Det fria vårdvalet i Skåne – Intervju med tre brukare

Av: Lukas

Region Skåne har sedan den 1 april 2014 skapat ett vårdval för all underhållsbehandling i Skåne. 

Redaktionen har gett sig ut i den skånska ”brukarmyllan” för att gräva. Vad har vårdvalsreformen inneburit för de enskilda brukarna?

Ämnet är högaktuellt i dessa tider, då vinster i välfärden diskuteras vitt och brett.

Begrepp som brukarmedverkan och empowerment har blivit populärt, ja nästintill modeord. Vad har vårdvalet hittills inneburit för människor med ett problematiskt bruk av narkotika med tanke på delaktighet, egenmakt och yttrandefrihet?

För att få lite olika perspektiv och åsikter så träffade redaktionen tre brukare som alla har substitutionsbehandling.

Av: Lukas

Region Skåne har sedan den 1 april 2014 skapat ett vårdval för all underhållsbehandling i Skåne. 

Redaktionen har gett sig ut i den skånska ”brukarmyllan” för att gräva. Vad har vårdvalsreformen inneburit för de enskilda brukarna?

Ämnet är högaktuellt i dessa tider, då vinster i välfärden diskuteras vitt och brett.

Begrepp som brukarmedverkan och empowerment har blivit populärt, ja nästintill modeord. Vad har vårdvalet hittills inneburit för människor med ett problematiskt bruk av narkotika med tanke på delaktighet, egenmakt och yttrandefrihet?

För att få lite olika perspektiv och åsikter så träffade redaktionen tre brukare som alla har substitutionsbehandling.

Vissa namn och platser är ändrade för att skydda deras identitet. Vissa ihopslag av berättelser och events har också gjorts i texten.

 

Vi strålar samman med Ramirez, Edita och Hanna. Gänget träffas hemma hos Ramirez.

Ramirez står och brassar Chilensk mat i det lilla men trivsamma köket i hans etta. Grytor och pannor belamrar spisen och luften är tung av arom ifrån den väldoftande maten. 
Andaktsfullt avnjuter vi en utsökt chilensk böngryta med ris och himmelskt gott majsbröd. 
Efter middagen slår vi oss ned i vardagsrummet och dricker kaffe. Det är först nu samtalet kommer in på vårdvalet.

Det har i media varit skriverier om vinstdriven vård och riskkapitalister inom välfärdssektorn. Ser ni några problem med skattefinansierade privata kliniker?

 – Det första som poppar upp i mina tankar är Caremaskandalen och affärerna omkring John Bauer gymnasierna, säger Edita.
 – Med dessa två exempel i åtanke så är det lätt att bli lite fundersam vad gäller privata välfärdskoncerner. Men jag vill ändå inte måla fan på väggen, inte riktigt än i alla fall.
Med vettiga krav, kontroll och ackrediteringsregler så kan det bli dunderbra.

 – Jag måste i sammanhanget nämna den kritikstorm som riktats gentemot psykiatrivården i Malmö, fliker Hanna in. Det om något är ju ett exempel på att det även kan gå riktigt svinigt till även då vården bedrivs i offentlig regi.
 – Vi är många som följt Sydsvenskans avslöjanden där en lång rad anställda vittnar om kränkningar och övervåld inom psykiatrin. De berättas om hur personal inom psykiatrin hånar, förolämpar och ibland utsätter sina patienter för grov brutalitet. Det ska i ärlighetens namn sägas att det inte gällt Region Skånes substitutionsmottagningar.  Vill bara poängtera att oacceptabel vård även finns inom offentligt driven vård.

 – Kooperativt ägande, säger Ramirez i ett halsbloss. Jag gillar att tänka utanför boxen. Icke vinstdrivande aktörer kanske vill ge sig in och driva substitutionsmottagningar. En liknelse kan göras med de abstinensbaserade behandlingshemmen. De drivs av alltifrån ideella föreningar och intresseorganisationer till stiftelser. 

Han tar en klunk kaffe och ser eftertänksam ut.

 – Det spelar ingen roll om det är en svart eller vit katt, så länge den fångar råttor är det en bra katt.

Svart eller vit katt… Hur tänker du nu?

 – Vad jag vill komma fram till är att för min del spelar det ingen roll ifall mottagningarna är privata eller offentligt drivna. Det som är avgörande är om de levererar en god vård och ett gott bemötande. Därför ser jag mycket positivt på det fria vårdvalet. Det kommer att öppna upp för en mångfald på området. Det är precis vad som behövs. Mångfald! Privat gentemot offentligt drivna kliniker kommer att sporra vårdgivarna och förbättra vård innehållet. Vi ”jonkare” behöver i allra högsta grad vårdvalsreformen. 

Hans ögon tindrar till.  

 – En del personer vill att vi heroinberoende ska stå med mössan i hand, att vi ödmjukt och tacksamt ska ta emot den vård som ges, oavsett hur den ser ut.  Men förhoppningsvis är en attitydförändring på gång. På senare år har många av oss ”jonkare” blivit bättre informerade och medvetna. Internet och sociala media har blivit mer tillgängligt även för oss. Via olika Internet forum utbyts information och erfarenheter med gelikar ifrån alla världens hörn.

 – Även vi heroinister är individer och vi är lika olika som alla andra, säger Hanna. Det är bra ifall vårdvalet kan bidra till en ökad mångfald utav vårdgivare. En del av oss kvinnor vill tillexempel gärna ha en enkönad behandling.

Har ni några tankar eller åsikter omkring brukarinflytande, empowerment och yttrandefrihet? I så fall hur har dessa begrepp påverkats av vårdvalsreformen?

 – En radikal förändring har skett, säger Ramirez och ler stort. Det är underbart och jag hoppas att den här trenden håller i sig. Det är mycket viktigt med en rak och öppen kommunikation på mottagningarna, brukare och vårdgivare emellan, att det är högt i tak. Jag märker själv ett öppnare och positivare samverkansklimat på min mottagning sedan vårdvalsreformen och då ska man ha i åtanke att min klinik tillhör det offentliga, alltså drivs av Regionen.

Vad kan det bero på?

 – Kötiderna till behandlingen, säger Hanna. I tider av långa kötider för att komma in i substitutionsbehandling, då utvecklas en ”tystnadens konformism”. Som enskild brukare är det lätt att bli tyst och oengagerad då köerna till vården är orimligt långa. Den egna överlevnaden blir prioritet ett.

 – Man vet att det står ex antal hundra i kö som gladeligen vill åt en åtråvärd plats på kliniken. Det blir ”tyst”, man är så helvetiskt rädd om sin egen vårdplats. Under sådana omständigheter är det lätt att vårdgivaren utvecklar en attityd av typen; ”Passar inte galoscherna, så packa och dra”. ”Packa och dra” har tidigare inneburit ett liv i misär. Nu finns det alternativa vårdgivare.

 – Nu vill jag i ärlighetens namn påpeka att vårdköerna till underhållsprogrammen för oss ”junkies” redan hade börjat minska ordentligt innan vårdvalet sjösattes den 1 april 2014, nämner Edita. I alla fall här nere i Skåne och Malmö var kö situationen på bättringsvägen. Jag har polare som börjat i program så som INM och vad som kallades Matris mottagningen. Detta var redan innan vårdvalet kickades igång.

Ramirez håller med.

– Det är riktigt som du säger Edita, men just vårdvalet i sig ökar möjligheterna för delaktighet och inflytande på riktigt. Att det finns en reell möjlighet att själv kunna byta och välja vårdgivare gör att det alltid finns en ”osynlig förhandlingspartner” i rummet. Klinikerna måste tänka på ”patienterna” som kunder i deras verksamhet. Detta faktum ger mig som enskild brukare såväl som brukarkollektivet empowerment på allvar.

Tidigare kändes det som att ens liv var i total beroendeställning gentemot läkare och sjukvården, utan något fritt val beträffande att välja ett annat alternativ, berättar han. Mottagningarna har fortfarande Socialstyrelsens regelverk gällande underhållsbehandling att förhålla sig till. Den stora skillnaden är och kommer att bli bemötandet, tror jag. Att känna sig välkommen till kliniken är A och O. Ett respektfullt bemötande av personalen betyder väldigt mycket. Att inte bli behandlad som någonting katten släpat in.

 – Vi heroinister är tyvärr vana att bli behandlade som skit under skon, rent ut sagt, säger Edita. Nu menar jag generellt sett, ute i samhället. Vårdvalet för oss som har substitution kan förhoppningsvis lyfta självförtroendet och självkänslan. Att vi får samma rätt som andra ”patientkategorier”.

På vilket sätt?

 – Det håller på att ske en omvärdering av brukar och patientrollen, från att vara någon som är i underläge till att vara en tillgång, fortsätter Edita. Det är klart som fanken att en kreativ brukarmedverkan kommer att öka klinikernas attraktionskraft för oss som går där, svarar hon. De kliniker som bäst implementerar idéer om brukarinflytande kommer förmodligen att ha nöjdast ”kunder”.

 – Jag är inte så värst insatt i det politiska, men har alltid röstat lite till ”vänster”, säger Hanna. Med det i åtanke så borde jag vara kritiskt inställd till allt snack om privata vårdgivare och att betrakta ”patienten” som kund. Men sanningen är att jag vill ha ett system som ger även oss heroinberoende tillgång till bästa möjliga vårdgivare.
 – Det är här som det behövs entreprenörer, fritänkare och sådana personer är inte alltid anställda i landstinget. 

 – Jag är inne på liknande tankegångar som Hanna, säger Ramirez. Min familj flydde till Sverige ifrån juntans Chile, då mina föräldrar var politiskt aktiva, så jag har fått det politiska intresset och ”solidariteten” med modersmjölken så att säga. Vad gäller just brukarfrågor och vårdvalsreformen så har jag dock landat i ett slags pragmatisk inställning. Vårdvalsreformen medför ökad egenmakt. För ”patienter” som upplever att de är dåligt bemötta och där relationen till vårdpersonalen är knagglig, då är vårdvalsreformen synnerligen bra. 

Edita håller med.

– Jag har hört politiker, byråkrater och vårdpersonal prata sig hesa om brukarmedverkan. Det snackas om ökad delaktighet, individuella lösningar, inflytande och att vi brukare ska vara ”medskapare”, inte bara passiva mottagare. So far so good. Men hur ser vår verklighet ut? Alla intentioner och fina ord om ”patienten” som kunskapsbärare och jämbördig aktör, istället för någon som är i underläge, kolliderar inte sällan med den krassa verkligheten.

Det är säkert många läsare som själva inte har erfarenhet av hur det kan fungera i praktiken. Vill någon av er närmare förklara hur er verklighet ibland kolliderar med vårdgivarnas mål och föresatser om patient empowerment. 

 – Jag kan inte tala för alla ”patienter” eller veta hur det fungerar på olika mottagningar men det kan lätt utvecklas ett beteende där brukarna censurerar sig själva, säger Hanna.

Här spelar givetvis styrkeförhållandet brukare kontra sjukvårdspersonalen en avgörande roll. 

 – Som heroinberoende är alternativet till substitutionsbehandling allt som oftast en miserabel livsstil, avslutar Hanna. Priserna på heroin och andra opiater/opioider är så pass höga att många av oss tvingas ut i kriminalitet, prostitution och en destruktiv livsstil som inte sällan leder rakt in i dödens käftar. I det läget är man oftast riktigt mån om att inte ”bita den hand som föder en”, avslutar hon.

Med en sådan komplicerad bakgrund som många av oss har är det skönt att konstatera att nu kan även vi välja fritt bland vården och behöver inte längre acceptera dålig sjukvård och taskiga attityder längre. Precis som alla andra patientgrupper.

Detta är en reform som verkligen betyder reform. Att göra något bättre.

Redaktionen

Text: Lukas