St:Eriksteamet onsdag den 6 april

Vaknar och hör regnet smattra mot rutan. Jag kliver upp för att förbereda fikat som jag denna dag ska ha med mig till teamet. Jag gör i ordning en förpackning rotfruktskusar med smör och ost. Jag tar även med mig ett paket med fyllda kex. Sedan beger jag mig iväg i rusningstrafiken.

Vaknar och hör regnet smattra mot rutan. Jag kliver upp för att förbereda fikat som jag denna dag ska ha med mig till teamet. Jag gör i ordning en förpackning rotfruktskusar med smör och ost. Jag tar även med mig ett paket med fyllda kex. Sedan beger jag mig iväg i rusningstrafiken.

Hejar på personal och patienter som jag möter i korridoren. De flesta är bekanta ansikten och  jag känner mig alltid glad av att möta dem alla igen. Jag kokar sedan kaffe och lägger fram tillbehören. Det sitter två stycken killar i rummet. Den ena känner jag igen men den andra har jag aldrig sett förut. Han säger att han mår dåligt eftersom han inte fått dricka sin dos ännu. Han måste lämna urinprov först. Den andra personen som jag träffat flera gånger pratar på. Och samtalet kommer att handla om allt från resor, bostad och en lågt prioriterad vård för oss som brukar droger. Jag låter honom styra samtalet vilket jag tycker är viktigt. Jag finns där för dem och försöker vara lyhörd för det som de vill ventilera eller lyfta.

Det kommer in en kille i rummet som ser alldeles blåslagen ut. Frågar om han har ont men han säger att det ser värre ut än det är. Fikat har en rykande åtgång och jag fyller på med både kaffe, smörgåsar och kakor.

Ssta timmen kommer flera stycken och det är många personer i rummet. Men många tar fika eller rusar vidare till läkarsamtal eller andra inbokade saker. Plötsligt dyker en tjej upp. Hon kommer fram till mig och säger att hon har något hon måste prata med mig om. Jag lyssnar då hon förklarar att hon har problem med teamet och löften som inte infrias. Hur hon finner situationen påfrestande och destruktiv. Hon frågar när jag är på föreningen nästa gång. Då hon får veta att jag är där på måndag så bestämmer vi att hon kommer dit då. Jag förklarar också att jag inte vet hur man exakt går till väga för att lösa hennes problem med teamet, om det överhuvudtaget går att lösa. Men jag stöttar henne så gott jag kan och kollar med mina mer insatta kollegor på måndag.

Sista halvtimmen är jag ensam med en äldre person i rummet. Han börjar prata och berättar hur ont han har på grund av en infektion i munnen. Han äter pencilin vilket ska göras i sex dagar. Jag säger åt honom att försöka hålla ut. Om tre dagar är kuren slut och då borde det börja släppa. Han pratar på om bromsmedicinering, avtrubbade sinnesintryck och barndomens röda katt som följde honom överallt.

Jag plockar undan fikat och torkar av bordet. Klockan är strax efter elva och förmiddagen på teamet är till ända. Jag drar på mig min jacka som fortfarande är fuktig av morgonens regn. Jag säger sedan hejdå till mina vänner och lämnar mottagningen för denna gång.

Skrivet av Linn.