Åsikt- och yttrandefrihet gäller även för oss

Jag funderade länge på om jag skulle kommentera påståendena som framförs i Peter Roths blogg ”Vill Brukarföreningen tysta oliktänkande?”

Dels därför att jag får intrycket av att han medvetet väljer att missförstå och vantolka allt som kommer från oss; och då vi invänder så är vi maktgalna diktatorer som ”tystar oliktänkande”. Möjligheten att nå fram med korrigeringar av det missförstådda upplever jag som – vänligt uttryckt- minimal.

Men åsikts och yttrandefriheten gäller även för oss Peter!

Jag funderade länge på om jag skulle kommentera påståendena som framförs i Peter Roths blogg ”Vill Brukarföreningen tysta oliktänkande?”

Dels därför att jag får intrycket av att han medvetet väljer att missförstå och vantolka allt som kommer från oss; och då vi invänder så är vi maktgalna diktatorer som ”tystar oliktänkande”. Möjligheten att nå fram med korrigeringar av det missförstådda upplever jag som – vänligt uttryckt- minimal.

Men åsikts och yttrandefriheten gäller även för oss Peter!

Det är inte att tysta kritiska röster, att kräva att få föra sin egen talan. Att påstå att en organisation som förespråkar harm reduction, som vill att det egna bruket ska avkriminaliseras, som tycker att det är viktigare att narkomaner överlever än blir drogfria, som vill ha naloxonutdelning, konsumtionsrum och en utvidgad underhållsbehandling står oemotsagd i den svenska debatten är bara löjligt och faller dessutom på sin egen orimlighet.

Dessutom tror jag faktiskt att du har felaktig information om vilka vi är. Vi organiserar människor som använder narkotika; legal likväl som illegal. Av våra ca 30 besökare/dag är uppskattningsvis 60-65% huvudsakligen iv amfetaminister och har aldrig varit i närheten av underhållsbehandling. En stor del av våra medlemmar är eller har varit patienter i beroendevårdens underhållsbehandling men som du säkert vet så är de flesta som använder narkotika idag polybrukare; därför är vår organisation sedan många år tillbaka öppen för alla som använder narkotika.

Vi har aldrig någonsin utgett oss för att kunna tala för alla Sveriges narkomaner. Vi uttalar oss för våra medlemmar, d.v.s. 1569 stockholmare som använder narkotika. Vårt fokus är inte (det har du missuppfattat tror jag) hur man kommer ur ett beroende. Vårt fokus är hur man från samhället behandlar våra medlemmar; både de som vill sluta och de som inte kan eller inte vill. De borde också ha rätt till ett liv som inte medvetet görs så outhärdligt som möjligt.

Alla människor har självklart ett eget ansvar för de val man gör. Men det finns en tradition i Sverige att göra narkomaners liv omöjliga – så länge de inte vill sluta. Det finns en uppfattning att det verkar preventivt ”det ska vara SVÅRT att knarka” (det här är ordagrant vad politiker av olika kulörer sagt till mig); och visar med det att man inte har begripit mycket av de drivkrafter som får människor att använda narkotika.

Inte heller har vi någon gång påstått att det enda sättet att ta sig ur ett heroinberoende är via metadon/subutex. Vi brukar redovisa den statistik som finns på området, d.v.s. ca 5-10% klarar av att ta sig ur ett heroinberoende utan hjälp av läkemedel. Av dem som har behandling med metadon/subutex blir en tredjedel helt drogfria (avser illegala substanser), studerar, etablerar sig på arbetsmarknaden, betalar skatt, bildar familj, åker på utlandssemester; d.v.s. skaffar sig ett vanligt liv.  En tredjedel får avsevärt förbättrad livskvalité jämfört med situationen de befann sig i då behandlingen startade men har episodiska återfall. En tredjedel fortsätter att ha stora problem med fortsatta beroenden av illegala substanser. DET är vad vi brukar säga! Samt att vi anser att rädda liv borde gå före drogfrihet och att det är viktigare att människor får leva vad de själva definierar som liv med kvalité än att de till varje pris ska bli helt drogfria.

Jag förstår att det i din begreppsvärld inte finns kvalitativa liv som samtidigt innehåller narkotikaanvändning; men jag har träffat de människorna, de finns, och de bör väl, precis som alla andra grupper, ha tolkningsföreträde då det gäller det egna livet?

Du avslöjar DIN odemokratiska syn på människor med en annan uppfattning än den Du har genom att utgå ifrån att de som delar din syn har ”en helt annan insikt” (underförstått: bättre insikt) och du påpekar att du själv har levt i missbruk och sedan utbildat dig till drogterapeut. Som om erfarenhet och utbildning vore något som inte förekommer hos oss? En av oss är medicinare (d.v.s. läkarutbildad), en annan är beteendevetare, och en har arbetat på akutboende för våldsutsatta kvinnliga narkomaner. En annan är mentalskötare och har arbetat med avgiftning av alkohol och tablettberoende utöver allmän och akutpsykiatri. Vi har aktivister som är socionomer, sjuksköterskor, undersköterskor…

Utöver att vi alla har erfarenhet av beroende så finns det en erfarenhetsbank då det kommer till behandlingar som omfattar underhållsbehandling, ADHD-behandling av olika slag, inklusive medicinering, KBT, Tolvsteg, stödterapi m.m. Men vi saknar insikt? Eller kanske var det inte så du menade, i så fall har du ju möjlighet att korrigera mig.

DET vi säger, då vi invänder mot att anhörigföreningar och politiker får definiera vilka vi är, är inte att anhöriga inte har något att komma med utan att de inte ska tala för vår räkning. Anhöriga har sitt perspektiv och det rimliga är att de uttalar sig om situationen som anhörig. Hur det är att använda narkotika kan vi bättre berätta själva. I vår värld är det självklart att man har rätt att föra sin egen talan. Myndiga människor behöver inte företrädas av sina anhöriga.

Jag kan inte påminna mig att vi vid något enda tillfälle har uttalat oss om vad missbruk är (det som du påstår att vi försöker få monopol på) och vår syn på den eventuella vägen ur det är att den är individuell. Det ser olika ut från person till person. Det är nästan komiskt att DU beskyller OSS för att vilja ha monopol på teorierna kring beroende och vägen ur det… Vi beskriver den verklighet och den syn som är vår (medlemmarna i SBF). Inget annat. Det vore intressant att få höra Din förklaring till varför det måste vara antingen eller? Människor är olika och behöver olika lösningar. Din väg är inte min.

Om Du hade varit ärlig nog att citera hela pressmeddelandet så säger vi ”de enskilda brukarna som uttalar sig kan ju bara representera sig själva” angående att Anna-Klara Bankel bara låter enskilda individer komma till tals. Då det gäller dem som stödjer den idag förda repressiva politiken vänder sig hon däremot till organisationsföreträdare – företrädesvis FMN (Föräldrarföreningen mot Narkotika) och RNS (Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle). T.o.m. socialarbetaren som uttalar sig kommer från RNS. Men det är vi som söker tysta meningsmotståndare?

Man kan lätt konstatera då man har sett några av hennes inslag att hon utan att ha grundläggande kunskaper har en fientlig inställning till underhållsbehandling. Det är en behandlingsform som är mer forskad på än någon annan i det medicinska forskningsfältet och resultaten är entydiga. Den har en livräddande effekt som bara matchas av vissa cancerbehandlingar. Från att dödligheten varit förhöjd, upp till 60 ggr det normala för åldersgruppen, så återgår det då man kommer in i behandling med metadon/subutex till nästan normalt för åldersgruppen. Lägg sedan till resultaten som jag redan redovisat. Ingenting av detta nämner hon. Men knarkares liv kanske inte är så mycket värda?

Hon låter hela behandlingen representeras av en vilsen man som diskuterar illegal försäljning av Subutex – TROTS att han är i minoritet och vi som inte säljer våra läkemedel, och som dessutom fått våra liv tillbaka tack vare dem, är i majoritet. Det rimmar dåligt med public service TVs uppdrag där de ska vara neutrala.

Inte nog med det. Hon filmade (ett inslag för två år sedan som hon fälldes för) med dold kamera en man som hon lockar att tala om illegal försäljning av Subutex. ABC maskerar honom och hans röst så dåligt att vi alla, vänner, medpatienter och personal kände igen honom direkt.

Efter inslaget försämrades behandlingsvillkoren för de skötsamma Subutexpatienterna och mannen ifråga fick av många skulden för detta. Han hotades och blev portad på diverse härbärgen pga. ”hotbilden”. Han fick sitt liv mer eller mindre förstört (hans egna ord).

Men det är Brukarföreningen som ägnar sig åt personangrepp?

Information om anmälningarna (som f.ö. haglade in mot Bankel efter det inslaget) och utgången av dessa har bl.a. offentliggjorts av ABC själva.

Jag vet att det bland mina medpatienter finns de som mailat henne och försökt få henne att förstå vilken oro hon skapar. Dessa vinklade moralistiska reportage som hon producerar riskerar att ligga som grund då populistiska och okunniga politiker sedan gör sina utspel. Människor som tack var metadon/buprenorfin fått sina liv tillbaka måste leva i rädsla för att förutsättningarna försämras så att de inte längre kan sköta sitt arbete med anledning av krav på tätare mottagningsbesök. Det nya liv som man har lyckats bygga upp kan ryckas ifrån en pga. illvillig och okunnig journalistik.

Jag inbillar mig inte att Peter Roth och vi någonsin ska vara överens i sak. Men det vore ju önskvärt att han åtminstone inte lade ord i munnen på oss.

 

Christina Paulsrud

Sthlms Brukarförening/ordf

 

%d bloggare gillar detta: