Rasmus blev bara 19 år

 

Min son Rasmus dog 2/9 2012, efter ett halvårs kämpande för att få hjälp. I november 2011 inleds en LVM utredning. Man anser att Rasmus har stora psykiska problem som lett till ett kraftigt missbruk, Rasmus själv anser samma sak. Han vill ha hjälp och bli fri från sitt missbruk, han vill ha hjälp med sitt psykiska mående och han vill ha hjälp att få en sysselsättning eftersom han blivit utskriven från Magelungensgymnasium.

Han sköter inte kontakten med socialtjänsten. Ororsanmälningar börjar komma in i december 2011. Jag hade fått reda på att Rasmus injicerat. Biträdande enhetschef begär läkarundersökning enligt §9 LVM. Han måste gå till BAS, annars blir et polishandräckning.

 

Min son Rasmus dog 2/9 2012, efter ett halvårs kämpande för att få hjälp. I november 2011 inleds en LVM utredning. Man anser att Rasmus har stora psykiska problem som lett till ett kraftigt missbruk, Rasmus själv anser samma sak. Han vill ha hjälp och bli fri från sitt missbruk, han vill ha hjälp med sitt psykiska mående och han vill ha hjälp att få en sysselsättning eftersom han blivit utskriven från Magelungensgymnasium.

Han sköter inte kontakten med socialtjänsten. Ororsanmälningar börjar komma in i december 2011. Jag hade fått reda på att Rasmus injicerat. Biträdande enhetschef begär läkarundersökning enligt §9 LVM. Han måste gå till BAS, annars blir et polishandräckning.

Den 29/12 2011 inkommer LVM läkarintyg från BAS-läkaren. Han anser att Rasmus har ett avancerat blandmissbruk, inklusive injektionsmissbruk av amfetamin och opiater. och att han utsätter sig för allvarliga generella risker i samband med sitt missbruk, såsom insjuknande i psykos, risk för överdos och blodsmitta. Vid undersökningstillfället är Rasmus positiv på THC, amfetamin, subutex och benzo. Biträdande enhetschef anser att det inte finn skäl för omhändertagande enligt §13 LVM.

Rasmus fortsätter att utebli från möten med soc. Det framkommer även att man i utredningen missat journalföra uteblivna tider. Orosanmälningar strömmar in. Samtal från frivården inkommer till soc, hon berättar då att Rasmus är dömd till övervakningsvård under 1 års tid.

Den 14 maj 2012 inkommer en LVM anmälan från en läkare på intagningsnämnden på Capio Maria. Han förklarar att han inte vill släppa Rasmus. Jag tar kontakt med socialjouren för att de ska hålla kvar Rasmus. Det visade sig att socialjouren inte har behörighet att skriva remiss så att läkaren kan hålla kvar Rasmus för avgiftning. 

Vid ett annat tillfälle blir Rasmus misshandlad, akutläkaren på SÖS pratar med Rasmus om att skriva in sig på psykakuten. Vi åker dit, men blir hemskickade med en påse mediciner.

Orosanmälningarna fortsätter komma in. Rasmus har nu ett par LVM anmälningar och flera orosanmälningar kommer in. Rasmus uteblir från möten hos frivården och soc. Han har nu skyddstillsyn och ska bli lyst om han inte infinner sig på mötena. Han blir aldrig det. Det är frivården som som informerar soc om att han inte varit där och troligtvis inte heller skött vårdkontakten.

I augusti 2012 har frivården och soc informerat om oro runt honom, han blir omhändertagen enligt LOB. Han uppger att han har en rad sjukdomar, hepatit A, B och C, HIV, Asbergers, ADD och kraftig ångest. Ett tydligt rop på hjälp.

Den 20 augusti kontaktar jag återigen soc. Jag är rädd, det är fara för min sons liv. Jag vill återigen att de ska omhänderta honom med omedelbar verkan. Soc vill komma överens om en individuell vårdplan, med Rasmus. Jag motsätter mig detta eftersom han inte är kapabel att klara det, utan måste ha en starkare omfattning av vård. Den 23 augusti blir Rasmus åter omhändertagen enligt LOB.

Den 2 september 2012 dör Rasmus i sviterna av sitt missbruk. Rasmus var även känd hos polisen. När jag ifrågasätter varför det inte händer något får jag till svar att en utredning ska påbörjas. Inblandade insatser har kontinuerlig kontakt. Att få komma till ett behandlingshem som är bra är nästan omöjligt när man fyllt 18 år. Enligt WHO är även ett missbruk en sjukdom.

Det sorgliga är att Rasmus är absolut inte ensam om att ha behandlats med sådan bristande omsrog, kompetens och vård. Det verkar vara så det fungerar. Varför finns det lagar och förordningar om dom inte klaras av att efterföljas? Det är människoliv och inte något riskkapital det handlar om.

Psyk-och missbruksvården är en skam för vårt samhälle och måste ses över.

Corinna Stensland.