2003 hölls ett mid-term möte på FN i Wien. Mötet var sammankallat av dåvarande chefen för UNODC (united nations office on drugs and crime) Antonio Maria Costa, och sedan dess så har UNGASS år efter år blivit uppskjutet. Till sist lyckades FN bestämma sig för ett år och ett datum, nästa UNGASS skulle hållas år 2019! Men då började ett flertal länder träta, och tyckte att mötet låg för långt bort i tiden, då beslöt sig FN tidigarelägga mötet till april 2016. Efter att det var beslutat så följde en intern kamp mellan FN-kontoren i Wien och NYC om var mötet ska hållas – den kampen vanns som vi nu vet av NYC-kontoret. Varför var det då så viktigt kan vi tycka – men UNGASS-mötet var det första på 18 år och då förstår vi att det ligger mycket prestige om vilken stad som får mötet och världens blickar på sig.

Hur kom det sig att jag blev en del av den Svenska regeringsdelegationen?

Tror det var i aug-sep 2015 som jag fick ett eMail av Lina Pastorek (kansliråd socialdepartementet) med en inbjudan att delta i möten inför UNGASS 2016, en inbjudan jag inte kunde tacka nej till. Förutom jag som rep från Svenska Brukarföreningen (SBF) så fanns där rep:s från Statsmissionen, RNS, AMD, IOGT-nto, Alec Carlberg och några till vars namn jag inte minns.

På mötet diskuterade vi olika frågeställningar departementet hade inför NYC. Vi fick även möjlighet att framföra frågor som låg respektive NGO varmt om hjärtat. Departementet inbjöd till totalt 2 möten inför UNGASS.

17 april 16:15 lyfter mitt plan från Arlanda till Köpenhamn för byte av plan för flygresan över Atlanten. Som Triss-reklamen säger ”plötsligt händer det” och just det hände mig i Köpenhamn. Vid incheckningen byttes mitt ECO-boardingkort ut och jag fick ett nytt med ett stort C. Jag fick en OP-uppgradering till business på grund av en proppfull ECO. Planet lämnar CPHG i tid och landar på Newark i NYC lokal tid 21:15.

Att gå igenom US imigration blev lite scary – man har ju sett några avsnitt av dokusåpan om flygplatserna i NYC. Kom igenom utan problem, vill bara tillägga att man inte direkt känner sig välkommen till US efter att ha mött deras lite sura imigration officers. Hämtar min väska från rullbandet som kom ut som en av de första. Gick sen direkt ut till taxistolpen och tog en taxi till meatpacking district där mitt hotell för första natten låg. Men på planet gjorde jag misstaget att sova i 6 timmar – något jag inte skulle gjort då flygningen så att säga gick i fel riktning samt va en dagflygning. Det straffade mig hårt då jag inte kunde sova första natten.

Dagen efter (18april) checkade jag in på hotellet där resten av delegationen också bodde. Efter att jag checkat in så promenerade jag de ca: 150 m ner till FN-byggnaden. Stötte direkt ihop med Peter Söderlund (X-cons), Damon Barrett och Daniel Wolfe (OSI) Eftermiddagen gick åt att bekanta sig med FN-byggnaden, men måste erkänna att jag under de 4 dagarna alldrig fick ngt bra grepp om byggnaden.

Tisdag 19 april kl 10:00 var delegationen kallade till ett möte på Svenska FN-kontoret på Dag Hammarskiöld plaza. Mötet leddes av minister Gabriel Wikström med bisittare Lina Pastorek. Vi gick där igenom de kommande dagarnas program med civilsamhällets side-events.

Vad var då mitt uppdrag som världens enda brukarrepresentant i en regeringsdelegationen? Jag bestämde mig redan första dagen att göra det jag är bra på och det är att nätverka – och det gick som vanligt hur lätt som helst. De flesta och bästa samtal får man som alltid på stora möten och konferenser ”på trappan” där NGO:rep hängde runt och diskuterade frågor som våra mänskliga rättigheter. Många av NGO:s hade redan hört talas om att jag var en del av den Svenska delegationen, ngt som runt om i världen gett SE respekt, men alla var liksom lite förbryllade av SE:s svängning i drogfrågan.

Många av representanterna känner jag sedan många år men blev också av dom presenterad för nya bekantskaper.

De NGO:s som var på plats i NYC och som jag hade samtal med var samtliga ytterst nyfikna på den nya mer positiva hållning som nu hördes från SE.

I samtalen beskrev jag vad som nu sker/skett i SE på området narkotikapolitik och hälso- och sjukvård. SE har under flera år, kanske decennier haft stämpeln på sig att vara ett land med en hemsk narkotikapolitik. På grund av det så har SE hamnat i sällskap med b,la Ryssland – detta är nu ett problem för SE ministern. Arbetet med att tvätta bort den stämpeln har påbörjats. Vidare kunde jag betona att det även diskursmässigt har förändrats vilket både är glädjande och mycket viktigt. Tog även upp det viktiga arbetet som socialdepartementet påbörjat om mer brukarinflytande, både för den enskilde individen samt för de patient och brukarorganisationer som arbetar på sina respektive och unika områden. Kunskaperna som individer och organisationer innehar måste tas tillvara. Något som jag jag kunde uttolka i mina samtal var förvåningen över hur SE ekonomiskt finansierar civilsamhället, men framför allt att även NGO:s som kritiserar förd politik också får bidrag.

Frågan om brukarinflytande är inte ett helt enkelt område, men vi har kommit långt i SE. Men inom professionen, bland myndigheter, kommuner och landsting så finns en vilja att göra rätt men ofta blir det inte så bra – men det beror även på brist på kunskap att sitta i möten inom vårt eget kollektiv.

Men SE har här ett stort försprång gentemot andra länder. Här skulle en handbok/manual om brukarinflytande behövas ta fram, något SBF gärna skulle kunna producera. Några av NGOrep frågade just efter en sådan, jag bad dom höra av sig till SBF så skulle dom få svar på sina funderingar.

Inom ”våra” egna internationella kretsar [1], [2], [3] så har bilden om SE som ett extremt land som även bryter mot dom mänskliga rättigheterna gentemot människor som använder narkotika funnits i många, många år. Så, när jag inför dom kunde bekräfta det dom redan hört samt berätta om vad SE nu gör och står för, så blev deras förundran stor. 

Några höjdpunkter:

  • Jag deltog vid rundabordssamtalet om mänskliga rättigheter. Fick i korridorssamtal av många höra beröm för Gabriel Wikströms anförande som han höll i samband med rundabordssamtalet om mänskliga rättigheter. 
     
  • I övrigt har jag fokuserat på att prata med folk i korridorerna och delta vid olika sidoarrangemang. Genom att jag själv har hepatit-c så är frågan om prevention, smittskydd och behandling av HCV viktigt för att spridningen av hepatit-c och Hiv ska minska.
     
  • Jag har talat med representanter från Indien och Thailand om brukarinflytande och vad det innebär. Fick även till ett samtal med Obamas Narkotikasamordnare Michael Botticelli från USA.
     
  • Jag blivit erbjuden av Daniel Wolve från Open Society Foundation att skriva en artikel/blogg till deras hemsida om den ”unika” händelsen att jag var med i NYC som brukarrepresentant. Fokus skulle då ligga på den svenska regeringens ställningstagande om ”user involvement” och den mjukare framtoningen från SE.
     
  • EHRN (European Harm Reduction Network), IHRA (International Harm Reduction Association) och en stor Portugisisk NGO APDES (http://www.apdes.pt/en) var mycket förvånade över att Sverige blev det första landet att ha med sig en brukarrep, dom var också nyfikna på varför jag var med i den delegationen, samtalade med dem från och till under dagarna. Förutom ovan nämnda så tillägga att jag samtalat med ett flertal andra viktiga NGO reps.

Om jag själv ska betygsätta mitt arbete så får det bli ett godkännande, inte helt perfekt. Till det hade jag behövt en presentation i ngt av side-eventen. Följde instruktionen. Ordet avkriminalisering har inte nämnts förutom om jag fått frågan om SE:s hållning i frågan. Då har jag bara sagt att SE fokuserar mer på andra frågor och om man ville ha svar så hänvisade jag till departementet för frågor.

Med vänliga hälsningar Berne Stålenkrantz ordf Svenska Brukarföreningen.

 


[1] INPUD (International network of people who use drugs)  www.facebook.com/INPUD

[2] EuroNPUD (European network of people who use drugs) www.facebook.com/EuroNPUD

[3] ANPUD (Asian network of people who use drugs) www.facebook.com/ANPUD