Västermalmsmottagningen onsdag den 2 april.

Jag börjar morgonen med att plocka ihop en påse med hembakade havrekakor och en annan med nygjorda ostsmörgåsar. Sedan beger jag mig iväg mot Västermalm.

Jag är där lite tidigare denna onsdag eftersom jag behöver gå lite tidigare idag. Jag börjar som vanligt med att titta in i patientrummet men där är tomt. Går sedan och gör i ordning fikat. Ett fat med kakor och ett med smörgåsar. Går in och sätter mig.

Det har dykt upp en kille som sitter i soffan. Han småpratar lite och tar lite fika. Sedan kommer en annan kille in som jag numer känner igen. Han sätter sig vid mitt bord och berättar om sina barn och hur jobbigt han upplever att det är med hans ex som smutskastar och försöker få barnen att tycka illa om sin far.

Jag börjar morgonen med att plocka ihop en påse med hembakade havrekakor och en annan med nygjorda ostsmörgåsar. Sedan beger jag mig iväg mot Västermalm.

Jag är där lite tidigare denna onsdag eftersom jag behöver gå lite tidigare idag. Jag börjar som vanligt med att titta in i patientrummet men där är tomt. Går sedan och gör i ordning fikat. Ett fat med kakor och ett med smörgåsar. Går in och sätter mig.

Det har dykt upp en kille som sitter i soffan. Han småpratar lite och tar lite fika. Sedan kommer en annan kille in som jag numer känner igen. Han sätter sig vid mitt bord och berättar om sina barn och hur jobbigt han upplever att det är med hans ex som smutskastar och försöker få barnen att tycka illa om sin far.

Senare kommer en annan bekant in i rummet. Han tar en kaka och vi börjar sedan att prata som vi alltid gör när vi ses här på onsdagarna. Samtalet handlar om allt från metadonets inverkan på magen, gamla ravefester och förtvivlan över att en gång ha blivit utkastad från behandlingen.

Efter ett tag plockar jag ihop mina grejer och säger att jag behöver gå. Lämnar de kakor och smörgåsar som finns kvar. Talar även om att jag nästa vecka är bortrest men att jag kommer tillbaka om två veckor.

Då jag kommer ner till utgången står där några och röker. En kille som för ca två veckor sedan blivit utkastad ur programmet står också där och jag blir så himla glad att se honom. Frågar hur han har det varpå jag får till svar att han faktsikt har det okej, att det gått rätt bra hittills.

Jag ber honom och de andra att ta hand om sig, sedan går jag därifrån för denna gång.

Kommer sakna dem nästa onsdag och påminns ännu en gång hur värdefullt och viktigt det är för mig att kunna göra något genom att bara finnas där för dem.

Skrivet av Linn.