Rapport från St:Eriksteamet onsdag den 30 mars

Onsdagen är här igen. Solen skiner. Jag förbereder det jag ska och åker iväg. Promenerar Fleminggatan fram med den vita påsen i handen. Det känns som våren är här nu. När jag kommer till ingången möts jag av två personer som står och röker. Tjejen frågar om jag har smörgåsar med mig. Jag svarar "ja" och hon blir glad eftersom hon är hungrig.

Onsdagen är här igen. Solen skiner. Jag förbereder det jag ska och åker iväg. Promenerar Fleminggatan fram med den vita påsen i handen. Det känns som våren är här nu. När jag kommer till ingången möts jag av två personer som står och röker. Tjejen frågar om jag har smörgåsar med mig. Jag svarar "ja" och hon blir glad eftersom hon är hungrig.

Jag går upp för trappan och genom den lilla korridoren. Hejar på personalen. Dukar fram två fat med ostsmörgåsar och ett annat med pepparkakor. Det sitter en person i soffan. Jag säger att han gärna får ta fika. Han hämtar en smörgås och berättar sedan att han numera går här varje dag. Något har hänt som gör att han i dagsläget är tvungen att dagligen komma hit för att hämta sitt metadon. Jag berättar att jag kommer från Brukarföreningen och att jag är här varje onsdag och bjuder på fika. Tjejen kommer in i rummet, plockar på sig mackor som hon genast börjar äta. Känns bra att jag kan erbjuda henne något som mättar hennes tomma mage.

Det är lugnt på teamet idag. Några stycken kommer in, tar kaffe och går sedan. Jag passar på att fråga de som dyker upp, om de har testat sin lever. Papprena med informationen om infektionskliniken i Huddinge ligger i min väska. Men glädjande nog har de jag pratar med kollat upp sina värden och jag får även veta att några av dem tillfrisknat genom den nya medicineringen eller att deras hepatit C läkt ut på egen hand.

En kille kommer in i rummet och slår sig ner. Vi snackar. Han berättar om idioter till polare som funnits i hans liv men också om så kallade lågtröskelboende där han en gång hållt till. Han vill att jag ska kolla upp vad det kostar per dygn att vistas på ett sådan boende. Jag lovar att jag ska kolla med mina kollegor på föreningen som kanske har denna information.

Sista halvtimmen är jag ensam i rummet. Sitter och skriver i min anteckningsbok. Så kommer en personal in och reagerar på tystnaden. Vi pratar lite varpå jag passar på att få klarhet på det egentliga namn som mottagningen har. Så nu har jag fått veta att denna mottagning heter St:Eriksteamet och därför kommer jag i fortsättningen skriva det.

En förmiddag på teamet är snart till ända. Jag plockar ihop mina saker men låter de smörgåsar som finns kvar stå på bordet stå där ifall någon kommer senare och vill ha något att äta. I trappan på väg ut möter jag en person som jag förra gången pratade en hel del med. Vi hejar på varandra och jag säger att det finns smörgåsar kvar. Jag får till svar att det är mig han vill prata med. Jag säger att vi kan sätta oss en stund innan jag går. Han frågar när jag kommer nästa gång och säger att vi kan ta det då istället.

Jag lämnar St:Eriksteamet för denna gång. Känner en tacksamhet över att jag får möjligheten att vara där för dem. Solen skiner fortfarande när jag promenerar mot tunnelbanan och jag ser fram mot att vara tillbaka om en vecka.

Skrivet av Linn. 

%d bloggare gillar detta: