Inlägg/fallbeskrivning från en anonym patient.
Läste om vad som skrivits ang kränkningar av vårdpersonal inom BC (beroende centrum) vid hämtning av medicin mm.
Jag skulle vilja få igång en stor debatt mm om attityder, fördomar, kränkningar, hot samt maktmissbruk på framförallt BC som jag har erfarenhet ifrån.
Detta om det är flera än jag som upplever detta eller om det är en röd tråd genom verksamheten inom missbruksvård.
På BC agerar utifrån att man ska följa sin policy till punkt och pricka oavsett vem eller vad det handlar om utan endast av princip.
Rollen som personalen tycker borde ha är ju vårdande och omhändertagande men istället så agera man som Polis, domare, bödel, eller myndighetsutövning.
När man söker sig till BC akuten så blir du visiterad, inlåst samt kränkt i alla avseende som om man befann sig på häktet eller annan kriminalvårds institution.
Ska vi bli behandlad som om man är kriminell eller oförmögen när man söker hjälp eller vård frivilligt på BC akuten och varför har då dom inte samma regler då på vanliga akuten?
För att vi lider av en kronisk sjukdom som är fylld med fördomar och nedlåtande attityd av personalen.
Det förekommer inte mera våld eller stök på BC jämfört med vanliga akut och jour mottagningar utan snarare tvärt om.
Misstroende mot oss som grupp är kollektiv oavsett vad du gjort eller inte gjort innan samt att du skött dig exemplariskt i flera år med egna recept på subutex/suboxsone.
För att ge lite bakgrund till mitt fall.
Jag är strax över 50 och har missbrukat det mesta sedan tidigt i tonåren och samtidigt balanserat genom livet med att försöka hålla masken utåt genom att försöka leva någorlunda Svensson liv med jobb och bostad.
Jag har haft knepiga yrkesval när det gäller tillgång och närhet av droger och alkohol med bl.a. nöjesindustrin, x antal utlandstjänster, kört taxi och resejobb inom olika sektorer i norra Europa.
Har varit drogfri och nykter sedan över 10 år sedan nu men känner att så fort jag har med BC att göra så äventyras mitt liv eftersom jag är beroende av suboxsone i två avseende för smärta samt opiat beroendet.
För några år sedan havererade min rygg med och jag behövde kraftig medicinering för smärtorna och för att jag skulle fixa min vardag fram tills operationen av ryggen.
Då trodde jag i min enfald att så klart att jag skulle få hjälp och stöd ifrån BC eftersom dom var "proffs" och förstod våran sjukdom och lyssnade på oss, men framförallt att dom ville hjälpa och trodde på att man vill försöka leva ett normalt liv.
Bara som en jämförelse har du hört någon med diabetes som får skylla sig själv och när denna varit tvungen att öka dosen på insulinet får stå utan detta?
Jag vill bli behandlad med respekt och förståelse samt kunna avgöra när jag behöver mera smärtlindring i mitt fall utan att behöva bli kränkt eftersom våran medicin är lika avgörande för oss som för en med hjärtsjukdom eller diabetes för att vi ska funka både fysisk & psykiskt i livet.
Undrar hur många liv och påtvingade återfall som BC orsakat för att dom inte vill hjälpa till att vårda utan jobbar efter principen att man får skylla sig själv för att man har en sjukdom och är människor som har svårt att hantera vår sjukdom ibland?
Varför ska vi behöva finna oss i och bli tvingade till saker eller acceptera inskränkningar eller kränkningar för våran sjukdom?
Känner att det är dax att inte bara trumma utan att även sjunga ut vårat missnöje utåt.
Ju flera vi är som delar våra åsikter så kan vi kanske påverka våran situation till ett anständigt bemötande av våran sjukdom.
År 2014 trodde man att utvecklingen nått till BC men det är för mycket 40 tal kvar i väggarna där hur människor blir behandlade pga vi inte är den starkaste patientgruppen i samhället och är rädda för vedergällningar pga av kritik
/ Anonym