The Human Rights of People who Use Drugs – Deklaration av mänskliga rättigheter för människor som använder narkotika

The Human Rights of People who Use Drugs eller Deklaration av mänskliga rättigheter för människor som använder narkotika är ett dokument framtaget av vår internationella förening INPUD (The International Network of People who Use Drugs).

Det är en samling rättigheter för/av människor som använder narkotika, strukturerade runt ett konsensusutlåtande från INPUD som i sin tur bygger på redan etablerade och erkända mänskliga rättigheter.

 

Grundläggande

Artikel 1:

Människor som använder narkotika har rätt till deras mänskliga rättigheter, som ska skyddas under lagen.

Artikel 2:

The Human Rights of People who Use Drugs eller Deklaration av mänskliga rättigheter för människor som använder narkotika är ett dokument framtaget av vår internationella förening INPUD (The International Network of People who Use Drugs).

Det är en samling rättigheter för/av människor som använder narkotika, strukturerade runt ett konsensusutlåtande från INPUD som i sin tur bygger på redan etablerade och erkända mänskliga rättigheter.

 

Grundläggande

Artikel 1:

Människor som använder narkotika har rätt till deras mänskliga rättigheter, som ska skyddas under lagen.

Artikel 2:

Människor som använder narkotika har rätt att skyddas från diskriminering.

Artikel 3:

Människor som använder narkotika har rätt till liv och personlig säkerhet.

Artikel 4:

Människor som använder narkotika har rätt att inte utsättas för tortyr, eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Artikel 5:

Människor som använder narkotika har rätten till högsta uppnåeliga standard av hälsa.

Artikel 6:

Människor som använder narkotika har rätt till arbete, fritt val av sysselsättning, rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden samt till skydd mot arbetslöshet.

Artikel 7:

Människor som använder narkotika har rätt att inte godtyckligt anhållas, hållas fängslad eller landsförvisas.

Artikel 8:

Människor som använder narkotika har rätt till kroppslig integritet.

Artikel 9:

Människor som använder narkotika har rätt att bilda familj under skydd av lagen, utan att utsättas för godtyckligt ingripande i fråga om privatliv.

Artikel 10:

Människor som använder narkotika har rätt att samlas, associera och bilda organisationer.

 

 

För att dessa mänskliga rättigheter ska kunna förverkligas behöver följande grundläggande krav genomföras.

Krav

Krav 1: Människor som använder narkotika, och själva drogen, måste avkriminaliseras.

Krav 2: Avkriminalisering är dock inte tillräckligt: människor som använder narkotika måste ha samma tillgång till rättssystemet och skydd av polis.

Krav 3: De som upprätthåller lagar, speciellt polis och rättssystemet, måste vara känsliga inför de behov och rättigheter som människor som använder narkotika ger uttryck för.

Krav 4: Människor som använder narkotika ska inte antas för att vara sjuka, avvikare eller kriminella.

Krav 5: Narkofobi och skamuttryck måste lagligt erkännas som en form av diskriminering och hate speech.

Krav 6: Våld mot människor som använder narkotika, både från allmänheten och myndigheter, polis och sjukvård, måste utredas och åtalas.

Krav 7: Avrättningar och utomrättsligt dödande av människor som använder narkotika, och narkotikarelaterade brott, måste upphöra.

Krav 8: Människor som använder narkotika ska ha tillgång till högsta uppnåeliga standard av hälsovård, tjänster och harm reduction.

Krav 9: Harm reduction-tjänster måste vara lättillgängliga, gratis och fullständiga och måste ta i beaktning människors skillnader och olika verkligheter.

Krav 10: Tjänsteleverantörer och hälsovårdsgivare, såväl som polis och kriminalvård, måste vara känsliga för de specifika behoven hos människor som använder narkotika.

Krav 11: Fullständig hälsovård och harm reduction-åtgärder måste finnas tillgängliga i alla sammanhang, inklusive låsta miljöer som anstalter och häkten.

Krav 12: Människor som använder narkotika måste involveras i framtagande, implementering och utvärdering av de sjukvårdstjänster som de använder. När det är möjligt ska tjänsterna drivas av dem själva.

Krav 13: Alla hinder till hälsa måste bort: inte bara måste människor som använder narkotika avkriminaliseras, men narkotikan måste också kunna produceras lagligt.

Krav 14: Människor som använder narkotika får inte behandlas annorlunda från deras medarbetare pga. av deras bruk. De har samma rättighet till anställning som alla andra.

Krav 15: Människor som använder narkotika har rätt till en stabil icke-fientlig arbetsmiljö.

Krav 16: Människor som använder narkotika ska kunna arbeta utan hot om godtycklig avsked, diskriminering och trakasserier.

Krav 17: Människor som använder narkotika får inte utsättas för godtycklig häktning eller arrest, eller godtycklig visitering, tvångsbehandling eller tvångsarbete.

Krav 18: Människor som använder narkotika får inte utsättas för kränkningar mot deras kroppsintegritet genom drogtester eller påtvingade aborter eller sterilisation.

Krav 19: Bruk av narkotika får aldrig rättfärdiga en kränkning av någons privat,- eller familjeliv.

Krav 20: Människor som använder narkotika måste respekteras som experter på deras egna liv och erfarenheter.

Krav 21: Deltagandet från människor som använder narkotika i debatter och formering av nya lagar måste vara meningsfull, inte symbolisk.

Krav 22: Välbefinnandet och hälsan hos människor som använder narkotika måste vara första omtanke i bildandet av nya lagar relaterade till konsumtion av droger.

Krav 23: De nätverk som bildas av människor som använder narkotika måste erkännas som formella organisationer med politisk legitimitet.

Krav 24: Människor som använder narkotika måste kunna organisera sig själva utan rädsla för diskriminering, godtycklig inblandning eller våld.