Under senare år har antalet barn, ungdomar och vuxna i Sverige som fått diagnosen adhd (attention deficit hyperactivity disorder – uppmärksamhetsstörning/hyperaktivitet) ökat.
I takt med detta har alltfler patienter fått läkemedel mot adhd.
Ny forskning, nya läkemedel och utökade indikationer har tillkommit, varför den tidigare behandlingsrekommendationen nu har uppdaterats.
Om beroende står det att läsa bl.a.:
"Vid samtidigt skadligt bruk eller beroende måste risken för felanvändning vägas mot risken för underbehandling av adhd.
Med hänsyn till CS-läkemedels verkningsmekanismer måste risken för skadligt bruk och beroende samt felaktig användning (till exempel spridning) värderas före och under behandling. Flera studier har noterat en minskad risk för framtida skadligt substansbruk hos barn och ungdomar som behandlats med CS-läkemedel för adhd. Det finns dock även studier som inte kunnat påvisa en skyddande effekt av CS-läkemedel, men som inte heller visat att dessa skulle öka risken för framtida skadligt bruk eller beroende.
Farmakodynamiska skäl talar för att långverkande CS-läkemedel har något lägre beroendepotential än kortverkande, varför sådana bör väljas i första hand. Snabbt insättande effekt innebär en potentiellt ökad risk för skadligt bruk eller felaktig användning.
Förskrivning av CS-läkemedel till personer med adhd och samtidigt skadligt bruk eller beroende bör endast göras av förskrivare med kunskap om handläggning av sådan
samsjuklighet.
Atomoxetin och guanfacin saknar beroendepotential."
Vill du läsa rekommendationerna finns de att läsa i sin helhet: lv.se/adhd